{"id":1311,"date":"2014-06-08T03:39:41","date_gmt":"2014-06-08T03:39:41","guid":{"rendered":"http:\/\/www.chinesepen.org\/english\/?p=1311"},"modified":"2014-06-08T03:39:41","modified_gmt":"2014-06-08T03:39:41","slug":"china-25-years-after-tiananmen-massacre","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/china-25-years-after-tiananmen-massacre","title":{"rendered":"China: 25 Years after Tiananmen Massacre"},"content":{"rendered":"
\n

\"\"\"\"<\/p>\n

\n

\n

\n

China: 25 Years after Tiananmen Massacre<\/p>\n

\u4e2d\u56fd\uff1a\u201c\u516d\u56db\u201d25\u5468\u5e74<\/h1>\n

Kina: 1989 och Framtiden<\/h1>\n

– 25 \u00e5r sedan det politiska v\u00e4gvalet<\/h2>\n

vid Himmelska Fridens Torg<\/h2>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\"\" <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Swedish PEN Center<\/h3>\n

Independent Chinese PEN Center<\/h3>\n


<\/strong><\/p>\n

Program<\/h2>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Time: Tuesday, 3 June at 18:00-20:00 (sharp)<\/strong><\/p>\n

Place: Sandlersalen, ABF, Sveav\u00e4gen 41, 111 34 Stockholm<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

1.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Ulrika K Engstr\u00f6m (Swedish PEN Center): Welcome and introduction<\/p>\n

2.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Liao Yiwu: Reciting\u00a0 his poem \u201cSlaughter\u201d in Chinese<\/p>\n

(English\/Swedish texts to be displayed)<\/p>\n

3.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Zhang Yu (ICPC): Introduction of Independent Chinese PEN Center & situation in China<\/p>\n

4.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Liao Yiwu: Reciting Liu Xia\/Liu Xiaobo\u2019s poems<\/p>\n

(video clips to be displayed with English \/ Swedish texts)<\/p>\n

5.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Panel discussion, moderator:\u00a0 Irmy Schweiger<\/p>\n

Speakers: Ma Jian, Michael Day and Johan Lagerkvist<\/p>\n

6.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Questions \/ comments from the audience<\/p>\n

7.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Liao Yiwu: playing music (flute) to end the event<\/p>\n

8.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Free time, for authors to sell their books \/ media to have interview, etc.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Contacts:<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Ulrika K Engstr\u00f6m, Svenska PEN,\u00a0ulrika.engstrom@gmail.com<\/a>, 070- 707345373<\/p>\n

Yu Zhang, Independent Chinese PEN Center,\u00a0yuzhang08@live.se<\/a>, 08-50022792<\/p>\n

Irmy Schweiger: Stockholm University,\u00a0irmy.schweiger@orient.su.se<\/a>, 08-161315<\/p>\n<\/div>\n

 <\/p>\n

Kina: 1989 och Framtiden<\/h2>\n

– 25 \u00e5r sedan det politiska v\u00e4gvalet vid Himmelska Fridens Torg<\/h3>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Datum: Tisdagen den 3 juni kl 18-19.30 (d\u00e4refter fr\u00e5gestund)<\/p>\n

Var: Sandlersalen, ABF, Sveav\u00e4gen 41, 111 34 Stockholm<\/p>\n

 <\/p>\n

Natten till den 4 juni 1989 \u00f6ppnade de kinesiska ledarna eld mot demonstrerande Pekingbor och skapade ett nationellt trauma som varar \u00e4n i dag. Nu har exakt tjugofem \u00e5r g\u00e5tt och att minnas de Pekingbor som d\u00f6dades p\u00e5 gatorna den natten \u00e4r fortfarande f\u00f6rbjudet. H\u00e4ndelserna vid Himmelska Fridens Torg tillh\u00f6r n\u00e5got av det allra mest politiskt k\u00e4nsliga i Kina. Nya generationer Pekingbor f\u00e5r inte h\u00f6ra talas om h\u00e4ndelserna och de som f\u00f6rlorade anh\u00f6riga har inte f\u00e5tt uppr\u00e4ttelse. Den senaste tiden har ett flertal journalister, aktivister och akademiker som uppm\u00e4rksammat 25-\u00e5rsjubileumet h\u00e4ktats i Kina. De till\u00e5ts inte kontakta sina anh\u00f6riga.<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r den kinesiska milit\u00e4rens pansarvagnar k\u00f6rde in i Peking gjordes ett v\u00e4gval som fortfarande \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r den ekonomiska, politiska och kulturella utvecklingen i Kina. Genom att f\u00e4ngsla olikt\u00e4nkande och locka med stabilitet och ekonomisk utveckling skapade kinesiska ledarna ett nytt Kina – ett Kina som fortfarande \u00e4r i politisk koma.<\/p>\n

 <\/p>\n

Svenska PEN och Oberoende Kinesiska PEN bjuder in till ett samtal med sinologer och f\u00f6rfattare som alla har en koppling till v\u00e4gvalet 1989. Vad har 1989 betytt f\u00f6r den ekonomiska, politiska och kulturella utvecklingen i Kina? Vad betyder historieskrivningen f\u00f6r den nya<\/p>\n

litteraturen i Kina? Och hur st\u00e5r det till med yttrandefriheten i v\u00e4rldens mest folkrika land?<\/p>\n

 <\/p>\n

Moderator, Irmy Schweiger, sinolog och docent i kinesiska vid Stockholms Universitet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ett samtal med:<\/p>\n

 <\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Liao Yiwu, kinesisk f\u00f6rfattare, musiker och poet som gett ut en rad b\u00f6cker, bland annat “F\u00f6r en s\u00e5ng och hundra s\u00e5nger”. Numera bosatt i Tyskland.<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Ma Jian, kinesisk f\u00f6rfattare till en rad b\u00f6cker om det nutida Kina, bland annat “Beijing Coma”. Numera bosatt i Storbritannien.<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Michael M Day, amerikansk sinolog och professor vid NU. Bodde i Kina 1989. Numera bosatt i USA.<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Johan Lagerkvist, forskare, sinolog och f\u00f6rfattare till en rad b\u00f6cker bland annat nyutkomna “Tiananmen Redux”. Bodde i Peking v\u00e5ren 1989.<\/p>\n

 <\/p>\n

Samtalet sker p\u00e5 engelska.<\/p>\n

 <\/p>\n

Under kv\u00e4llen framf\u00f6rs \u00e4ven dikter och musik. De som h\u00e4ktats i Kina under v\u00e5ren kommer att uppm\u00e4rksammas, bland annat:<\/p>\n

 <\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Gao Yu, kinesisk journalist som var inbjuden till samtalet, men som sedan 24 april 2014 sitter h\u00e4ktad i Peking.<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Xu Youyu, kinesisk pensionerad forskare vid CASS som bland annat varit g\u00e4stforskare vid Stockholms Universitet i ett \u00e5r. En av fem som h\u00e4ktades den 4 maj 2014.<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

China: 25 Years after Tiananmen Massacre<\/h2>\n

 <\/p>\n

When: Tuesday, 3 June at 18-19.30 (afterwards Q&A)<\/p>\n

Where: Sandler Hall, ABF , Sveav\u00e4gen 41, 111 34 Stockholm<\/p>\n

 <\/p>\n

During night toward 4 June 1989, Chinese army opened the fire at the Beijing residents protesting against China\u2019s leadership and created a national trauma that has lasted to this day. Now, exactly twenty-five years has passed, but remembrance of the Beijing residents killed on the streets during that night is still forbidden. The event at Tiananmen Square is one of the most politically sensitive issues in China. New generations of Beijing residents may not be wanted to hear about the event and those who lost beloved ones have not been rehabilitated. Recently, a number of journalists, activists and academics who recalled its 25th anniversary have been detained in China. They are not allowed to contact their families.<\/p>\n

 <\/p>\n

When the Chinese army tanks drove into Beijing, \u200b\u200ba choice made then is still vital to the economic, political and cultural developments in China. By imprisoning dissidents to lure its stability and economic development, China\u2019s rulers have created a new China, the country still in a political coma.<\/p>\n

 <\/p>\n

Swedish PEN and Independent Chinese PEN invite you to a panel discussion with sinologists and writers who all have a connection to the route in 1989. What has year 1989 meant for the economic, political and cultural developments of China? What does the history do for the new literature in China? And What is the situation of freedom of expression in the world’s most populous country?<\/p>\n

 <\/p>\n

Moderator Irmy Schweiger, Sinologist and associate professor of Chinese literature at Stockholm University.<\/p>\n

 <\/p>\n

A panel discussion with:<\/p>\n

 <\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Liao Yiwu, Chinese writer, musician and poet who has published several books, including “For a Song and a Hundred Songs”, now residing in Germany.<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Ma Jian, Chinese author of several books on contemporary China, including “Beijing Coma”, now residing in UK.<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Michael M. Day, American Sinologist and associate professor at National University, CA, who lived in China in 1989 and now in USA.<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Johan Lagerkvist, scholar, sinologist and author of several books including newly published “Tiananmen Redux”, who lived in Beijing in spring 1989.<\/p>\n

 <\/p>\n

The discussion is in English.<\/p>\n

 <\/p>\n

During the evening event, the poems and music are also shown. Those who have currently been detained in China will be addressed, including:<\/p>\n

 <\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Gao Yu, a Chinese journalist who was invited to this event but has been held in Beijing since 24 April 2014.<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Xu Youyu, retired Chinese research professor at CASS, former visiting scholar at Stockholm University for a year, and now one of the five detained since 4 May 2014.<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

A Joint PEN Statement<\/h2>\n

on China\u2019s Crackdown toward<\/h3>\n

25th Anniversary of Beijing Massacre<\/h3>\n

 <\/p>\n

Independent Chinese and Swedish PEN Centers award eight honorary members, and call for attention to sharp deterioration of human rights situation in China<\/em><\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

To commemorate 25th anniversary of Beijing Massacre, both of Independent Chinese PEN Center (ICPC) and Swedish PEN Center have recently decided to award some of Chinese dissidents detained in China as their honorary members. Six of them XU Youyu, HAO Jian, PU Zhiqiang, YAO Wentian, LIU Jie, Ilham TOHTI are awarded as honorary members of ICPC while two of ICPC members GAO Yu and LIU Di as honorary members of Swedish PEN. Two PEN centers will hold a joint event in Stockholm in the evening of June 3 for 25th anniversary of Beijing Massacre, calling on all of the concerned communities in the world to pay attention to the sharp deterioration of human rights situation in China, and urging Chinese authorities to immediately and unconditionally release all of the dissidents and activists during the recent wave of crackdown and lift various bans and censorships on ICPC and its members.<\/p>\n

 <\/p>\n

XU Youyu, HAO Jian, PU Zhiqiang, LIU Di and HU Shigen are \u201cFive Gentlepersons”, who took part in a June 4 Memorial Seminar at a private residence on May 3, World Press Freedom Day, and since 4 May has been detained for suspicion of creating disturbance.<\/p>\n\n\n\n\n
\"\"<\/td>\n<\/tr>\n
\n

Back row to left: HAO Jian (1st), LIU Di (3rd), HU Shigen (5th);<\/em><\/p>\n

Front to left: XU Youyu (2nd), PU Zhiqiang (last)<\/em><\/p>\n<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/p>\n

According to a report by official Xinhua News Agency on May 8, GAO Yu has been detained since April 24 on “suspicion of illegally providing state secrets abroad\u201d\u00a0 for her alleged submission of the full text of a CCP secret document to a foreign website for its publication in August 2013.<\/p>\n

 <\/p>\n

All of six individuals are among the first 303 signatories of Charter 08, and XU Youyu, HAO Jian and LIU Di also among a few who broke through the security blockade to have visited LIU Xia house-arrested at her home in December 2012. LIU Xia is one of ICPC founding and honorary members as well as LIU Xiaobo\u2019s wife.<\/p>\n

 <\/p>\n

In addition, since GAO Yu\u2019s detention on April 24, over 70 of dissidents and activists over China have been also detained, including writers, journalists, academics, bloggers, lawyers and monks, from the ordinary netizens to religious believers. Among them, there are ZHANG Qi,\u00a0 Chongqing based ICPC\u2019s Youth Committee coordinator; LUO Xi, ICPC member in Hunan; JIANG Lijun, ICPC honorary member in Liaoning; XIANG Nanfu, Beijing-based reporter of Boxun News Net in USA; TANG Jingling, HR lawyer in Guangzhou; QU Zhenhong, PU Zhiqiang\u2019s niece and lawyer in Beijing, and PU\u2019s two friends WU Wei, a former Beijing correspondent of South China Morning Post in Hong Kong, and XIN Jian,\u00a0 a Chongqing based news assistant of Keizai Shimbun in Japan; GUO Zhongxiao and WANG Jianmin, former reporters of Hong Kong based Asiaweek, detained in Shenzhen; Master Shengguan (XU Zhiqiang) and several of his Buddhist followers in Wuhan.<\/p>\n

 <\/p>\n

More of ICPC members have also been repressed recently by various police actions, including threats, subpoena, surveillances, house arrests and restrictions – from interference or bans on internet access or external communication, to the prohibition from leaving homes or meeting friends, form the forced travel to the bans on crossing China\u2019s border, online activities, publications and performances, and so on. Almost all of ICPC staff in mainland China, in addition to the detentions of Liu Di and Zhang Qi, have been supressed in one way or another, including Directors SHA Yexin, ZHAO Shiying, DU Daobin and CHE Xiangqian, Honorary Directors DING Zilin , JIANG Peikun and SUN Wenguang, former Directors JIANG Bo, ZAN Aizong, ZHAO Hui and WANG Yi, Internet Committee coordinator WU Wei and member MOU Yanxi, among over 50 of ICPC members. Moreover, Prof. Tseng Chien-yuan, an ICPC member in Taiwan was recently denied entry even to Hong Kong for the first time.<\/p>\n

 <\/p>\n

Both Centers reiterate their call on:<\/p>\n

 <\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0all of the concerned communities in China and abroad to pay more attention to the sharp deterioration of human rights situation in China, and urge Chinese authorities to comply with Article 35 of China’s Constitution for effective protection of its citizens\u2019 rights to \u201cfreedom of speech, of the press, of assembly, of association, of procession and of demonstration\u201d, and other basic human rights;<\/p>\n

 <\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Chinese government to immediate and unconditional release\u00a0 all of ICPC members and honorary members detained for their words, including LIU Xiaobo, GAO Yu , LIU Di , HU Shigen, LUO Xi, ZHANG Qi,\u00a0 XU Youyu honorary member , HAO Jian, PU Zhiqiang, YAO Wentian, LIU Jie and Ilham TOHTI;<\/p>\n

 <\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Chinese government to lift various bans and censorships on ICPC and its many members.<\/p>\n

 <\/p>\n

PEN International is the world’s oldest human rights organization and international literary organization. ICPC and Swedish PEN are among PEN International’s 146 members and aim to protect writers\u2019 freedom of expression and freedom to write worldwide and advocates for the rights of writers and journalists who are imprisoned, threatened, persecuted or harassed in China particularly.<\/p>\n

 <\/p>\n

For more information, please contact<\/p>\n

 <\/p>\n

Yu Zhang, ICPC,\u00a0yuzhang08@live.se<\/a>, Tel: +46-8-50022792, +46-70-4857222 (m)<\/p>\n

Websites:\u00a0http:\/\/www.chinesepen.org\/english<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Ulrika K Engstr\u00f6m, Svenska PEN, ulrika.engstrom@gmail.com, Tel: +46-70- 707345373<\/p>\n

Websites:\u00a0http:\/\/www.svenskapen.se\/<\/a><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Liao Yiwu: Reciting His Poem<\/h2>\n

 <\/p>\n

(English\/Swedish text for projection)<\/p>\n

 <\/p>\n\n\n\n
\n

Slaughter<\/h3>\n

 <\/p>\n

by Liao Yiwu<\/em><\/p>\n

Translated by Michael M. Day<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2026<\/p>\n

Leap! Howl! Fly! Run!<\/p>\n

Freedom feels so good!<\/p>\n

Snuffing out freedom feels so good!<\/p>\n

Power will be triumphant for ever.<\/p>\n

Will be passed down from generation to generation for ever.<\/p>\n

Freedom will also come back from the dead.<\/p>\n

It will come back to life in generation after generation.<\/p>\n

Like that dim light just before the dawn.<\/p>\n

No. There’s no light.<\/p>\n

At Utopia’s core there can never be light.<\/p>\n

Our hearts are pitch black.<\/p>\n

Black and scalding.<\/p>\n

Like a corpse incinerator.<\/p>\n

A trace of the phantoms of the burned dead.<\/p>\n

We will exist.<\/p>\n

The government that dominates us will exist.<\/p>\n

Daylight comes quickly.<\/p>\n

It feels so good.<\/p>\n

The butchers are still ranting!<\/p>\n

Children. Children your bodies all cold.<\/p>\n

Children, your hands grasping stones.<\/p>\n

Let’s go home.<\/p>\n

Brothers and sisters, your shattered bodies littering the earth.<\/p>\n

Let’s go home.<\/p>\n

We walk noiselessly.<\/p>\n

Walk three feet above the ground.<\/p>\n

All the time forward, there must be a place to rest.<\/p>\n

There must be a place where sounds of gunfire and explosions cannot be heard.<\/p>\n

We so wish to hide within a stalk of grass.<\/p>\n

A leaf.<\/p>\n

Uncle. Auntie. Grandpa. Granny. Daddy. Mummy.<\/p>\n

How much farther till we’re home?<\/p>\n

We have no home.<\/p>\n

Everyone knows.<\/p>\n

Chinese people have no home.<\/p>\n

Home is a comforting desire.<\/p>\n

Let us die in this desire<\/p>\n

OPEN FIRE, BLAST AWAY, FIRE!<\/p>\n

Let us die in freedom.<\/p>\n

Righteousness. Equality. Universal love.<\/p>\n

Peace, in these vague desires.<\/p>\n

Stand on the horizon.<\/p>\n

Attract more of the living to death!<\/p>\n

It rains.<\/p>\n

Don’t know if it is rain or transparent ashes.<\/p>\n

Run quickly, Mummy!<\/p>\n

Run quickly, son!<\/p>\n

Run quickly, elder brother!<\/p>\n

Run quickly, little brother!<\/p>\n

The butchers will not let up.<\/p>\n

An even more terrifying day is approaching.<\/p>\n

OPEN FIRE! BLAST AWAY! FIRE! IT FEELS GOOD! FEELS SO GOOD!…<\/p>\n

\n

Cry Cry Cry Crycrycrycrycrycrycry<\/p>\n

\n

\u2026<\/p>\n

\n

We stand in the midst of brilliance but all people are blind<\/p>\n

We stand on a great road but no-one is able to walk<\/p>\n

We stand in the midst of a cacophony but all are mute<\/p>\n

We stand in the midst of heat and thirst but all refuse to drink<\/p>\n

\u2026<\/p>\n

\n

In this historically unprecedented slaughter only the spawn of dogs can survive.<\/p>\n

\n

3-4\/6\/1989<\/p>\n

 <\/td>\n

\n

Massaker<\/h3>\n

 <\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning fr\u00e5n engelska av Margareta Ekl\u00f6f<\/p>\n

 <\/p>\n

…<\/p>\n

Hoppa! Yla! Flyg! Spring!<\/p>\n

Friheten k\u00e4nns s\u00e5 sk\u00f6n!<\/p>\n

Att sl\u00e4cka friheten k\u00e4nns s\u00e5 sk\u00f6nt!<\/p>\n

Makten kommer att segra f\u00f6r alltid.<\/p>\n

F\u00f6rs fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte alltid.<\/p>\n

Friheten \u00e5terv\u00e4nder ocks\u00e5 fr\u00e5n de d\u00f6da.<\/p>\n

Den kommer tillbaka till livet i sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte.<\/p>\n

Liksom det matta ljuset alldeles f\u00f6re gryningen.<\/p>\n

Nej. N\u00e5got ljus finns inte.<\/p>\n

I Utopias k\u00e4rna kan det aldrig bli ljust.<\/p>\n

V\u00e5ra hj\u00e4rtan \u00e4r becksvarta.<\/p>\n

Svarta och sk\u00e5llheta.<\/p>\n

Som en likugn.<\/p>\n

Ett sp\u00e5r av de br\u00e4nda d\u00f6das v\u00e5lnader.<\/p>\n

Vi kommer att finnas till.<\/p>\n

Makten som h\u00e4rskar \u00f6ver oss kommer att finnas till.<\/p>\n

Dagsljuset kommer snabbt.<\/p>\n

Det k\u00e4nns s\u00e5 sk\u00f6nt.<\/p>\n

Slaktarna skr\u00e4nar alltj\u00e4mt!<\/p>\n

Barn. Barn era kroppar allesammans kalla.<\/p>\n

Barn, era h\u00e4nder som griper om stenar.<\/p>\n

L\u00e5t oss g\u00e5 hem.<\/p>\n

Br\u00f6der och systrar, era kringspridda kroppar som skr\u00e4par ner jorden.<\/p>\n

L\u00e5t oss g\u00e5 hem.<\/p>\n

Vi g\u00e5r ljudl\u00f6st.<\/p>\n

G\u00e5r en meter ovanf\u00f6r marken.<\/p>\n

Hela tiden fram\u00e5t, det m\u00e5ste finnas n\u00e5gonstans att vila.<\/p>\n

Det m\u00e5ste finnas en plats d\u00e4r ljuden av gev\u00e4rseld och explosioner inte h\u00f6rs.<\/p>\n

Vi vill s\u00e5 g\u00e4rna g\u00f6mma oss i ett gr\u00e4sstr\u00e5.<\/p>\n

Ett l\u00f6v.<\/p>\n

Farbror. Faster. Farfar. Farmor. Pappa. Mamma.<\/p>\n

Hur l\u00e5ngt \u00e4r det hem?<\/p>\n

Vi har inget hem.<\/p>\n

Det vet alla.<\/p>\n

Kineser har inget hem.<\/p>\n

Hemmet \u00e4r en tr\u00f6stande \u00f6nskan.<\/p>\n

L\u00e5t oss d\u00f6 i denna \u00f6nskan.<\/p>\n

\u00d6PPNA ELD, SKJUT BARA, ELD!<\/p>\n

L\u00e5t oss d\u00f6 i frihet.<\/p>\n

R\u00e4ttr\u00e5dighet. J\u00e4mlikhet. Allomfattande k\u00e4rlek.<\/p>\n

Fred, i dessa vaga \u00f6nskningar.<\/p>\n

St\u00e5 vid horisonten.<\/p>\n

Dra fler levande till d\u00f6den!<\/p>\n

Det regnar.<\/p>\n

Vet inte om det \u00e4r regn eller genomskinlig aska.<\/p>\n

Spring fort, mamma!<\/p>\n

Spring fort, son!<\/p>\n

Spring fort, \u00e4ldre bror!<\/p>\n

Spring fort, lille bror!<\/p>\n

Slaktarna sl\u00e4pper inte taget.<\/p>\n

En \u00e4nnu mer skr\u00e4mmande dag n\u00e4rmar sig.<\/p>\n

\u00d6PPNA ELD! SKJUT BARA! ELD! DET K\u00c4NNS SK\u00d6NT!<\/p>\n

DET K\u00c4NNS S\u00c5 SK\u00d6NT! \u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

Gr\u00e5t gr\u00e5t gr\u00e5t Gr\u00e5tgr\u00e5tgr\u00e5tgr\u00e5tgr\u00e5tgr\u00e5tgr\u00e5t<\/p>\n

…<\/p>\n

 <\/p>\n

Vi st\u00e5r mitt i ljuset men alla m\u00e4nniskor \u00e4r blinda<\/p>\n

vi st\u00e5r p\u00e5 en stor v\u00e4g men ingen kan g\u00e5<\/p>\n

vi st\u00e5r mitt i en kakofoni men alla \u00e4r stumma<\/p>\n

vi st\u00e5r mitt i hetta och t\u00f6rst men alla v\u00e4grar att dricka<\/p>\n

…<\/p>\n

\n

I denna massaker som saknar motstycke i historien kan endast hundars s\u00e4d \u00f6verleva.<\/p>\n

\n

 <\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Liao Yiwu: A Brief Biography<\/h2>\n

\u00a0<\/em><\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Liao Yiwu (\u5ed6\u4ea6\u6b66), aka Lao Wei (\u8001\u5a01), is a renowned Chinese author, poet, reporter, and musician.<\/p>\n

 <\/p>\n

Lao was born in Yanting County, Sichuan Province in western China on August 4, 1958,\u00a0the same\u00a0<\/em>year as The Great Leap Forward, soon leading into the greatest man-made disaster under communist rule in China. During the consequent famine that last for 3 years when over 30 thousands of people were said to have died of hunger, he suffered from oedema and was close to dying. In 1966, his father was branded a counter-revolutionary class enemy during the so-call Great Cultural Revolution. Liao’s parents filed for divorce to protect the children. His mother was arrested for attempting to sell government issued coupons on the black market. As a result, he became homeless for a few years.<\/p>\n

 <\/p>\n

Liao started to compose poetry at meddle school. Before his graduation in 1976, he was briefly detained for his \u201creactionary poems\u201c. In the end of 1980, he became a truck driver for transportation. In 1982, his poems were getting published in literary magazines, and many of them became popular and won him over 20 awards. In 1985-1987, he was criticized for his rebellious poems and put under police surveillance for his founding an underground poetry magazine. During a period, he was forbidden to publish any works or opinions. In 1998, he was recommended by a prominent author to enter a writers\u2019 class at Wuhan University but expelled in 3 months.<\/p>\n

 <\/p>\n

In Spring 1989, two magazine companies took advantage of the relaxed politics and carried Liao’s long poems “The Yellow City” and “Idol.” After hearing about the Massacre in Beijing on June 4, 1989, Liao composed a long poem entitled “Massacre,” and recited the poem into an audiotape for a Canadian sinologist to send abroad. \u00a0In March 1990, he and his friends made a poetry movie “Requiem”, the sequel of Massacre and soon he was arrested with over 20 others including his pregnant wife, all of whom were arrested also. Two years later, Liao was sentenced to four years imprisonment on “counter-revolutionary propaganda and incitement\u201d. While in prison, due to torture and abusive punishment, he suffered several mental breakdowns and twice attempted suicide. From a fellow prisoner, an elderly monk, he learned to play the Xiao. He then began to interview other prisoners about their lives, besides composing poems.<\/p>\n

 <\/p>\n

When he was released from prison, his wife and their daughter had left him, and his former literary friends kept their distance. He lived for a while as a homeless street musician in Chengdu, collecting stories.<\/p>\n

\n

In 1998 he compiled The Fall of the Holy Temple, an anthology of underground poems from the 1970s, mainly from Chinese dissidents, and published next year. One of China’s vice premiers called it a “premeditated attempt to overthrow the government, and is supported by powerful anti-China groups.”<\/p>\n

 <\/p>\n

In 2001 his two-volume Interviews with the Lower Strata of Chinese Society was published under his penname Lao Wei. The book consists of transcribed interviews with people on the margins of Chinese society, from “hustlers to drifters, outlaws and street performers, the officially renegade and the physically handicapped, those who deal with human waste and with the wasting of humans, artists and shamans, crooks, even cannibals.” At once, the book became very popular and reported and discussed by over 50 news media and literary magazines. He was interviewed and invited to make presentations at the symposium on his book. Then the book has been banned ever since like all of his other works. He was arrested several times for conducting “illegal interviews” and for exposing the dark side of the Communist Party.<\/p>\n

 <\/p>\n

In 2001, he joined founding the Independent Chinese PEN center, a branch of PEN International, became its board member until 2005, and received its Free to Write Award in 2007 and its honorary directorship in 2009.<\/p>\n

\n

After Liu Xiaobo, his long-time friend, was awarded Nobel Peace Prize in the same year, he was denied to leave his country until he succeeded in crossing the border with Vietnam to arrive in Germany in July, 2011.<\/p>\n

\u00a0<\/em><\/p>\n

Although his works have been banned in China mainland, Liao has been continuously writing and got his books published in Hong Kong, Taiwan and USA. Eventually he has been well recognized internationally as a leading writer with many of his books translated into various languages, including English, French, German and Japanese. He has won several international awards, including Geschwister-Scholl-Preis in Germany and the Kapu\u015bci\u0144ski-Award for reportage in Poland in 2011, and the Friedenspreises des Deutschen Buchhandels in Germany in 2012.<\/p>\n

\n

List of works<\/em><\/strong><\/strong><\/em><\/p>\n

1.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em>Massacre<\/em><\/strong>\u00a0(<\/em>\u5927\u5c60\u6740<\/em><\/strong>\uff0c<\/em>1989);<\/em>\u00a0German version:<\/em>\u00a0Massaker: Fr\u00fche Gedichte,<\/em><\/strong>\u00a0Hochroth Verlag, Berlin (2011).<\/em><\/p>\n

2.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em>Interviews with the Lower Strata of Chinese Society<\/em><\/strong>\u00a0(<\/em>\u4e2d\u56fd\u5e95\u5c42\u8bbf\u8c08\u5f55<\/em><\/strong>), 2 volumes, Changjiang Publishing House, China (2001, soon banned by the Propaganda Department of Chinese Communist Party Central Committee and the PRC Government’s Publications Office); French (edition:\u00a0L’Empire des bas-fonds<\/strong>, \u00c9ditions Bleu de Chine (2003); English edition:\u00a0The Corpse Walker: Real Life Stories: China from the Bottom Up<\/strong>, hardcover: Pantheon (2008), German edition:\u00a0Fr\u00e4ulein Hallo und der Bauernkaiser: Chinas Gesellschaft von unte<\/strong>, Fischer Verlag, Frankfurt (2009).<\/em><\/p>\n

3.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em>Testimonials<\/em><\/strong>\u00a0(<\/em>\u8bc1\u8bcd<\/em><\/strong>), Hong Kong (2004); expanded German edition:\u00a0F\u00fcr ein Lied und hundert Lieder: Ein Zeugenbericht aus chinesischen Gef\u00e4ngnissen<\/strong>, Fischer Verlag, Frankfurt (2011); English edition:\u00a0For a Song and a Hundred Songs<\/strong>, Amazon Publishing (2012); Swedish edition:<\/em>\u00a0F\u00f6r en s\u00e5ng och hundra s\u00e5nger: vittnesb\u00f6rd fr\u00e5n ett kinesiskt f\u00e4ngelse, Lindskog f\u00f6rlag (2013).<\/em><\/p>\n

4.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em>Earthquake Insane Asylum (<\/em><\/strong>\u5730\u9707\u75af\u4eba\u9662<\/em><\/strong>)<\/em><\/strong>, Asian Culture, Taiwan (2009); French edition: Quand la terre s<\/em>\u2019<\/em>est ouverte au Sichuan : Journal d<\/em>\u2019<\/em>une trag<\/em>\u00e9<\/em>die, \u00c9ditions Buchet\/Chastel (2010).<\/em><\/p>\n

5.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em>God is Red (<\/em><\/strong>\u4e0a\u5e1d\u662f\u7ea2\u8272\u7684<\/em><\/strong>)<\/em><\/strong>, Mirror Books, Hong Kong (2011); English edition: God is Red, Harper Collins (2011)<\/em><\/p>\n

6.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em>Bullets and Opium (<\/em><\/strong>\u5b50\u5f39\u9e26\u7247<\/em><\/strong>)<\/em><\/strong>, Asian Culture, Taiwan (2011); German edition: Die Kugel und das Opium, Fischer Verlag, Germany (2012).<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

PEN Witnesses<\/h2>\n

Freedom of Expression in China<\/h2>\n

25 Years after Massacres in 1989<\/strong><\/p>\n

(PPT presentation)<\/p>\n

 <\/p>\n

Yu ZHANG<\/h3>\n

Independent Chinese PEN Center (ICPC)<\/em><\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n

Massacre in Beijing on 3-4 June<\/strong><\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0In 1989, there were several massacres in China, starting from in Lhasa, Tibet, on 5-8 March, and then at a much larger scale in Beijing in June.<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0From April 1989, anticorruption and pro-democracy protests started in Beijing, spread to whole China, and ended by military crackdown and massacre in Beijing and several other cities.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

\"\"
\"\"<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Introduction of PEN<\/strong><\/p>\n

\n

PEN International, formerly known as International PEN founded on 5th October 1921, is currently the only global association of writers. The traditional constituents of PEN membership are summed up in its three letters: P stands for Poet and Playwright, E for Editor and Essayist, and N for Novelist. As a word in combination, PEN is also a traditional tool of writing, very meaningful. Today, a reporter, literary translator or publisher is also eligible to become a member of PEN. PEN aims at promoting literature and defending freedom of expression, focusing on the cases of the writers, journalists, internet dissidents and blogers, who are persecuted, arrested, imprisoned, attacked or killed for their words anywhere in the world.<\/p>\n

 <\/p>\n

Among 156 centers over 100 countries worldwide,\u00a0 there are Swedish PEN and 7 Chinese centers:<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0China PEN Center (Beijing)<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Shanghai Chinese PEN Center<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Guangzhou Chinese PEN Center<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Taipei Chinese PEN Center<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Hong Kong Chinese-speaking PEN Center<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Chinese Writers Abroad PEN Center<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Independent Chinese PEN Center (ICPC).<\/p>\n

 <\/p>\n

The above three PEN Centers in China mainland have been subject to the constraints over official institutions there, and none of them has become a truly independent NGO, but failed to make any commitment to defending the writers, particularly in China. In May 1989, 12 years before ICPC was founded, CPC sent a delegation to the 55th International PEN Congress in Maastricht, the Netherlands. As Mr. BEI Dao, a famous Chinese poet visiting Europe (and later joining Chinese Writers Abroad PEN Center), was invited by the International President to present his launched petition for the release of Mr. WEI Jingsheng, an imprisoned writer in China, the CPC delegation made an formal protest against Mr. Bei\u2019s presentation, walked out from the Congress, and eventually all of PEN centers in China mainland broke off their formal contacts with International PEN until 1997. Although they sent delegation to PEN Congress since several years ago, they have not changed their stand at all if not worse.<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

In 2001, ICPC was founded by a group of independent Chinese writers, 29 in exile abroad and just 2 in China. The founding president was LIU Binyan (1925-2005), a former vice-president of China Writers Association, a prominent journalist exiled in USA, and a visiting professor in Stockholm University in 1999-2000, who passed away in 2005.<\/p>\n

\n

Two founding members in China were Dr. LIU Xiaobo and his wife LIU Xia. Dr. LIU became ICPC\u2019s president in 2003-2007, arrested for his role in drafting and co-signing Charter 08 in 2008, sentenced to 11 years imprisonment in 2009, and awarded Nobel Peace Prize in 2010. Since then his wife Mrs. Liu has been house-arrested and incommunicado.<\/p>\n

 <\/p>\n

ICPC is a NGO based on free association of those who write, edit, translate research and publish literature work in Chinese, and dedicated to freedom of expression for the writers\/journalists in Chinese language and literature over the world, defending any of them suffering from governmental repression. Now ICPC has 2\/3 of its membership of over 300 in mainland China.<\/p>\n

ICPC Activities in China<\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

I joined ICPC in November 2002 and participated in drafting its first Charter. After the first Congress of its Membership Assembly in October 2003 which adopted its Charter and elected Dr. LIU Xiaobo as its President, I became the coordinator of its Writers in Prison Committee (WiPC).<\/p>\n

 <\/p>\n

On 30 October 2004, ICPC held its awarding ceremony of Freedom to Write Award (to Ms. ZHANG Yihe) in Beijing, as its first gathering in China, with several of ICPC leading figures, including Dr. Liu chairing the event.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

In May 2005, I, together with several delegates from Swedish PEN (Mr. Kjell Holm) and Sydney PEN centers, carried out a PEN mission to visit China and have some solidarity meetings with ICPC members and others writers, including Dr. LIU Xiaobo and his wife Liu Xia, some of released prisoners of conscience and the families of imprisoned writers.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

In May 2005, Yu Zhang of ICPC and Mr. Kjell Holm of Swedish PEN visited the families of imprisoned writers and released prisoners, including Liu Di (middle, later joining ICPC in 2007, a board member since 2013, and detained once more since 4 May 2014) and her grandmother Liu Heng, a well-known journalist (passed away in 2009).<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

 <\/p>\n

Suppression of ICPC Activities<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Since the end of 2006, ICPC events have been suppressed in China, no awarding ceremony has been allowed any longer, nor gathering\/dinner party publically under ICPC\u2019s name as before. Then, ICPC had to move its events to hold in Hong Kong, but many members have been blocked to visit Hong Kong ahead of the events, such as over 20 members blocked while 10 attended its first event, International PEN Asia-Pacific Regional Conference in Hong Kong in February 2007.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

After the Hong Kong event in 2007, I, then Secretary-general of ICPC, was denied re-entry into China mainland, in April 2008 to Hong Kong, and in 2009 extension of my Chinese passport.<\/p>\n

 <\/p>\n

So far none of ICPC members has been arrested only for membership nor for participating in its activities yet, but many have been questioned, warned and blamed by police accusing ICPC as a \u201dreactionary organization\u201d . Over a dozen of ICPC members have been ever imprisoned for non-ICPC issues but their words and deeds, and among them nine are still held in jail:<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0YANG Tongyan (12-year sentence since 2005),<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0LIU Xiaobo (11-year sentence since 2008),<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0ZHU Yufu (7-year sentence since 2011),<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0ZHAO Changqing (2.5-year sentence since 2013);<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0ZHANG Lin (twice, 4.5-year imprisonment in 2005-2009 and detained again since last July),<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0LI Huaping (since last August);<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0GAO Yu (since 24 April 2014),<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0LIU Di (since 4 May)<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0HU Shigen (since 4 May).<\/p>\n

 <\/p>\n

Current Situation in China<\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

China has been world\u2019s largest jailer of writers and journalists. ICPC has documented 230 cases since 1999 (shown in the following figure), excluding those shortly detained for less than a month or released before 2004 when ICPC started collecting the information. Among them, over 50 individuals are still in jail, including 5 released once before, while others have been freed.<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Example 1<\/strong>, Published Arrests of Dissident Writers\/journalists Mainly for Their Words (230 cases during 1999-2014)<\/p>\n

\"\"\u00a0\"\"<\/p>\n

As seen, awarding China to host Olympic Games appeared to have a positive impact upon decreasing the annual arrests of the dissidents as many had expected, but only until 2006. Then, Chinese authorities restored its policy of suppression, termed as \u201ccleaning-up house\u201d for Beijing Olympics in 2008. Afterwards, the situation continued to be getting worse against the common expectation, reaching a peak in 2011 when the Jasmin Revolution starting from Northern Africa hit the nerve of Chinese authorities. The power transition of Chinese Communist leadership in 2012 ever seemed to give people certain hopes as also shown by a sharp drop in the annual number of arrests, but just in a short time. As shown clearly, the number of arrests in less than half of this year has doubled the arrests in whole of last year, quadruple those in 2012, and become the highest during last 15 years.<\/p>\n

 <\/p>\n

Recent Crackdown since 24 April 2014<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Ms. Gao Yu,\u00a0<\/strong>a honorary director of ICPC and a prominent journalist based in Beijing, was initially listed to be one of the guest speakers of this event, but since 24 April detained on suspicion of illegally providing state secrets abroad, alleged for her emailing the text of a CCP document to an editor at an overseas website, to be published in August 2013.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

\n\n\n\n
\n

GAO Yu \u00a0(ICPC)<\/strong><\/p>\n<\/td>\n

\n

LIU Di (ICPC)<\/strong><\/p>\n<\/td>\n

\n

HU Shigen (ICPC)<\/strong><\/p>\n<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n<\/div>\n

\"\"<\/p>\n

\n\n\n\n\n
\n

XU Youyu \u00a0<\/strong><\/p>\n<\/td>\n

\n

HAO Jian<\/strong><\/p>\n<\/td>\n

\n

PU Zhiqiang<\/strong><\/p>\n<\/td>\n<\/tr>\n

\u00a0<\/strong><\/td>\n\n

\n<\/td>\n

\n

\n<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n<\/div>\n

Since 4 May, five more of dissident writers, including two of ICPC members, have been detained on suspicion of creating disturbance for taking part in a seminar on 25 years after June 4 event, in a private residence in Beijing on 3 May. So far, over 70 have been detained, including also Pu\u2019s 2nd lawyer (his niece), two of his journalist friends; a Beijing report of Boxun Net in US, 4 HR lawyers,\u00a0 a monk and 4 of his followers, two publishers from Hong Kong, etc.<\/p>\n

 <\/p>\n

Contact information:<\/p>\n

Yu Zhang, Dr.<\/p>\n

Executive Secretary \/ Press & Translation Committee Coordinator<\/p>\n

Independent Chinese PEN Center (ICPC)<\/p>\n

Tel: +46-8-50022792<\/p>\n

Email: yuzhang08@live.se<\/p>\n

Websites: http:\/\/www.chinesepen.org\/english<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

GAO Yu: A Brief Biography<\/h2>\n

 <\/p>\n

\"\"GAO Yu, a Chinese journalist, was born in Chongqing City in 1944. She graduated in Literary Theory at the Department of Linguistics and Literature, China\u2019s People University in Beijing. Her career started in 1979, as a reporter for the China News Service, and became a well-known columnist of Chinese press in Hong Kong in 1980s. In October 1988, she entered the Economics Weekly in Beijing as its deputy chief editor. In December 1988, she published an article both in the Economics Weekly and Hong Kong\u2019s Mirror Monthly, which, after Tiananmen Square protests in 1989, was labelled by Beijing authority as a \u201cpolitical program for turmoil and rebellion\u201d and so the Economics Weekly was closed down. For this article as well as her participation in and reports on the protests, she was arrested by Beijing National Security Bureau on 3rd<\/sup>\u00a0of June 1989 and then detained for 15 months.<\/p>\n

 <\/p>\n

On 23rd<\/sup>\u00a0of September 1993, Beijing failed to be awarded to host the Olympic Games in 2000, GAO YU was arrested again on 2nd<\/sup>\u00a0of October, two days before she was leaving for USA as a visiting scholar at the Graduate School of Journalism, Columbia University. Then, she was sentenced to six years imprisonment and one year deprivation of political rights for \u201cleaking state secrets\u201d. She refused to plead guilty while serving her sentence for five years and four and half months in prison until her release on \u201cmedical parole\u201d in February 1999, just before Primer Zhu Rongji was to visit USA. Since her release, GAO Yu has been continuing her engagement in China\u2019s news press as a freelance journalist. Her works have been widely influential, with a broad ideological vision and profound critical power that has won her the international reputation. She is an Honorary Director of Independent Chinese PEN Center and an honorary member of Czech PEN and Swedish Center.<\/p>\n

 <\/p>\n

Since 24 April 2014, GAO Yu has been detained by Beijing police on the charge of \u2018illegally providing state secrets abroad\u2019 for emailing a CCP document to editors of a foreign website in August 2013.<\/p>\n

 <\/p>\n

In 1993, she was awarded Human Rights Watch’s Hellman\/Hammett Grant;<\/p>\n

In May 1995, she was honoured WAN\u2019s Golden Pen of Freedom Award*;<\/p>\n

In November 1995, she was honoured IWMF\u2019s Courage Award for the first time*;<\/p>\n

In May, 1997, she was awarded the first UNESCO\/Guillermo Cano Press Freedom Prize*;<\/p>\n

In May 2000, she was awarded one of the world’s 50 press freedom heroes in 20th century (1950 \u2013 2000) in Geneva<\/p>\n

In June 2006, was again honoured IWMF\u2019s Courage Award, one of only two to receive this honour in the world.<\/p>\n

(* honoured when being imprisoned)<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Xu Youyu: A Petition for His Freedom<\/h2>\n

 <\/p>\n

\u201dVi uppmanar Kina att frige Xu Youyu\u201d<\/h2>\n

 <\/p>\n

DEBATT Att gripa den liberala t\u00e4nkaren Xu Youyu och flera andra g\u00e5r stick i st\u00e4v mot str\u00e4vandena att modernisera Kina. De b\u00f6r omedelbart friges, skriver 14 debatt\u00f6rer.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Professor Xu Youyu (till v\u00e4nster) under ett bes\u00f6k hos Liu Xia i december 2012. Liu Xia sitter i husarrest sedan hennes man Liu Xiaobo tilldelades Nobels fredspris 2010.<\/em><\/p>\n

FOTO: Hu Jia\/AP<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det var med best\u00f6rtning vi mottog beskedet att filosofiprofessorn Xu Youyu, v\u00e4n och kollega till flera av oss, gripits i Peking den 6 maj. Xu och en handfull andra hade den 3 maj h\u00e5llit ett seminarium i ett privat hem till minne av massakern i Peking den 4 juni 1989. F\u00f6rutom Xu Youyu har ocks\u00e5 den k\u00e4nde advokaten Pu Zhiqiang, internetaktivisten Liu Di och flera andra gripits f\u00f6r att genom sitt deltagande i seminariet \u201dprovocerat till br\u00e5k\u201d.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hur en s\u00e5dan fredlig samling kan \u201dprovocera br\u00e5k\u201d verkar obegripligt, s\u00e4rskilt som seminariet inte var k\u00e4nt utanf\u00f6r en mindre krets.<\/p>\n

 <\/p>\n

Xu Youyu \u00e4r 67 \u00e5r och en av Kinas ledande liberala t\u00e4nkare, under m\u00e5nga \u00e5r professor vid den statliga samh\u00e4llsvetenskapsakademin i Peking. Han innehade 2001\u20132002 den av riksdagen inr\u00e4ttade Olof Palmes g\u00e4stprofessur, f\u00f6rlagd vid Stockholms universitet. Nu sitter han i ett h\u00e4kte i Peking och det g\u00e5r inte att ringa hem till honom. Sannolikt f\u00e5r han och de andra sitta insp\u00e4rrade tills den 4 juni passerat.<\/p>\n

 <\/p>\n

Xu Youyu \u00e4r en stark f\u00f6rk\u00e4mpe f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring i Kina och \u00e5tnjuter stort f\u00f6rtroende hos m\u00e5nga genom sitt l\u00e5gm\u00e4lda men skarpa s\u00e4tt att argumentera. Han st\u00f6dde tidigt fredspristagaren Liu Xiaobos manifest Charta 08 och var bland de f\u00f6rsta undertecknarna. Olof Palme-professuren ska innehas av en \u201dforskare med inriktning mot omr\u00e5den av betydelse f\u00f6r freden i vid bem\u00e4rkelse\u201d. Genom sin forskning och sina p\u00e5 dialog inriktade debattartiklar har Xu gjort en stor insats f\u00f6r en fredlig och demokratisk f\u00f6r\u00e4ndring av Kina.<\/p>\n

 <\/p>\n

Att gripa Xu Youyu och de andra g\u00e5r stick i st\u00e4v mot de str\u00e4vanden att i grunden modernisera Kina som varit en huvudlinje i Kinas utveckling under de senaste trettio \u00e5ren. De b\u00f6r omedelbart friges. Fritt utbyte av tankar och id\u00e9er \u00e4r grundl\u00e4ggande f\u00f6r ett demokratiskt samh\u00e4lle. \u00d6ppenhet frig\u00f6r m\u00e4nniskors inneboende f\u00f6rm\u00e5gor och bidrar till kreativitet, framsteg och v\u00e4lst\u00e5nd.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vi som lever i en demokrati m\u00e5ste l\u00e5na v\u00e5ra r\u00f6ster till dem som tvingas till tystnad. D\u00e4rf\u00f6r skriver vi i dag om det som h\u00e4nt Xu Youyu och andra f\u00f6rk\u00e4mpar f\u00f6r demokrati och f\u00f6r\u00e4ndring i Kina. Charta 08 uppmanar till att *a \u201dse ord som brott\u201d och vi hoppas att den kinesiska regimen kan ta detta till sig och ompr\u00f6va sitt st\u00e4llningstagande mot demokratir\u00f6relsen 1989.<\/p>\n

 <\/p>\n

Undertecknare<\/em><\/strong><\/p>\n

Fredrik F\u00e4llman, Docent i sinologi, G\u00f6teborgs universitet<\/em><\/p>\n

Torbj\u00f6rn Lod\u00e9n, Professor i Kinas spr\u00e5k och kultur, Stockholms universitet<\/em><\/p>\n

Ove Bring, Professor i folkr\u00e4tt<\/em><\/p>\n

Maiping Chen, F\u00f6rfattare<\/em><\/p>\n

Anders Cullhed, Professor i litteraturvetenskap, Stockholms universitet<\/em><\/p>\n

Anna Gustafsson Chen, Bibliotekarie och \u00f6vers\u00e4ttare<\/em><\/p>\n

Tom Hart, Professor Asian Expertise<\/em><\/p>\n

Johan Lagerqvist, Docent i sinologi, Utrikespolitiska \u00adinstitutet<\/em><\/p>\n

B\u00f6rje Ljunggren, F d ambassad\u00f6r i Kina<\/em><\/p>\n

G\u00f6ran Malmqvist, Professor och ledamot i Svenska \u00adAkademien<\/em><\/p>\n

Joakim Palme, Professor i statskunskap, Uppsala \u00aduniversitet<\/em><\/p>\n

Martin Svensson \u00adEkstr\u00f6m, Docent i sinologi, G\u00f6teborgs universitet<\/em><\/p>\n

Astrid S\u00f6derbergh \u00adWidding, Rektor, Stockholms universitet<\/em><\/p>\n

Svante Weyler, F\u00f6rl\u00e4ggare<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

http:\/\/www.svd.se\/kultur\/kulturdebatt\/vi-uppmanar-kina-att-frige-xu-youyu_3553122.svd<\/a><\/em><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Liao Yiwu: Reciting Liu Xiaobo\/Liu Xia Poems<\/h2>\n

(English\/Swedish text for projection)<\/p>\n

 <\/p>\n

To A Seventeen-Year-Old<\/h3>\n

– On Second Anniversary of June Fourth<\/p>\n

\n

by Liu Xiaobo<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"Note: Disregarding the discouragement from your parents you jumped out from the small window of your home toilet; and you fell down while holding the banner at only seventeen years old. But I am alive, thirty-six years old. While facing the soul of your death, surviving is a crime, and writing poetry for you is even a shame. The living must shut up to listen to what the grave tells. To write poetry for you is not what I am qualified for. Seventeen years of yours are beyond all of languages and artificial creations.<\/p>\n

 <\/p>\n\n\n\n
\n

To A Seventeen-Year-Old<\/h3>\n

– On Second Anniversary of June Fourth<\/p>\n

 <\/p>\n

I am alive<\/p>\n

Having a sort of a small reputation<\/p>\n

I have neither courage nor qualification<\/p>\n

To hold a bouquet of flowers and a poem<\/p>\n

Toward the smile of a seventeen-year-old<\/p>\n

Even though I know<\/p>\n

The seventeen-year-old has no complaint<\/p>\n

 <\/p>\n

The age of seventeen-year-old tells me<\/p>\n

That the life is simple and unadorned<\/p>\n

Like the endless desert<\/p>\n

That needs no tree or water<\/p>\n

Nor adorning flowers<\/p>\n

But that can withstand the ravages from the sun<\/p>\n

 <\/p>\n

The seventeen-year-old fell down on the road<\/p>\n

Which disappeared ever since<\/p>\n

The seventeen-year-old resting in soil<\/p>\n

Has been so serene as a book<\/p>\n

The seventeen-year-old came into the world<\/p>\n

Attaching nothing<\/p>\n

Except for his age of spotless white<\/p>\n

 <\/p>\n

The seventeen-year-old stopped breathing<\/p>\n

But miraculously did not despair<\/p>\n

When the bullet shot through the mountain<\/p>\n

When the spasm made the seawater mad<\/p>\n

When all of the flowers had only<\/p>\n

One sort of colour<\/p>\n

The seventeen-year-old did not despair<\/p>\n

Could not despair<\/p>\n

But you handed over the unfinished love<\/p>\n

To the grey-haired mother<\/p>\n

 <\/p>\n

The mother who had<\/p>\n

Locked you at home<\/p>\n

Who under the five-star red flag<\/p>\n

Had cut off the noble blood<\/p>\n

Of her family<\/p>\n

Was awakened up by your dying eyes<\/p>\n

She has taken your will<\/p>\n

To go over all the graves<\/p>\n

Every time when she would fall<\/p>\n

You would offer a breath of your soul in death<\/p>\n

To support her<\/p>\n

And send her on her road<\/p>\n

 <\/p>\n

Beyond the age<\/p>\n

Beyond the death<\/p>\n

The seventeen-year-old<\/p>\n

Have been everlasting<\/p>\n

 <\/p>\n

Beijing, late night of 1st June 1991<\/p>\n

 <\/p>\n

(Translated by Yu Zhang)<\/td>\n

\n

Till sjutton\u00e5ringen\u00a0p\u00e5 tv\u00e5\u00e5rsdagen av 4 juni<\/h2>\n

 <\/p>\n

Jag lever<\/p>\n

\u00c4r dessutom ganska \u00f6k\u00e4nd<\/p>\n

Jag saknar mod, jag kan ingenting<\/p>\n

Med en dikt eller en blombukett<\/p>\n

st\u00e5r jag inf\u00f6r sjutton\u00e5ringens leende<\/p>\n

Jag vet<\/p>\n

En sjutton\u00e5ring klagar inte<\/p>\n

 <\/p>\n

Sjutton\u00e5rs\u00e5ldern s\u00e4ger till mig<\/p>\n

Livet \u00e4r enkelt och avskalat<\/p>\n

En \u00f6ken s\u00e5 l\u00e5ngt \u00f6gat kan n\u00e5<\/p>\n

Beh\u00f6ver inte tr\u00e4d eller vatten<\/p>\n

Beh\u00f6ver inte f\u00f6rsk\u00f6nas av blommor<\/p>\n

Det st\u00e5r ut med solens h\u00e4rjningar<\/p>\n

 <\/p>\n

Sjutton\u00e5ringen f\u00f6ll p\u00e5 gatan<\/p>\n

Gatorna utpl\u00e5nas<\/p>\n

Sjutton\u00e5ringen sover i lerjorden<\/p>\n

lugn och stilla som en bok<\/p>\n

Sjutton\u00e5ringen kom till v\u00e4rlden<\/p>\n

utan att vara f\u00e4st vid n\u00e5got annat<\/p>\n

\u00e4n sin oklanderligt bl\u00e4ndvita \u00e5lder<\/p>\n

 <\/p>\n

Sjutton\u00e5ringen slutade andas<\/p>\n

mirakul\u00f6st nog utan att misstr\u00f6sta<\/p>\n

Gev\u00e4rskulan tr\u00e4ngde igenom bergskedjan<\/p>\n

och drev havet till vansinne<\/p>\n

D\u00e5 n\u00e4r alla blommor bara hade en f\u00e4rg<\/p>\n

misstr\u00f6stade inte sjutton\u00e5ringen<\/p>\n

Kunde inte misstr\u00f6sta<\/p>\n

Sjutton\u00e5ringen gav sin ofullbordade k\u00e4rlek<\/p>\n

till sin vith\u00e5riga mamma<\/p>\n

 <\/p>\n

Mamman som l\u00e5ste in sin sjutton\u00e5ring i hemmet<\/p>\n

Mamman till den vars \u00e4dla blodsband till familjen<\/p>\n

skars av under den femstj\u00e4rniga fanan<\/p>\n

v\u00e4cktes av uttrycket i din slocknande blick<\/p>\n

Med sjutton\u00e5ringens sista vilja<\/p>\n

gick hon l\u00e4ngs alla gravarna<\/p>\n

Varje g\u00e5ng hon var n\u00e4ra att falla<\/p>\n

st\u00f6ttade sjutton\u00e5ringen henne<\/p>\n

med sin sj\u00e4ls andetag<\/p>\n

och h\u00f6ll henne kvar p\u00e5 v\u00e4gen<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Bortom \u00e5ldern<\/p>\n

Bortom d\u00f6den<\/p>\n

\u00e4r sjutton\u00e5ringen<\/p>\n

redan evig<\/p>\n

 <\/p>\n

(\u00d6vers\u00e4ttning: Gunnel Nornholm)<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

 <\/p>\n

Swedish translation has been included in the book,<\/em><\/p>\n

Jag har inga fiender, jag hyser inget hat \u2013 Valda texter och dikter<\/em><\/strong><\/p>\n

LIU XIAOBO<\/em><\/p>\n

Weyler F\u00f6rlag<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n

Dikter av Liu Xia\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em>\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 LIU Xia\u2019s Poems<\/h3>\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Anna Gustafsson Chen<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n
\n

Andra juni 1989<\/h3>\n

-Till Xiaobo<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Det h\u00e4r v\u00e4dret \u00e4r inte bra<\/p>\n

Sade jag till mig sj\u00e4lv<\/p>\n

I det frodiga solskenet<\/p>\n

 <\/p>\n

Jag stod bakom dig<\/p>\n

Och klappade dig p\u00e5 huvudet<\/p>\n

H\u00e5rstr\u00e5na stack mig i handflatan<\/p>\n

Det var en underlig k\u00e4nsla<\/p>\n

 <\/p>\n

Jag hann inte s\u00e4ga n\u00e5got till dig<\/p>\n

F\u00f6rr\u00e4n du blev en mediafigur<\/p>\n

Det gjorde mig tr\u00f6tt<\/p>\n

Att se upp till dig tillsammans med de andra<\/p>\n

S\u00e5 jag drog mig undan fr\u00e5n hopen<\/p>\n

R\u00f6kte en cigarett<\/p>\n

S\u00e5g upp mot himlen<\/p>\n

 <\/p>\n

Kanske f\u00f6ddes en legend i det \u00f6gonblicket<\/p>\n

Men solskenet var f\u00f6r starkt<\/p>\n

F\u00f6r att jag skulle se det<\/p>\n

 <\/p>\n

Juni 1989<\/em><\/p>\n

 <\/td>\n

The 2nd of June 1989<\/strong><\/p>\n

\u2014 To Xiaobo<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

This is not a good weather<\/p>\n

I under the flourishing sun<\/p>\n

Said to myself<\/p>\n

 <\/p>\n

Standing behind you<\/p>\n

I patted your head<\/p>\n

Where your hair was pricking my palm<\/p>\n

Feeling bit strange.<\/p>\n

 <\/p>\n

I had no time to say you a word<\/p>\n

While you became a media figure<\/p>\n

Together with people looking up at you<\/p>\n

I got very tired<\/p>\n

And had to hide beyond the crowd<\/p>\n

Smoking a cigarette<\/p>\n

And watching the sky<\/p>\n

 <\/p>\n

Perhaps now a myth would be emerging<\/p>\n

But the sun was too bright<\/p>\n

For me to see it<\/p>\n

 <\/p>\n

6.1989<\/p>\n

(Translated by Yu Zhang)<\/em><\/td>\n<\/tr>\n

A video clip of Liu Xia\u2019s reading of the following 2 pieces to be used\u00a0 directly<\/p>\n

https:\/\/www.youtube.com\/watch?v=dBpfRb8mWQE<\/a><\/td>\n<\/tr>\n

\n

Utan titel<\/h3>\n

\u00c4r det h\u00e4r ett tr\u00e4d?<\/p>\n

Det \u00e4r jag, en m\u00e4nniska<\/p>\n

\u00c4r det ett tr\u00e4d om vintern?<\/p>\n

Alltid detsamma oavsett \u00e5rstid<\/p>\n

Var \u00e4r l\u00f6ven?<\/p>\n

L\u00f6ven g\u00e5r inte att se<\/p>\n

Varf\u00f6r har du ritat ett tr\u00e4d?<\/p>\n

Jag gillar s\u00e4ttet det st\u00e5r p\u00e5<\/p>\n

Blir tr\u00e4det utmattat n\u00e4r det har levt ett helt liv?<\/p>\n

Ja, men det st\u00e5r kvar \u00e4nd\u00e5<\/p>\n

Finns det ingen som kan h\u00e5lla dig s\u00e4llskap?<\/p>\n

Jo, h\u00e4r finns f\u00e5glar<\/p>\n

Jag kan inte se dem<\/p>\n

Lyssna efter deras vingslag<\/p>\n

Skulle det inte vara fint om du ritade f\u00e5glar i tr\u00e4det?<\/p>\n

Jag \u00e4r f\u00f6r gammal och blind f\u00f6r att se dem<\/p>\n

Du kan kanske inte rita dem?<\/p>\n

Det st\u00e4mmer, det kan jag inte<\/p>\n

Du \u00e4r ett korkat gammalt tr\u00e4d<\/p>\n

Det \u00e4r jag<\/p>\n

 <\/p>\n

12 december 2013<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/td>\n

\n

Untitled<\/h3>\n

 <\/p>\n

Is it a tree?<\/p>\n

It\u2019s me, alone.<\/p>\n

Is it a winter tree?<\/p>\n

It\u2019s always like this, all year round.<\/p>\n

Where are the leaves?<\/p>\n

The leaves are beyond.<\/p>\n

Why draw a tree?<\/p>\n

I like how it stands.<\/p>\n

Aren\u2019t you tired of being a tree your whole life?<\/p>\n

Even when exhausted, I want to stand.<\/p>\n

Is there anyone with you?<\/p>\n

There are birds.<\/p>\n

I don\u2019t see any.<\/p>\n

Listen to the sound of fluttering wings.<\/p>\n

Wouldn\u2019t it be nice to draw birds on the tree?<\/p>\n

I\u2019m too old to see, blind.<\/p>\n

Perhaps you don\u2019t know how to draw a bird at all?<\/p>\n

You\u2019re right. I don\u2019t know how.<\/p>\n

You\u2019re an old stubborn tree.<\/p>\n

I am.<\/p>\n

 <\/p>\n

2013.12.12.<\/p>\n

(Translated by Ming Di and Jennifer Stern)<\/strong><\/em><\/td>\n<\/tr>\n

 <\/td>\n <\/td>\n<\/tr>\n
\n

Supa<\/h3>\n

 <\/p>\n

Innan jag g\u00e5r ut f\u00f6r att supa med min gamle v\u00e4n<\/p>\n

Drar jag ur telefonsladden<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r jag kom hem full f\u00f6rr i tiden<\/p>\n

Kunde jag aldrig l\u00e5ta bli att ringa n\u00e5gon v\u00e4n<\/p>\n

N\u00e4r jag har druckit kan jag vara ganska ful<\/p>\n

Och l\u00e5ter gr\u00e4sligt<\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6rst n\u00e4r jag nyktrade till<\/p>\n

Ins\u00e5g jag<\/p>\n

Att ingen tycker om<\/p>\n

Att h\u00f6ra n\u00e5gon annans fyllesnack<\/p>\n

R\u00f6sterna i telefonen<\/p>\n

Blev fr\u00e4mmande och distanserade<\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00e5dana kv\u00e4llar, n\u00e4r jag har druckit<\/p>\n

\u00c4lskar jag Raymond Carver<\/p>\n

Tv\u00e5 fyllon<\/p>\n

Som skriver dikter ansikte mot ansikte<\/p>\n

Utan att sk\u00e4mmas eller vara generade<\/p>\n

 <\/p>\n

Jag ska alltid alltid p\u00e5minna mig om<\/p>\n

Att dra ur telefonsladden<\/p>\n

Innan jag blir super till<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/td>\n

\n

Drinking<\/h3>\n

 <\/p>\n

Before going to drink with my old brother<\/p>\n

I will unplug my telephone<\/p>\n

 <\/p>\n

Coming back drunk<\/p>\n

I always could not help phoning a friend<\/p>\n

After drinking I might look ugly<\/p>\n

And sound piercing<\/p>\n

 <\/p>\n

Waking up<\/p>\n

I then realized<\/p>\n

Nobody would like<\/p>\n

To listen to nonsense from a drunk<\/p>\n

The voices from the phone<\/p>\n

became strange and distanced<\/p>\n

 <\/p>\n

At such a night after drinking<\/p>\n

I would love Raymond Carver<\/p>\n

For two drunks<\/p>\n

To write useless poems face to face<\/p>\n

Feeling neither shamed nor embarrassed<\/p>\n

 <\/p>\n

I will always, always remind myself<\/p>\n

Before getting drunk<\/p>\n

Unplug the telephone<\/p>\n

 <\/p>\n

(Translated from the Chinese by Yu Zhang and edited by Tim Lilburn)<\/em><\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

 <\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Ma Jian:\u00a0 Abstract of His Speech<\/h2>\n

 <\/p>\n

In Early April 1989, when the student movement took place in Beijing, I rushed to Tiananmen Square from Hong Kong where I had been residing then. I witnessed the students\u2019 hunger strike for freedom and democracy, and the scenes that Beijing residents blocked the soldiers coming to suppress the movement. At the end of May when my brother was hospitalized after falling down, I left Beijing in a hurry for his hospital, where I heard the news of the massacre on June 4th.<\/p>\n

 <\/p>\n

As if being shot, I felt the abjection of a survival. My unconscious brother became a human vegetable in coma, while my soul was out though my body was surviving. Until one day when seeing him only able to move his finger and writing the name of his first lover, I was eager to get my soul revive from my flesh through the death, and touch the warmth of this world again.<\/p>\n

Three years later, I began this novel to describe about a human vegetable in coma. I wanted to get my soul, which had been buried in a flesh prison, return to its exit into life through remembrance. Therefore, I, and Dai Wei gunned down in this book, had been living in both death and hope for a decade, pursuing the lofty realm where a bird was guarding a dying patient as I had often dreamed.<\/p>\n

 <\/p>\n

After Beijing massacre, the Communist Party of China immediately cut off the historical memory, and made those remembering the past be prisoners of thoughts. Chinese people have once again been brainwashed, and their spirits of thinking have died young. Dai Wei, still living in a flesh prison in the novel, continued to compete with the rulers for his right to remember. In an era when the political fears and materialistic desires have gradually turned the people into coma, Dai Wei was trembling in his flesh prison as lightning in rain.<\/p>\n

In a society of power, everyone is the weak unable to think, but will become strong in spirit when having remembered his own experience. Memory makes people obtain spiritual freedom, and remembrance even gets human life everlasting.<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Ma Jian: A Brief Biography<\/h2>\n

\u00a0<\/em><\/p>\n

\"\"MA Jian (\u9a6c\u5efa) is a renowned Chinese author, novelist and essayist.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ma Jian was born in Qingdao, China, in 1953. As a child, he was the pupil of a painter who had been persecuted as a \u2018Rightist\u2019. After his school education was cut short by the Cultural Revolution, he studied by himself, copying out a Chinese dictionary word by word. At fifteen, he joined a propaganda arts troupe, and was later assigned a job as a watchmender\u2019s apprentice. For a few years he worked in a petrochemical plant near Beijing, then in 1979, moved to the capital and became a photojournalist for a magazine published by the All China Federation of Trade Unions. During this time, he joined the \u2018underground\u2019 No Name art group, the Yuanmingyuan poetry group, and the April photographers\u2019 group. He held clandestine exhibitions of his paintings in his one-room shack in Nanxiao Lane, which became a meeting point for dissident artists and writers of Beijing.<\/p>\n

\n

In 1983, his paintings were denounced during a campaign against \u2018spiritual pollution\u2019, and he was placed in detention. After his release, he resigned from his job and set off on a three-year journey through China, selling his paintings and stories as he went. When he returned to Beijing in 1986, he wrote Stick out Your Tongue, a novella inspired by his travels through Tibet. Its publication in the official journal \u2018People\u2019s Literature\u2019 in February 1987 coincided with a nationwide crackdown on the arts, and the government publicly denounced the work as an example of \u2018bourgeois liberalism\u2019. All copies of the journal were confiscated and destroyed, and a blanket ban was placed on the future publications of Ma Jian\u2019s books.<\/p>\n

\n

Ma Jian moved to Hong Kong and wrote Bardo, a novel about two doomed lovers who are reincarnated through Chinese history, and The Nine Crossroads, about a group of Communist \u2018educated youth\u2019 who are sent to a remote mountain inhabited by a primitive tribe.<\/p>\n

\n

In 1989, Ma Jian returned to Beijing and took part in the democracy protests. After the Tiananmen Massacre, he remained in the capital and wrote The Noodle Maker, a dark political satire. For the next few years, he travelled back and forth between Hong Kong and China, editing, briefly, the Hong Kong arts magazine, Wen Yi Bao, and setting up \u2018New Era\u2019 publishing company and the literary journal \u2018Trends\u2019 , which published essays and novels banned in China.<\/p>\n

\n

After the Handover of Hong Kong to China in 1997, Ma Jian moved to Germany to take up a post teaching Chinese literature at Ruhr University, and to work on Beijing Coma, a novel focusing on the Tiananmen Massacre and the decade of political repression and economic growth that followed it. In 1999, he moved to London and wrote Red Dust, a fictionalised account of his journey through China in the 1980s, which won the 2002 Thomas Cook Award. He returned to China regularly, and resumed work on Beijing Coma, which was finally published in 2008 and won the T. R. Fyvel Index on Censorship Award and the 2010 Athens Prize for Literature. In 2008-2009, he travelled extensively through the remote interior of China to research The Dark Road, a novel that explores the One Child Policy, which will be published by Chatto &Windus and Penguin in 2013.<\/p>\n

\n

In 2001, he collaborated in founding the Independent Chinese PEN centre, a branch of PEN International, became its board member in 2003-2005 and 2009-2011, a member of its Freedom to Write Committee since 2003, and director of its Press & Translation Committee since 2011.<\/p>\n

\n

Ma Jian is a vocal critic of China\u2019s Communist regime. His works explore themes and subjects that are taboo in China. He has continually called for greater freedom of expression and the release of jailed writers and other political prisoners. As a result, his books have been banned in China for the last 25 years, and since the summer of 2011, he has been denied entry into the mainland. Despite the restrictions placed on him, Ma Jian has become a leading Chinese writer, internationally distinguished with his works translated into a great number of languages, including English, French, Spanish, German, Swedish, Norwegian, Catalan, Japanese, Dutch, Hebrew, Romanian, Turkish, Greek, Polish, Korean, and Portuguese.<\/p>\n

 <\/p>\n

He lives in London with his partner and translator, Flora Drew, and their four children.<\/p>\n

\n

\n

Honours and Awards<\/span><\/em><\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n

Literary Prizes<\/em><\/strong><\/p>\n

Red Dust (novel): \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Thomas Cook Award, 2002.<\/em><\/p>\n

Beijing Coma (novel): China Free Culture Prize, 2009;<\/em><\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 TR Fyvel Book Award, 2009;<\/em><\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Athens Prize for Literature, 2010.<\/em><\/p>\n

\n

Other achievements<\/em><\/strong><\/p>\n

Red Dust: \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 finalist for the Kiriyama Prize.<\/em><\/p>\n

Stick Out Your Tongue: finalist for the Kiriyama Prize;<\/em><\/p>\n

shortlisted for the Independent Foreign Fiction Prize.<\/em><\/p>\n

Beijing Coma:\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 shortlisted for the Independent Foreign Fiction Prize;<\/em><\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 longlisted for the IMPAC prize;<\/em><\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 listed as one of the best books of the year by the New York Times, the Washington Post and the San Francisco Chronicle.<\/em><\/p>\n

\n

List of Works<\/span><\/em><\/strong><\/p>\n

1.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em><\/strong>The Noodle Maker (<\/em><\/strong>\u62c9\u9762\u8005<\/em><\/strong>)<\/em><\/strong><\/p>\n

Chinese:\u00a0<\/strong><\/em>\u62c9\u9eb5\u8005\u00a0<\/em><\/strong>(La Mian Zhe),<\/em>\u00a0Cosmos Books, Hong Kong,1991;<\/em><\/p>\n

Chinese:\u00a0<\/strong><\/em>\u62c9\u9eb5\u8005\u00a0<\/em><\/strong>(La Mian Zhe),<\/em>\u00a0Yuan-Liou, Taiwan,1994;<\/em><\/p>\n

Chinese:\u00a0<\/strong><\/em>\u62c9\u9762\u8005\u00a0<\/em><\/strong>(La Mian Zhe),<\/em>\u00a0by<\/em>\u00a0Ma Jiangang (pseudonym)<\/em>,\u00a0Tianjin Ancient Books, China, 2002;<\/em><\/p>\n

\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0English:\u00a0The Noodle Maker<\/strong>, Chatto and Windus, London, 2004;<\/em><\/p>\n

English:\u00a0The Noodle Maker<\/strong>, Farrar, Straus and Giroux, New York, 2005;<\/em><\/p>\n

Dutch:\u00a0De noedelmaker<\/strong>, De Arbeiderspers, Amsterdam, 2005;<\/em><\/p>\n

Italian:\u00a0Spaghetti cinesi<\/strong>\u00a0, Feltrinelli , Milano, 2006;<\/em><\/p>\n

French:\u00a0Nouilles chinoises<\/strong>, Flammarion, Paris, 2006;<\/em><\/p>\n

Turkish:\u00a0Eri\u015fteci<\/strong>\u00a0, Defne, Istanbul, 2006;<\/em><\/p>\n

Greek:\u00a0<\/em>\u039f\u00a0<\/em><\/strong>\u039c\u03b1\u03ba\u03b1\u03c1\u03bf\u03bd\u03bf\u03c0\u03bf\u03b9\u03cc\u03c2<\/em><\/strong>, Papyros, Athens, 2007;<\/em><\/p>\n

Polish:\u00a0Wytw\u00f3rca makaronu<\/strong>, Wydawnictwo Literackie, Krakow, 2007;<\/em><\/p>\n

Swedish:\u00a0Nudelbagaren,<\/strong>\u00a0Fischer & Co, Sweden, 2007;<\/em><\/p>\n

Hebrew:\u00a0<\/em>\u05d4\u05e1\u05d5\u05e4\u05e8\u00a0<\/em><\/strong>\u05e9\u05d2\u05dc\u05d2\u05dc\u00a0<\/em><\/strong>\u05d0\u05d8\u05e8\u05d9\u05d5\u05ea<\/em><\/strong>, Ahuzat Bayit, Tel Aviv, 2008;<\/em><\/p>\n

Korean:<\/em>\u00a0<\/em><\/strong>\ub204\ub4e4\uba54\uc774\ucee4<\/em><\/strong>, Munhakdongne, South Korea, 2008<\/em>;<\/em><\/strong><\/p>\n

Croatian:\u00a0Me\u0161tar od rezanaca<\/strong>, AGM, Zagreb, 2009;<\/em><\/p>\n

Portuguese:\u00a0A Cozinha da Revolu\u00e7\u00e3o<\/strong>, Record, Rio de Janeiro, 2011;<\/em><\/p>\n

Romanian:\u00a0Taitei chinezesti<\/strong>, Curtea Veche,<\/em>\u00a0Bucharest, 2011.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em><\/p>\n

2.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em><\/strong>Red Dust (<\/em><\/strong>\u7ea2\u5c18<\/em><\/strong>)\u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n

English:\u00a0Red Dust,\u00a0<\/strong>Chatto and Windus, London, 2001;<\/em><\/p>\n

English:\u00a0Red Dust,\u00a0<\/strong>Pantheon Books, New York, 2001;<\/em><\/p>\n

Dutch:\u00a0Het rode stof<\/strong>, Mets and Schilt, Amsterdam, 2001;<\/em><\/p>\n

Italian:\u00a0Polvere rossa<\/strong>, Neri Pozza, Vicensa, 2002;<\/em><\/p>\n

Chinese:\u00a0<\/em>\u6d6a\u8ff9\u4e2d\u56fd\u00a0<\/em><\/strong>(Lang Ji Zhong Guo), New World Press, China, 2003;<\/em><\/p>\n

Chinese:<\/em>\u00a0\u7d05\u5875\u00a0<\/em><\/strong>(Hong Chen), Ming Chuang, Hong Kong, 2003;<\/em><\/p>\n

Chinese:<\/em>\u00a0\u975e\u6cd5\u6d41\u6d6a\u00a0<\/em><\/strong>(Fei Fa Liu Lang), Marco Polo Press, Taiwan, 2003;<\/em><\/p>\n

Japanese:\u00a0<\/em>\u30ec\u30c3\u30c9\u30c0\u30b9\u30c8\u00a0<\/em><\/strong>\u7d05\u5875,<\/em><\/strong>\u00a0Shueisha, Japan, 2003;<\/em><\/p>\n

Norwegian:\u00a0R\u00f8dt st\u00f8v<\/strong>, Aschehoug<\/em>\u00a0& Co, Oslo, 2003;<\/em><\/p>\n

French:\u00a0Chemins de poussi\u00e8re rouge<\/strong>, Editions de l\u2019aube, France, 2004;<\/em><\/p>\n

Hebrew:\u00a0<\/em>\u05d0\u05d1\u05e7\u00a0<\/em><\/strong>\u05d0\u05d3\u05d5\u05dd<\/em><\/strong>,<\/em>\u00a0Am Oved,<\/em>\u00a0Israel, 2005;<\/em><\/p>\n

Spanish: Polvo Rojo<\/strong>, Seix Barral\/Planeta, Buenos Aires, 2006;<\/em><\/p>\n

Swedish:\u00a0R\u00f6tt damm<\/strong>, Fischer & Co, Sweden, 2007;<\/em><\/p>\n

Polish:\u00a0Czerwony py\u0142<\/strong>, Zysk i S-ka, Poznan, 2008;<\/em><\/p>\n

German:\u00a0Red Dust-Drei Jahre unterwegs durch China<\/strong>, ShrirmerGraf , Munchen, 2009.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em><\/p>\n

3.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em><\/strong>Beijing Coma (<\/em><\/strong>\u5317\u4eac\u690d\u7269\u4eba<\/em><\/strong>)\u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n

English:\u00a0Beijing Coma<\/strong>,\u00a0<\/strong>Chatto and Windus, London, 2008;<\/em><\/p>\n

English:\u00a0Beijing Coma<\/strong>,\u00a0<\/strong>Farrar, Strauss and Giroux, New York, 2008;<\/em><\/p>\n

French:\u00a0Beijing coma<\/strong>, Flammarion, Paris, 2008;<\/em><\/p>\n

Spanish:\u00a0Pekin En Coma<\/strong>, Literatura Mondadori, Barcelona, 2008;<\/em><\/p>\n

Chinese:\u00a0<\/em>\u8089\u4e4b\u571f<\/em><\/strong>\u00a0(Rou Zhi Tu), Mirror Books, Hong Kong, 2009;<\/em><\/p>\n

German:\u00a0Peking Koma<\/strong>, Rowohlt Verlag, Hamburg, 2009;<\/em><\/p>\n

Italian:\u00a0Pechino \u00e8 in coma<\/strong>, Feltrinelli, Milan, 2009;<\/em><\/p>\n

Greek:\u00a0<\/em>\u03a0\u03b5\u03ba\u03af\u03bd\u03bf\u00a0<\/em><\/strong>\u03c3\u03b5\u00a0<\/em><\/strong>\u03ba\u03ce\u03bc\u03b1<\/em><\/strong>, Papyros, Athens, 2009;<\/em><\/p>\n

Portuguese:\u00a0Pequim em Coma<\/strong>, Record, Rio de Janeiro, 2009;<\/em><\/p>\n

Dutch:\u00a0Beijing coma<\/strong>, Contact, Amsterdam, 2009;<\/em><\/p>\n

Norwegian:\u00a0Beijing koma<\/strong>, Aschehoug, Oslo, 2010;<\/em><\/p>\n

Polish:\u00a0Pekin\u0301ska Koma<\/strong>, Zysk i S-ka, Poznan, 2010;<\/em><\/p>\n

Croatian:\u00a0Pekin\u0161ka koma<\/strong>, AGM, Zagreb, 2011;<\/em><\/p>\n

Chinese:<\/em>\u8089\u4e4b\u571f<\/em><\/strong>\u00a0(Rou Zhi Tu), Asian Culture, Taiwan, 2011.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em><\/p>\n

4.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/em><\/strong>The Dark Road (<\/em><\/strong>\u9634\u4e4b\u9053<\/em><\/strong>)\u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n

Chinese:\u00a0<\/em>\u9634\u4e4b\u9053<\/em><\/strong>\u00a0(Yin Zhi Dao), Asian Culture, Taiwan, 2012;<\/em><\/p>\n

English:\u00a0The Dark Road<\/strong>, Chatto and Windus, London, 2013;<\/em><\/p>\n

English:\u00a0The Dark Road<\/strong>, Penguin, New York, 2013;<\/em><\/p>\n

Italian:\u00a0Camino oscuro<\/strong>, Mondadori, Milan, 2014;<\/em><\/p>\n

Turkish:<\/em>\u00a0Cenneti \u00d6ld\u00fcrmek<\/em><\/strong>, Mart\u0131 Yay\u0131nlar\u0131, Istanbul, 2014;<\/em><\/p>\n

Rights sold so far to: France, Germany, Spain, and Norway.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Michael M. Day: Abstract of His Speech<\/h2>\n

 <\/p>\n

Prof. Day will discuss the ongoing \u201ccrackdown\u201d in terms of crackdowns both before and immediately after June 4th 1989, and how these both differ and are similar to events of the moment in China. His experiences and those of Liao Yiwu, Liu Xiaobo, and Liu Xia, in addition to that of Ilham Tohti, before and since 1989 will be used to illustrate these points.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Michael M. Day: A Short Biography<\/h2>\n

 <\/p>\n

\"\"Michael Martin Day is currently an associate professor of Chinese Literature and History at National University in San Diego, California. Both his MA (at UBC, Vancouver, Canada) and Ph.D. (at Leiden University, the Netherlands) dealt with what are termed \u201cunofficial\u201d or \u201cunderground\u201d poets and related events and publications during the 1980s and 1990s in China. At the time of June 4th, 1989, Prof. Day was at the home of Liao Yiwu in Sichuan province, after arriving from Beijing on June 2. Recently, an edited translation of the chapter from his MA thesis on Liao Yiwu and his poetry was published as \u201c[\u516d\u56db\u5f81\u6587]\u00a0\u7231\u5728\u516d\u56db\u672a\u4e34\u65f6\u201d on the Independent Chinese PEN Center website (http:\/\/www.chinesepen.org\/Article\/wk\/201404\/Article_20140426055833.shtml<\/a>). An EBook version of his Doctoral thesis, China\u2019s Second World of Poetry: The Sichuan Avant-Garde,\u00a0 is freely available online, along with other related research and resources, at the joint Leiden-Heidelberg universities\u2019 Digital Archive for Chinese Studies, Poetry Division at:\u00a0http:\/\/leiden.dachs-archive.org\/poetry\/md.html<\/a>.<\/p>\n

 <\/p>\n

Contact information:<\/p>\n

Phone: +1-858-642-8327 (office)<\/p>\n

+1-619-851-3941 (mobile)<\/p>\n

Email: mday@nu.edu<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Johan Lagerkvist: A Short Biography<\/h2>\n

\"\"<\/p>\n

Johan Lagerkvist is Senior Research Fellow in the East Asia Program. His expertise falls into three areas. The first concerns China’s domestic politics, particularly the force field of new media and the Internet. The second area is concerned with the foreign policy-making process in China and the third focuses on China’s relations with countries in sub-Saharan Africa.<\/p>\n

 <\/p>\n

In 2006, Johan Lagerkvist defended his doctoral dissertation in Chinese on the social and political implications of China’s Internet development at Lund University. He joined UI the same year and has since expanded his research of the Chinese media system.<\/p>\n

 <\/p>\n

Johan Lagerkvist is a senior advisor to the Swedish NGO Global Challenge and a board member of NACS (Nordic Association of China Studies). He has published peer-reviewed articles in journals such as Peace Review; Journal of Contemporary China; Journal of Contemporary African Studies; China: An International Journal, and China Information. He has also peer-reviewed articles for the journal New Media and Society. Johan Lagerkvist has received grants from the Swedish Research Council, the Bank of Sweden Tercentenary Foundation, the Swedish International Development Agency, STINT, and the Swedish Foreign Ministry.<\/p>\n

 <\/p>\n

Contact information:<\/p>\n

johan.lagerkvist@ui.se<\/p>\n

tel +46-8-511 768 32<\/p>\n

mob +46-73 692 97 28<\/p>\n

twitter: @chinaroader<\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Ma Jian: Peking Koma<\/h2>\n

(utdrag \u00f6versatt fr\u00e5n kinesiska av Anna Gustafsson Chen)<\/p>\n

 <\/p>\n

Fler stridsvagnar rullade in mot torget \u00f6sterifr\u00e5n. Efter dem f\u00f6ljde led efter led med soldater som fortsatte fram\u00e5t som r\u00f6rliga murar.<\/p>\n

Jag s\u00e5g en flicka som liknade Nuwa g\u00e5 mot trupperna. Den r\u00f6da kjolen fladdrade bakom henne d\u00e4r hon gick. M\u00e4nniskorna som satt p\u00e5 huk bakom cementmuren vid nedg\u00e5ngen till g\u00e5ngtunneln reste sig och f\u00f6ljde henne. \u201dFolkets arm\u00e9 \u00e4lskar folket!\u201d skrek de. Vid det h\u00e4r laget stod tjugo eller trettio personer framf\u00f6r trupperna i nord\u00f6stra h\u00f6rnet av torget. I hopen fanns den g\u00e4nglige killen fr\u00e5n Provinsstudenternas f\u00f6rbund som hade f\u00f6rs\u00f6kt avs\u00e4tta Tang Guoxian dagen innan. Han h\u00f6ll sin knutna n\u00e4ve h\u00f6gt i luften.<\/p>\n

Skjutande b\u00f6rjade igen. Flera personer tr\u00e4ffades. N\u00e5gra av dem stapplade bak\u00e5t, n\u00e5gra f\u00f6ll och vred sig av sm\u00e4rta. Andra sl\u00e4ngde sig ner p\u00e5 mage och l\u00e5g stilla. Men flickan i den r\u00f6da kjolen var oskadd. Hon fortsatte att g\u00e5 mot gev\u00e4ren. S\u00e5, n\u00e4r hon bara var ett par meter ifr\u00e5n dem, avlossades ett skott \u2026 Hon tog ett steg bak\u00e5t med v\u00e4nsterfoten, kroppen och armarna f\u00f6ll fram\u00e5t och hon tappade balansen och ramlade omkull.<\/p>\n

\u201dF\u00f6r helvete! De skjuter folk med ber\u00e5tt mod!\u201d Jag v\u00e4nde bort blicken. Jag stod inte ut med att se det. Hj\u00e4rtat dunkade. Jag s\u00e5g p\u00e5 Tian Yi. Hon satt ner med slutna \u00f6gon och bet sig i underl\u00e4ppen. Det s\u00e5g ut som om hon var p\u00e5 v\u00e4g att svimma. Jag sj\u00f6nk ner p\u00e5 kn\u00e4 och lade armen om henne.<\/p>\n

\u201dJag ska ta dig till R\u00f6da Kors-t\u00e4ltet. Det \u00e4r d\u00e4r borta.\u201d Jag ville leta r\u00e4tt p\u00e5 en l\u00e4kare som kunde ge henne n\u00e5got lugnande.<\/p>\n

\u201dMonster! M\u00f6rdare!\u201d Hon skakade i hela kroppen.<\/p>\n

Sjuksk\u00f6terskor i vita rockar sprang f\u00f6rbi oss f\u00f6r att ta hand om studenterna som l\u00e5g p\u00e5 Chang\u2019an-avenyn. Jag drog upp Tian Yi p\u00e5 f\u00f6tter och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 med henne till R\u00f6da Kors-t\u00e4ltet, men hon kunde inte r\u00f6ra benen s\u00e5 jag lyfte upp henne p\u00e5 ryggen och bar henne. En tjutande ambulans stod parkerad utanf\u00f6r t\u00e4ltet. Den roterande bl\u00e5vita lampan p\u00e5 taket bl\u00e4ndade mig. Tv\u00e5 sk\u00f6terskor och en student kom fram till t\u00e4ltet samtidigt som vi. De bar p\u00e5 flickan i den r\u00f6da kjolen. Jag s\u00e5g p\u00e5 henne. Det var Nuwa \u2013 hon hade tr\u00e4ffats i l\u00e5ret. Blod rann ur s\u00e5ret. De bloddr\u00e4nkta t\u00e5rna var kr\u00f6kta som f\u00e5gelklor. En r\u00f6d sandal dinglade fr\u00e5n ena foten i en tunn l\u00e4derrem.<\/p>\n

En av sk\u00f6terskorna satte sig p\u00e5 huk och ropade: \u201dFort! L\u00e4gg om benet p\u00e5 henne! Vi m\u00e5ste f\u00e5 in henne i ambulansen s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt! L\u00e4gg ner henne. Hon m\u00e5ste ligga p\u00e5 rygg.\u201d<\/p>\n

Tian Yi knuffade bort mig, kn\u00f6t loss handduken som hon hade runt armen och lade den \u00f6ver Nuwas l\u00e5r. Sk\u00f6terskan tryckte den mot kulh\u00e5let och band en l\u00e5ng gasbinda om den f\u00f6r att h\u00e5lla den p\u00e5 plats. Sedan tog Tian Yi och jag tag i Nuwas f\u00f6tter, sk\u00f6terskan tog henne under armarna och vi lyfte henne f\u00f6rsiktigt. Det \u00e5ngade om blodet som droppade p\u00e5 stenl\u00e4ggningen.<\/p>\n

\u201dHon f\u00e5r inte d\u00f6!\u201d ropade Tian Yi pl\u00f6tsligt.<\/p>\n

\u201dHon t\u00e4nkte s\u00e4ga \u00e5t soldaterna att sluta skjuta\u201d, sade sk\u00f6terskan. \u201dDe siktade rakt p\u00e5 henne men hon fortsatte att g\u00e5 mot dem. Bara n\u00e5gra minuter tidigare hade hon hj\u00e4lpt mig att b\u00e4ra iv\u00e4g s\u00e5rade.\u201d<\/p>\n

N\u00e4r sk\u00f6terskan tittade upp s\u00e5g jag att det var Wen Niao. H\u00e4ttan ovanf\u00f6r de kraftiga \u00f6gonbrynen var kletig av blod. Hon torkade h\u00e4nderna p\u00e5 den vita rocken. \u201dNu ser vi till att f\u00e5 in henne i ambulansen. \u00c4r det inte du som \u00e4r s\u00e4kerhetsansvarig? S\u00e4g \u00e5t studentvakterna att flytta sig bort fr\u00e5n trupperna. Det p\u00e5g\u00e5r en massaker h\u00e4r!\u201d<\/p>\n

\u201dVi k\u00e4nner henne. Hon g\u00e5r p\u00e5 Pekings universitet.\u201d Jag kunde knappt andas. Det svartnade f\u00f6r \u00f6gonen. Vi fick in Nuwa i ambulansen och lade henne p\u00e5 en b\u00e5r. \u201dHan d\u00e5?\u201d sade jag och pekade p\u00e5 en annan kropp utanf\u00f6r r\u00e4ddningst\u00e4ltet.<\/p>\n

\u201dHan \u00e4r redan d\u00f6d\u201d, sade Wen Niao. Hon andades tungt. \u201dHan tr\u00e4ffades av tv\u00e5 skott.\u201d<\/p>\n

Jag f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4, tog en n\u00e4rmare titt p\u00e5 den d\u00f6de och fick en chock. Han s\u00e5g ut som Mou Sen, men jag kunde inte tro att det var han. Ena \u00f6gat var bortspr\u00e4ngt och ansiktet var t\u00e4ckt av h\u00e5r och blod. Jag stoppade handen i hans ficka och hittade mitt cigarettpaket.<\/p>\n

\u201dMou Sen! Mou Sen! Inte du ocks\u00e5!\u201d skrek jag s\u00e5 h\u00f6gt jag bara kunde. Benen skakade som om de hade genomborrats av kulor.<\/p>\n

Wen Niao ropade: \u201dSkynda dig! Vi \u00e5ker nu!\u201d Jag v\u00e4nde mig om och s\u00e5g henne knuffa in Tian Yi i ambulansen. Hon bankade tv\u00e5 g\u00e5nger p\u00e5 d\u00f6rren och skrek: \u201d\u00c5k! \u00c5k!\u201d<\/p>\n

\u201dTa hand om dig, Dai Wei \u2026 \u201d sade Tian Yi och str\u00e4ckte ut handen mot mig. N\u00e4r hon \u00f6ppnade fingrarna fl\u00f6g en gl\u00e4nsande gev\u00e4rspatron ut mot natthimlen. Ambulansen skenade iv\u00e4g med tjutande sirener och jag fick pl\u00f6tsligt sv\u00e5rt att andas.<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r nog den sista turen den ambulansen g\u00f6r i natt\u201d, sade Wen Niao. \u201dDen tar sig s\u00e4kert till sjukhuset men jag tror inte att de l\u00e5ter den komma tillbaka.\u201d<\/p>\n

\u201dDen h\u00e4r killen var min b\u00e4ste v\u00e4n. Flickan de sk\u00f6t var hans flickv\u00e4n \u2013 nej, hans fru.\u201d Jag var s\u00e5 torr i munnen att jag knappt kunde prata. Jag stirrade p\u00e5 blodet i Mou Sens h\u00e5r, det h\u00e5r jag sj\u00e4lv hade hj\u00e4lpt honom att klippa, och t\u00e4nkte p\u00e5 hur han alldeles nyss hade varit levande och f\u00f6r\u00e4lskad. Jag f\u00f6rstod inte hur han kunde vara d\u00f6d.<\/p>\n

\u201dDet d\u00e4r s\u00e5ret hon hade i l\u00e5ret var djupt. Det bl\u00f6dde ordentligt. Hon \u00f6verlever inte.\u201d Wen Niao v\u00e4nde sig om och gick in i R\u00f6da Kors-t\u00e4ltet.<\/p>\n

Blodet rusade upp i huvudet p\u00e5 mig och allt blev svart. Jag tittade p\u00e5 Mou Sen. Hans r\u00f6da \u00f6ga glittrade i ljuset. Jag hukade bredvid honom och gnuggade honom p\u00e5 br\u00f6stet, f\u00f6rs\u00f6kte skaka liv i honom. \u201d\u00c4r du d\u00f6d p\u00e5 riktigt? Det g\u00e5r inte, Mou Sen. Du f\u00e5r inte d\u00f6 s\u00e5 h\u00e4r.\u201d Jag \u00f6ppnade cigarettpaketet. Det fanns fortfarande tv\u00e5 cigaretter kvar.<\/p>\n

Jag satte mig ner. Glimten i Mou Sens \u00f6ga var underlig, fr\u00e4mmande. Han s\u00e5g inte alls ut som far hade gjort n\u00e4r han dog. Ansiktet, t\u00e4nderna, h\u00e5ret, nacken och det lilla getsk\u00e4gget var indr\u00e4nkta i blod. Jag hade hans och Nuwas blod p\u00e5 mina h\u00e4nder.<\/p>\n

Det blev alldeles tomt i huvudet. Jag visste inte vad jag skulle t\u00e4nka eller vart jag skulle se l\u00e4ngre.<\/p>\n

Inne i akutt\u00e4ltet hade sk\u00f6terskorna b\u00f6rjat packa ner utrustningen i kartonger och g\u00f6ra sig redo att b\u00e4ra ut de sjuka. De k\u00f6rde ut alla som bara var lindrigt skadade och sade: \u201dGe er iv\u00e4g fr\u00e5n torget s\u00e5 fort som m\u00f6jligt!\u201d<\/p>\n

 <\/p>\n

…P\u00e5 berget Fajiu lever en f\u00e5gel med vit n\u00e4bb och r\u00f6da klor.<\/em><\/p>\n

Den \u00e4r en reinkarnation av kejsar Yandis dotter som drunknade i \u00d6sterhavet.<\/em><\/p>\n

Eftersom den ropar: \u201dJingwei! Jingwei!\u201d kallas den f\u00f6r jingweif\u00e5geln.<\/em><\/p>\n

Varje dag plockar den grenar och stenar p\u00e5 berget och sl\u00e4pper dem i \u00d6sterhavet i ett f\u00e5f\u00e4ngt f\u00f6rs\u00f6k att fylla det…<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

En student som just hade f\u00e5tt armen omlagd rusade iv\u00e4g mot trupperna och skrek: \u201dNi kommer att f\u00e5 betala f\u00f6r det h\u00e4r, m\u00f6rdare!\u201d Jag tog tag i honom och sade: \u201dG\u00e5 tillbaka till monumentet och ber\u00e4tta f\u00f6r alla vad som h\u00e4nder. Skynda dig!\u201d<\/p>\n

Myndigheternas h\u00f6gtalare vr\u00e4kte fortfarande ur sig samma meddelande: \u201dEtt allvarligt kontrarevolution\u00e4rt upplopp har brutit ut i Peking. V\u00e5ldsverkare har stulit ammunition fr\u00e5n arm\u00e9n och satt eld p\u00e5 arm\u00e9lastbilar. Deras m\u00e5l \u00e4r att f\u00f6rg\u00f6ra Folkrepubliken Kina. Vi m\u00e5ste inleda ett best\u00e4mt motanfall \u2026\u201d En pansarfordon susade f\u00f6rbi Folkets stora sal och knuffade omkull en man som ledde en cykel. Jag l\u00e4mnade Mou Sens lik, sprang bort till platsen d\u00e4r mannen hade fallit och hj\u00e4lpte folkhopen att laga den rammade v\u00e4gsp\u00e4rren. N\u00e5gra arbetare kastade upp bensinbomber p\u00e5 fordonets tak.<\/p>\n

Fordonet hade nu n\u00e5tt fram till en annan v\u00e4gsp\u00e4rr som det inte kunde ta sig igenom. Motorn vr\u00e5lade n\u00e4r det f\u00f6rg\u00e4ves f\u00f6rs\u00f6kte bana v\u00e4g. En hop m\u00e4nniskor rusade fram och gick till angrepp med fler molotovcocktails. Jag fick syn p\u00e5 ett t\u00e4cke som l\u00e5g p\u00e5 marken och plockade genast upp det, rusade bort till fordonet och sl\u00e4ngde upp t\u00e4cket p\u00e5 taket. Det fattade omedelbart eld. N\u00e5got \u00f6gonblick senare lyckades pansarfordonet till sist bryta ner v\u00e4gsp\u00e4rren och f\u00f6rs\u00f6kte fly v\u00e4sterut l\u00e4ngs Chang\u2019an-avenyn med det brinnande t\u00e4cket p\u00e5 taket. Vakter fr\u00e5n Arbetarunionen sprang efter och skrek: \u201dVad i helvete k\u00f6r ni \u00f6ver folk f\u00f6r!\u201d Andra rusade fram med metallr\u00f6r som de stack fast i hjulen och tvingade fordonet att stanna. Snart var det omringat av hundratals m\u00e4nniskor som slog p\u00e5 det med j\u00e4rnr\u00f6r och tr\u00e4k\u00e4ppar. N\u00e5gra bankade till och med p\u00e5 metallen med bara h\u00e4nderna. Ocks\u00e5 jag gick dit och sparkade p\u00e5 det n\u00e5gra g\u00e5nger men den tjocka r\u00f6ken fr\u00e5n avgasr\u00f6ret fick \u00f6gonen att t\u00e5ras, s\u00e5 jag skyndade tillbaka ut p\u00e5 torget igen. Kulor ven fortfarande genom nattluften och hela tiden h\u00f6rdes ljudet av skottlossning.<\/p>\n

Precis n\u00e4r jag t\u00e4nkte ge mig in bland raderna av nylont\u00e4lt kom en man fram, drog mig \u00e5t sidan och sade att han var infiltrat\u00f6r. Han bad mig att s\u00e4ga \u00e5t studenterna att genast l\u00e4mna torget eftersom trupperna skulle g\u00e5 in och rensa det med v\u00e5ld och d\u00f6da alla som gjorde motst\u00e5nd. F\u00f6r att bevisa att han var den han sade drog han upp en walkie-talkie ur fickan. Det var en modell som bara s\u00e4kerhetstj\u00e4nsten anv\u00e4nde.<\/p>\n

\u201dVad spelar det f\u00f6r roll om vi ger oss av nu eller k\u00f6rs bort om n\u00e5gra timmar?\u201d sade jag matt och gick iv\u00e4g f\u00f6r att h\u00e4mta ryggs\u00e4cken. Men n\u00e4r jag kom till t\u00e4ltet var jag s\u00e5 f\u00f6rvirrad att jag gl\u00f6mde vad det var jag letade efter. I t\u00e4ltet mitt emot satt en student och skrev i sin dagbok i skenet fr\u00e5n en ficklampa. \u201dTrupperna kommer f\u00f6r att rensa torget!\u201d ropade jag. \u201dGe dig av s\u00e5 fort du kan!\u201d<\/p>\n

\u201dJag skriver mitt testamente\u201d, sade han utan att titta upp. Sedan sl\u00e4ckte han ficklampan och lade sig p\u00e5 t\u00e4lts\u00e4ngen.<\/p>\n

\u201dDu kommer \u2013 du kommer att \u00e5ngra dig!\u201d En eld brann i min hj\u00e4rna. Jag kunde inte t\u00e4nka klart.<\/p>\n

 <\/p>\n

…Femhundra li nedstr\u00f6ms ligger Ymnighetsberget. Floden Li rinner upp vid dess fot och forts\u00e4tter v\u00e4sterut, bort till Gula floden. I vattnet lever giftiga fiskar. Den som \u00e4ter dem d\u00f6r…<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Mor letar efter n\u00e5got igen. Hon \u00e4r i sovrummet. Hon verkar alltid leta efter det ena eller det andra, men det hon verkligen s\u00f6ker \u00e4r sig sj\u00e4lv. Nu f\u00f6r tiden s\u00e4tter hon aldrig p\u00e5 radion s\u00e5 st\u00f6rre delen av oljudet jag h\u00f6r kommer fr\u00e5n henne eller fr\u00e5n schaktningsmaskinerna som l\u00e5ngsamt n\u00e4rmar sig huset.<\/p>\n

Nu lutar hon sig fram\u00e5t. Hon sparkar bort en h\u00f6g plastkassar. Jag kan h\u00f6ra att hon har en svullnad vid magmunnen. Den ligger som en rutten potatis precis vid \u00f6ppningen till mags\u00e4cken och f\u00e5r hennes andedr\u00e4kt att lukta sjukt.<\/p>\n

Hon \u00f6verlever p\u00e5 en kost av r\u00e5 gurka, selleri och en sorts plastf\u00f6rpackade snacks. Ofta vaknar hon mitt i natten och st\u00f6nar f\u00f6r att hon har ont i magen och sedan sl\u00e5r hon p\u00e5 tv:n och tittar p\u00e5 den till gryningen.<\/p>\n

Sk\u00f6terskan som kommer med medicinen varje vecka stoppar en termometer i munnen p\u00e5 mig och s\u00e4ger: \u201dVarf\u00f6r tar du inte och v\u00e4drar och st\u00e4dar upp litet i l\u00e4genheten? Det stinker ju v\u00e4rre \u00e4n p\u00e5 en offentlig toalett.\u201d<\/p>\n

\u201dJag vill inte att sparven ska flyga ut\u201d, svarar mor.<\/p>\n

\u201dInte underligt att ingen vill komma hit l\u00e4ngre. Du \u00e4r verkligen en konstig kvinna. Du har den h\u00e4r gr\u00f6nsaken som s\u00e4llskap och nu vill du ha en sparv ocks\u00e5!\u201d<\/p>\n

\u201dF\u00f6rl\u00e5t \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dDet finns en ny medicin som du borde skaffa \u00e5t honom. Vi har just f\u00e5tt en laddning till kliniken. Den framst\u00e4lls ur celler fr\u00e5n f\u00e4rsk moderkaka och stimulerar cell\u00e5terv\u00e4xten. Man injicerar den direkt i blodet. Du som \u00e4r stamkund kan f\u00e5 rabatt. Bara tv\u00e5hundra yuan per ask.\u201d<\/p>\n

\u201dJag tror inte det. Det \u00e4r egentligen inte n\u00e5got st\u00f6rre fel p\u00e5 honom. Alla prover vi har tagit de senaste \u00e5ren visar att hans tillst\u00e5nd \u00e4r stabilt.\u201d<\/p>\n

\u201dHan \u00e4r din son. Vad spelar tv\u00e5hundra yuan f\u00f6r roll? Var inte s\u00e5 sn\u00e5l! Du kan inte ha ont om pengar. Alla h\u00e4r i kvarteret har blivit rika p\u00e5 ers\u00e4ttningen f\u00f6r rivningarna.\u201d<\/p>\n

\u201dJag kan aldrig k\u00f6pa en ny l\u00e4genhet h\u00e4r i n\u00e4rheten, inte ens om vi verkligen f\u00e5r 200 000. De minsta l\u00e4genheterna i det nya kvarteret runt h\u00f6rnet kostar tre g\u00e5nger s\u00e5 mycket.\u201d<\/p>\n

\u201dD\u00e5 f\u00e5r du v\u00e4l hyra d\u00e5. Du kommer att f\u00e5 tillr\u00e4ckligt med pengar f\u00f6r att kunna betala hyran resten av livet.\u201d<\/p>\n

\u201dNej, det f\u00e5r jag inte. Alla i huset har gjort en bra aff\u00e4r, utom jag. Eftersom jag tog ut f\u00f6rtidspension v\u00e4grar min arbetsgivare att ge mig \u00e4garintyg s\u00e5 jag kommer bara att f\u00e5 kompensation som hyresg\u00e4st och den \u00e4r en tiondel av vad alla andra f\u00e5r. Jag har sagt till byggherrarna fr\u00e5n Hongkong att om de inte betalar ut fullt belopp till mig s\u00e5 kommer jag inte att r\u00f6ra mig ur fl\u00e4cken.\u201d<\/p>\n

\u201dDe har skrivit \u2019rivning\u2019 \u00f6ver hela huset. N\u00e4stan alla aff\u00e4rer och restauranger h\u00e4r utanf\u00f6r har st\u00e4ngt. Det \u00e4r som en sp\u00f6kstad. Jag har ingen lust komma tillbaka. Det \u00e4r l\u00e4skigt att g\u00e5 l\u00e4ngs gatorna h\u00e4r, till och med p\u00e5 dagtid. Jag kommer n\u00e4sta vecka ocks\u00e5, men om du vill ha mer medicin till din son efter det s\u00e5 f\u00e5r du komma till kliniken.\u201d<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r en byggarbetsplats d\u00e4r ute. Schaktmaskiner \u00f6verallt och berg av skr\u00e4p. Till och med v\u00e4garna \u00e4r igenkorkade. Hur tror du att jag ska kunna l\u00e4mna l\u00e4genheten?\u201d<\/p>\n

\u201dHa! Gamla toka! Jag har h\u00f6rt att du \u00e4r ute och traskar runt hela tiden!\u201d Hon g\u00e5r ut och st\u00e4nger d\u00f6rren bakom sig.<\/p>\n

Mor b\u00f6rjar bli skr\u00f6plig. Med tiden har hennes liv s\u00e5 sakteliga blivit v\u00e4rre \u00e4n mitt. Varken sonen l\u00e5ngt borta i England eller sonen som ligger i koma h\u00e4r hemma kan hj\u00e4lpa henne.<\/p>\n

Hon kontrollerar elementet, s\u00e4tter sig p\u00e5 en solig fl\u00e4ck p\u00e5 s\u00e4ngen och fattar min hand. \u201dS\u00e5 konstigt! De r\u00f6da prickarna p\u00e5 dina naglar har f\u00f6rsvunnit! N\u00e4r h\u00e4nde det? Betyder det att du kommer att vakna? Jag \u00e4r r\u00e4dd att du m\u00e5ste sk\u00f6ta din handtr\u00e4ning sj\u00e4lv i framtiden. Jag orkar inte b\u00f6ja dina fingrar bak\u00e5t l\u00e4ngre \u2026\u201d Ig\u00e5r l\u00e4ste mor en bok med titeln H\u00e4lsoeffekterna av kiromanti. Hon fick den av An Qi, vars man dog f\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan. Det gamla skotts\u00e5ret blev infekterat igen och han fick blodf\u00f6rgiftning.<\/p>\n

Mor hasar iv\u00e4g in i vardagsrummet d\u00e4r hon rafsar igenom en h\u00f6g gamla saker. Lukten av damm och f\u00e5gelspillning fyller luften.<\/p>\n

Hon har blivit nostalgisk p\u00e5 gamla dagar. Hon ringde upp n\u00e5gra f\u00f6re detta kollegor p\u00e5 Operan och fr\u00e5gade om de har n\u00e5gra foton fr\u00e5n hennes upptr\u00e4dande i Moskva. Hon har till och med ringt sin yngre syster som hon inte har haft kontakt med p\u00e5 l\u00e4nge och fr\u00e5gat hur hon m\u00e5r. M\u00e4ster Yao sitter fortfarande i f\u00e4ngelse men honom verkar hon ha gl\u00f6mt.<\/p>\n

Sparven hoppar upp och s\u00e4tter sig p\u00e5 mitt br\u00f6st igen. Kv\u00e4llsljuset som sipprar in genom f\u00f6nstret f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 d\u00f6den. Kommer min sj\u00e4l att f\u00f6rsjunka i koma igen om kroppen vaknar till liv?<\/p>\n

 <\/p>\n

Din ande r\u00f6r sig oroligt genom k\u00f6ttet. Ditt hj\u00e4rta \u00e4r krossat.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u201dVar \u00e4r det?\u201d fr\u00e5gar mor och g\u00f6r en kort paus i rafsandet. \u201dJag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att jag stoppade in det i en bok \u2026\u201d<\/p>\n

Jag misst\u00e4nker att hon s\u00f6ker efter vykortet som hon fick av en rysk man hon tr\u00e4ffade n\u00e4r hon var p\u00e5 turn\u00e9 i Sovjet med operatruppen. I flera \u00e5r har hon undrat \u00f6ver var det har tagit v\u00e4gen. Det var f\u00f6rmodligen det enda k\u00e4rleksbrev hon n\u00e5gonsin fick. Hon reser sig, kommer in i rummet och s\u00e4ger dr\u00f6mskt: \u201dHan hade bl\u00e5 \u00f6gon. Han var litet l\u00e4ngre \u00e4n din far.\u201d<\/p>\n

Hon kommer aldrig att f\u00e5 veta att det var jag som br\u00e4nde upp vykortet med sitt meddelande i kyrillisk skrift.<\/p>\n

N\u00e4r jag nu t\u00e4nker p\u00e5 vykortet k\u00e4nner jag ett stygn av skr\u00e4ck. Tre s\u00e5ngare fr\u00e5n operan med r\u00f6da armbindlar p\u00e5 sig d\u00f6k upp i rummet i personalbost\u00e4derna en kv\u00e4ll och kr\u00e4vde att mor skulle \u00f6verl\u00e4mna det sovjetiska vykortet. Hon sade \u00e5t mig att g\u00e5 ut p\u00e5 g\u00e5rden, s\u00e5 jag h\u00f6rde inte vad de pratade om. Men jag f\u00f6rstod att de misst\u00e4nkte att hon var spion.<\/p>\n

Under n\u00e5gra m\u00e5nader efter bes\u00f6ket v\u00e5gade jag inte g\u00e5 ut och leka eftersom jag var r\u00e4dd att de andra barnen skulle b\u00f6rja reta mig s\u00e5 fort de fick syn p\u00e5 mig. \u201dVad \u00e4r det f\u00f6r bok du har d\u00e4r?\u201d \u201dEtt libretto.\u201d \u201dVilket d\u00e5?\u201d \u201dNatasjas ber\u00e4ttelse.\u201d De citerade dialoger ur en rysk film som var popul\u00e4r p\u00e5 den tiden. I just den scenen avsl\u00f6jade sig en kvinnlig spion f\u00f6r en regeringsagent.<\/p>\n

Det var f\u00f6rst n\u00e4r jag b\u00f6rjade i skolan som jag ins\u00e5g att mor inte kunde ha spionerat f\u00f6r Sovjet eftersom hon inte kunde ett ord ryska.<\/p>\n

Trots att mors kollegor inte hittade vykortet konfiskerade de andra ryska brev de fann i l\u00e4genheten. N\u00e5gra \u00e5r senare hittade jag ett vykort som f\u00f6rest\u00e4llde R\u00f6da torget i Moskva n\u00e4r jag bl\u00e4ddrade i mors dagbok. Jag kastade det i kaminen n\u00e4r ingen s\u00e5g.<\/p>\n

Mor hade en avl\u00e4gsen kusin som hette doktor Wan. Hon s\u00f6kte upp honom f\u00f6r att f\u00e5 behandling f\u00f6r en br\u00f6stinfektion och det slutade med att hon stannade d\u00e4r i en m\u00e5nad. Hon sade att han gjorde i ordning \u00f6rtmedicin \u00e5t henne varje dag och n\u00e4r hon kom hem skrev de ofta till varandra. Kanske var det en annan kort romantisk episod i hennes liv.<\/p>\n

N\u00e4r rivningsarbetarna g\u00e5r av sitt skift sjunger sparven en stund och sedan blir det s\u00e5 tyst att jag kan h\u00f6ra insekterna knapra p\u00e5 mungb\u00f6norna i k\u00f6ket. Trots att ljudet fr\u00e5n varje individuell insekt \u00e4r otroligt litet blir det ett rej\u00e4lt d\u00e5n n\u00e4r det f\u00f6rstoras tiotusen g\u00e5nger. Insekterna har mycket h\u00e5rda skal. Mor stryker bort dem fr\u00e5n vattenytan n\u00e4r hon l\u00e4gger b\u00f6norna i bl\u00f6t, men n\u00e5gra drunknar och sjunker till botten. N\u00e4r deras sm\u00e5 lik f\u00f6ljer med soppan ner i halsen p\u00e5 mig kan jag k\u00e4nna hur de fastnar p\u00e5 magv\u00e4ggen. De \u00e4r h\u00e5rdare \u00e4n mungb\u00f6nornas osm\u00e4ltbara skinn.<\/p>\n

Nattarbetarna g\u00e5r p\u00e5 sitt skift och ljudet fr\u00e5n rivningstomterna som omringar oss f\u00e5r nattluften att sk\u00e4lva.<\/p>\n

Sedan mor f\u00f6rlorade livsgl\u00e4djen har dagarna blivit l\u00e5nga och el\u00e4ndiga och det \u00e4r f\u00f6rmodligen d\u00e4rf\u00f6r som vykortet har blivit s\u00e5 viktigt f\u00f6r henne. Folk flyr bara in i det f\u00f6rflutna n\u00e4r de inte har n\u00e5gon annanstans att ta v\u00e4gen. Jag har varit tvungen att fly bak\u00e5t l\u00e4ngs den h\u00e4r stigen de senaste tio \u00e5ren.<\/p>\n

N\u00e4r gryningen kommer drar mor ut en stol p\u00e5 trappavsatsen, kl\u00e4ttrar upp p\u00e5 den och f\u00f6rs\u00f6ker slita ner en av sakerna som hon har h\u00e4ngt upp utanf\u00f6r d\u00f6rren. D\u00e4r finns buntar med tillplattade kartonger, rostiga cigarettaskar och den d\u00e4r cykelbarnstolen av bambu som min bror brukade sitta i n\u00e4r han var liten. Ett kallt drag viner in. N\u00e4r mor knackar p\u00e5 f\u00f6rem\u00e5len k\u00e4nner jag lukten av gammalt damm. Den \u00e4r mer f\u00f6rfinad \u00e4n den lukt av m\u00f6glande l\u00f6k, m\u00e4nniskoansikten och f\u00e5gelskit som fyller l\u00e4genheten.<\/p>\n

\u201dVilken kall vind\u201d, s\u00e4ger hon och sl\u00e4par in stolen i rummet igen. Sedan plockar hon upp ett flygblad fr\u00e5n golvet. \u201dVa? St\u00e4nger de av v\u00e4rmen n\u00e4sta vecka? Men jag har ju betalat r\u00e4kningen fram till mars n\u00e4sta \u00e5r \u2026 Och vad \u00e4r det h\u00e4r? De st\u00e4nger av vattnet och elektriciteten n\u00e4sta m\u00e5nad? Ha! Korrupta politiker som samarbetar med rika aff\u00e4rsm\u00e4n \u2026\u201d<\/p>\n

Hon har inte ens b\u00f6rjat leta efter en ny l\u00e4genhet \u00e5t oss. Allt hon har gjort \u00e4r att samla ihop n\u00e5gra annonser om rum till uthyrning. Eftersom hon fortfarande v\u00e4grar att skriva p\u00e5 kontraktet har hon inte f\u00e5tt ers\u00e4ttningen. Faktum \u00e4r att hon l\u00e4ste informationen om v\u00e4rmen, vattnet och elektriciteten f\u00f6rra veckan men har gl\u00f6mt den.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tv\u00e5hundra li l\u00e4ngre norrut ligger Den segrande h\u00e4stens berg. En bevingad h\u00e4st med svart huvud och vit kropp st\u00e5r p\u00e5 dess topp. N\u00e4r den ser m\u00e4nniskor n\u00e4rma sig flyger den sin kos…<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u201dKe Xi \u00e4r en j\u00e4vla skit!\u201d h\u00f6rde jag Shan Bo s\u00e4ga till Bai Ling n\u00e4r jag kl\u00e4mde mig in i de hungerstrejkandes t\u00e4lt igen. \u201dN\u00e4r det v\u00e4l hettar till spelar han sjuk och drar!\u201d<\/p>\n

Bai Lings ansikte var uttrycksl\u00f6st. Lin Lu satt med benen i kors och r\u00f6kte. Gamle Fu diskuterade upphetsat med rockstj\u00e4rnan Hou Dejian.<\/p>\n

Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att inte ber\u00e4tta f\u00f6r Bai Ling att Mou Sen och Nuwa var skjutna. Jag var r\u00e4dd att hon skulle svimma om hon fick h\u00f6ra det. Men jag kunde inte h\u00e5lla inne med sm\u00e4rtan s\u00e5 jag drog med mig gamle Fu ut och sade: \u201dMou Sen \u00e4r skjuten!\u201d<\/p>\n

\u201dS\u00e5g du det?\u201d fr\u00e5gade gamle Fu. Ljuset fr\u00e5n sp\u00e5rammunitionen gl\u00e4nste i hans \u00f6gon.<\/p>\n

\u201dHan \u00e4r d\u00f6d. Kulan slet s\u00f6nder halva ansiktet. Nuwa blev ocks\u00e5 skjuten. Hon \u00e4r p\u00e5 sjukhus nu. Titta p\u00e5 mina h\u00e4nder. De massakrerade folk i nord\u00f6stra h\u00f6rnet! Jag s\u00e5g sju eller \u00e5tta personer d\u00f6 d\u00e4r.\u201d Jag stirrade p\u00e5 det koagulerade blodet p\u00e5 mina armar. Det gick inte att avg\u00f6ra vems det var.<\/p>\n

Gamle Fu vred nerv\u00f6st sina h\u00e4nder. \u201dVi kan inte s\u00e4nda det h\u00e4r \u00e4n. Vi har ingen begravningsmusik att spela.\u201d<\/p>\n

\u201dArbetarunionens sj\u00e4lvmordsgrupp gav sig av f\u00f6r att sl\u00e5 tillbaka trupperna \u00f6sterut. De \u00e4r nog d\u00f6da allihop vid det h\u00e4r laget.\u201d<\/p>\n

\u201dOm min kikare inte hade g\u00e5tt s\u00f6nder skulle jag ha kunnat se vad som h\u00e4nder d\u00e4r borta\u201d, sade Chen Di. Han hade tappat den starka milit\u00e4rficklampan ocks\u00e5.<\/p>\n

Skottlossningen intensifierades runt om oss. Studenten bredvid mig hade gjort lumpen. \u201dDe d\u00e4r skotten kommer fr\u00e5n automatgev\u00e4r och kulsprutor\u201d, sade han. \u201dTrupperna skjuter horisontellt in i folkmassan. Det \u00e4r bara n\u00e5gra som skjuter i luften. De m\u00e5ste ha d\u00f6dat r\u00e4tt m\u00e5nga vid det h\u00e4r laget.\u201d<\/p>\n

Det k\u00e4ndes som om jag stod bakom kulisserna p\u00e5 en teater och lyssnade p\u00e5 ov\u00e4sendet ute p\u00e5 scenen. Studenterna och de andra civilisterna h\u00f6ll sina masker i h\u00e4nderna och lyssnade p\u00e5 skotten i v\u00e4ntan p\u00e5 att soldaterna skulle v\u00e4lla in p\u00e5 torget. N\u00e5gra hade virat in sig i filtar och lagt sig p\u00e5 marken f\u00f6r att sova. V\u00e4nner hj\u00e4lpte varandra att n\u00e5la fast sina id-kort i fickorna. Utl\u00e4ndska journalister och pressfotografer h\u00f6ll kamerorna redo men visste inte vart de skulle rikta dem. P\u00e5 samma plats d\u00e4r jag hade hj\u00e4lpt till att hejda pansarfordonet brann nu en buss. Tjocka r\u00f6kmoln virvlade upp och skingrades i natten. Flera bepansrade fordon och stridsvagnar k\u00f6rde fram och tillbaka l\u00e4ngs Chang\u2019an-avenyn.<\/p>\n

Mina fingrar mindes v\u00e4rmen fr\u00e5n Nuwas blod. Mou Sens blod hade redan varit kallt n\u00e4r jag r\u00f6rde vid det. Var de verkligen d\u00f6da? Jag kunde inte tro det. Jag visste att Tian Yi m\u00e5ste vara p\u00e5 sjukhuset nu. \u00c4ven om hon ville ta sig tillbaka till torget skulle det vara sv\u00e5rt f\u00f6r henne att ta sig igenom avsp\u00e4rrningarna. Jag visste att hon skulle \u00f6verleva och att jag kanske skulle d\u00f6, som Mou Sen. F\u00f6r ett \u00f6gonblick funderade jag p\u00e5 att fly men redan tanken fick mig att sk\u00e4mmas.<\/p>\n

\u201dG\u00e5 och h\u00e4mta Wang Fei\u201d, sade Hai Feng, som kom fram till mig med Shao Jian och Cao Ming.<\/p>\n

\u201dVi har just f\u00e5tt insiderinformation som s\u00e4ger att generalsekreterare Zhao Ziyang vill att vi ska stanna h\u00e4r till gryningen\u201d, sade Cao Ming. \u201dOm vi st\u00e5r fast kommer reformfalangen att f\u00e5 \u00f6vertaget. Gl\u00f6m inte att Zhao Ziyang inte bara \u00e4r generalsekreterare utan ocks\u00e5 vice ordf\u00f6rande f\u00f6r centrala milit\u00e4rkommissionen, s\u00e5 han har en viss kontroll \u00f6ver arm\u00e9n. Men vi m\u00e5ste ge honom tid att mobilisera sina trupper.\u201d<\/p>\n

\u201dOkej, vi stannar p\u00e5 torget\u201d, sade Lin Lu. Han gl\u00f6mde att bara Bai Ling hade r\u00e4tt att fatta det beslutet. \u201dG\u00f6r ett uttalande och be alla att bilda en m\u00e4nsklig mur. Vi \u00e4r tiotusen personer h\u00e4r nu. Om soldaterna vill b\u00e4ra ut oss h\u00e4rifr\u00e5n en och en kommer de att f\u00e5 h\u00e5lla p\u00e5 minst till gryningen.\u201d<\/p>\n

\u201dVi kan inte stanna\u201d, sade jag. \u201dDe har sp\u00e4rrat av nord\u00f6stra h\u00f6rnet av torget. N\u00e4r trupperna marscherar in v\u00e4sterifr\u00e5n kommer de att sl\u00e5 till.\u201d Jag v\u00e5gade fortfarande inte ber\u00e4tta att Mou Sen var d\u00f6d.<\/p>\n

\u201dJa, vi m\u00e5ste h\u00e4rifr\u00e5n\u201d, sade Zi Duo och reste sig f\u00f6rsiktigt. \u201dJag struntar i om informationen ni har f\u00e5tt om Zhao Ziyang \u00e4r sann eller ej. Ni har ingen r\u00e4tt att riskera studenternas liv!\u201d<\/p>\n

\u201dDet h\u00e4r \u00e4r ett beslut som bara Himmelska fridens f\u00f6rsvarsh\u00f6gkvarter kan fatta\u201d, sade gamle Fu. \u201dDu har ingen r\u00e4tt att delta.\u201d<\/p>\n

\u201dVi har \u00e4gnat de senaste tre veckorna \u00e5t att diskutera ifall vi ska stanna eller ge oss av\u201d, sade Shao Jian och hans vanligen s\u00e5 milda r\u00f6st blev g\u00e4ll. \u201dNu m\u00e5ste vi best\u00e4mma oss!\u201d<\/p>\n

\u201dHou Dejian och jag vill tala med trupperna\u201d, sade Zi Duo. \u201dVi ska be dem att ge oss tid att t\u00f6mma torget.\u201d<\/p>\n

\u201dNi m\u00e5ste g\u00e5 tillbaka till universitetet och h\u00e5lla r\u00f6relsens l\u00e5ga vid liv\u201d, sade Hou Dejian och kom fram till oss. \u201dNi kan inte bra sitta h\u00e4r och v\u00e4nta p\u00e5 att de griper er.\u201d<\/p>\n

\u201dOm du g\u00e5r och f\u00f6rhandlar med trupperna s\u00e5 g\u00f6r du det p\u00e5 eget bev\u00e5g\u201d, sade gamle Fu. \u201dDu kan inte tala f\u00f6r H\u00f6gkvarteret.\u201d<\/p>\n

\u201dArm\u00e9n har redan dragit omkull Arbetarfederationens t\u00e4lt\u201d, sade Tang Guoxian som tr\u00e4ngde sig fram till oss tillsammans med Zhang Jia. \u201dNorra sidan av Chang\u2019an-avenyn \u00e4r full med soldater.\u201d<\/p>\n

Jag drog honom \u00e5t sidan. \u201dMou Sen \u00e4r d\u00f6d.\u201d<\/p>\n

\u201dJag h\u00f6rde att han blev skjuten och att de tog honom till akutt\u00e4ltet. \u00c4r han d\u00f6d? Herregud \u2026\u201d Ansiktet stelnade i en f\u00f6rundrad grimas.<\/p>\n

Jag tittade bort mot Himmelska fridens port. Tusentals soldater v\u00e4llde ut genom det svarta portvalvet under ordf\u00f6rande Maos portr\u00e4tt. Eldskenet speglades i deras metallhj\u00e4lmar. P\u00e5 avst\u00e5nd s\u00e5g br\u00e4nderna ut som likb\u00e5l p\u00e5 en gravplats.<\/p>\n

 <\/p>\n

…N\u00e4r guden Zi You hade d\u00f6dats av kejsaren f\u00f6rvandlades han till en l\u00f6nn. En r\u00f6d orm ligger hoprullad under tr\u00e4det och vaktar det…<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u201d\u2026 Jag ber er att skriva under kontraktet. Jag har en sjuk fru hemma som v\u00e4ntar p\u00e5 att jag ska komma hem med medicin \u00e5t henne.\u201d<\/p>\n

\u201dJag g\u00e5r bara med p\u00e5 att flytta om ni ger mig samma ers\u00e4ttning som mina grannar. Varf\u00f6r ska jag straffas f\u00f6r min sons misstag? Jag vigde mitt liv \u00e5t Partiet och nu n\u00e4r jag \u00e4r gammal och skr\u00f6plig vill de ta l\u00e4genheten ifr\u00e5n mig. S\u00e5 mycket f\u00f6r deras fina politik \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r inte l\u00e4tt att arbeta med omplacering. Jag f\u00e5r bara en grundl\u00f6n p\u00e5 trehundra yuan i m\u00e5naden s\u00e5 jag \u00e4r beroende av min bonus f\u00f6r att klara mig. Om du skriver under kontraktet s\u00e5 \u00e4r jag klar med mitt och kan l\u00e4mna dig ifred \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dDu sl\u00f6sar bort din tid. Jag kommer aldrig att skriva under. Om de f\u00f6rs\u00f6ker sl\u00e4pa ut mig kommer jag att kasta mig ut fr\u00e5n Himmelska fridens port eller fr\u00e5n det h\u00e4r f\u00f6nstret.\u201d N\u00e4r mor \u00e4r klar i huvudet talar hon mycket h\u00f6gre.<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r inte som f\u00f6rr i tiden. Myndigheterna kommer inte att kasta ut dig med v\u00e5ld. Men t\u00e4nk p\u00e5 saken. Hur ska du klara dig h\u00e4r i vinter utan vatten, el eller v\u00e4rme? Och dessutom har byggfirman fr\u00e5n Hongkong lovat att du ska f\u00e5 en bel\u00f6ning om du g\u00e5r med p\u00e5 att flytta ut i tid \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r nog b\u00e4st att du g\u00e5r nu. Det ringer i telefonen \u2026\u201d Hon knuffar ut tj\u00e4nstemannen och svarar i telefonen. \u201dHall\u00e5? Jas\u00e5? Det \u00e4r ju fantastiskt. Grattis! \u2026 Nej, de ska riva kvarteret. De har sp\u00e4rrat av v\u00e4garna. De flesta har flyttat ut \u2026 Jag vet inte. De nya l\u00e4genheterna h\u00e4r \u00e4r s\u00e5 dyra \u2026\u201d<\/p>\n

Jag h\u00f6r inget klick n\u00e4r hon avslutar samtalet. F\u00f6rmodligen har hon inte lagt p\u00e5 luren ordentligt. \u201dVad \u00e4r det f\u00f6r fel med den d\u00e4r flickan?\u201d muttrar hon. \u201dHon ska snart gifta sig med sin utl\u00e4ndska f\u00e4stman och \u00e4nd\u00e5 t\u00e4nker hon p\u00e5 dig. S\u00e5 borgerligt!\u201d<\/p>\n

Det m\u00e5ste ha varit Tian Yi som ringde. Hon ska gifta sig till jul.<\/p>\n

N\u00e4r mor g\u00e5r ut nuf\u00f6rtiden blir hon ofta sittande utomhus i timmar. Om n\u00e5gon fr\u00e5gar vad hon h\u00e5ller p\u00e5 med s\u00e4ger hon: \u201dJag ska till flygplatsen. Jag v\u00e4ntar bara p\u00e5 bilen som ska h\u00e4mta mig \u2026\u201d P\u00e5 eftermiddagen gl\u00f6mmer hon vad hon gjorde p\u00e5 f\u00f6rmiddagen. Flera g\u00e5nger har hon l\u00e5st sig ute. Hon s\u00e4ger till andra att hon ska flytta till England och bara v\u00e4ntar p\u00e5 sitt visum. Ofta blandar hon ihop m\u00e4ster Yao och far och undrar varf\u00f6r varenda man hon k\u00e4nner hamnar i f\u00e4ngelse. Hon s\u00e4ger att hennes d\u00f6de faders ande har f\u00f6rbannat henne.<\/p>\n

Ibland kommer hon fram till mig och s\u00e4ger: \u201dJag ska g\u00e5 och titta p\u00e5 en l\u00e4genhet. Den har tre sovrum och tv\u00e5 badrum \u2026\u201d Innan hon g\u00e5r g\u00f6r hon i ordning en sk\u00e5l majsgr\u00f6t och str\u00f6r litet strimlat fl\u00e4sk \u00f6ver den. Sedan stoppar hon in matningsslangen i n\u00e4san p\u00e5 mig, s\u00e4tter fast tratten och b\u00f6rjar h\u00e4lla i soppan. N\u00e4r sk\u00e5len \u00e4r tom muttrar hon: \u201dJag vet att du bara spelar d\u00f6d\u201d eller \u201dJag och din far ska \u00e5ka bort nu. Han ska ta med mig till Amerika f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 gamla v\u00e4nner fr\u00e5n universitetet \u2026\u201d Ibland s\u00e4ger hon tyst: \u201dTitta p\u00e5 din hy. Den \u00e4r mycket mjukare. Det \u00e4r ett tecken p\u00e5 att du snart kommer att vakna, min son \u2026\u201d Sedan s\u00e4ger hon adj\u00f6 och g\u00e5r.<\/p>\n

N\u00e5gra minuter senare sitter hon p\u00e5 sin packade resv\u00e4ska ute i gath\u00f6rnet och stirrar p\u00e5 lastbilarna som k\u00f6r fram och tillbaka genom rivningsomr\u00e5det fullastade med gamla d\u00f6rrkarmar, f\u00f6nsterkarmar och trappsteg av betong. Hon sminkar sig alltid ordentligt innan hon g\u00e5r ut. Jag gissar att det \u00e4r samma sorts smink som hon hade n\u00e4r hon stod p\u00e5 scenen. Hon brukade m\u00e5la tv\u00e5 smala svarta b\u00e5gar alldeles ovanf\u00f6r st\u00e4llet d\u00e4r hennes riktiga \u00f6gonbryn borde ha suttit.<\/p>\n

Mor tar en tupplur p\u00e5 soffan. N\u00e4r hon vaknar st\u00e4nger hon av tv:n och s\u00e4tter sedan p\u00e5 den igen. Den visar ytterligare ett program d\u00e4r man diskuterar logotyperna f\u00f6r Pekings OS-satsning. Hon f\u00f6rs\u00f6ker st\u00e4nga d\u00f6rren till mitt rum, men det \u00e4r f\u00f6r m\u00e5nga saker i v\u00e4gen. L\u00e4genheten har blivit ett lik som ruttnar inifr\u00e5n, precis som jag.<\/p>\n

Hon sopar bort n\u00e5gra avklippta naglar eller litet damm fr\u00e5n soffan och g\u00e5r sedan in i sovrummet. Av n\u00e5gon anledning st\u00e4nger hon d\u00f6rren bakom sig. Det har hon inte gjort p\u00e5 flera \u00e5r.<\/p>\n

 <\/p>\n

Du r\u00f6r dig genom de k\u00f6ttiga lagren av gator och byggnader d\u00e4r ute och studerar de sm\u00e5 mikroberna som oupph\u00f6rligen skyndar fram och tillbaka.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Nu n\u00e4r telefonen \u00e4r avst\u00e4ngd k\u00e4nns l\u00e4genheten d\u00f6d. Mor sl\u00e5r samma nummer om och om igen tills hon \u00e4ntligen f\u00f6rst\u00e5r vad som har h\u00e4nt.<\/p>\n

Det sista samtal hon tog emot innan linjen dog kom fr\u00e5n Mao Da. Han sade att Liu Gang hade gripits f\u00f6r att ha arbetat i Peking utan uppeh\u00e5llstillst\u00e5nd. N\u00e5gra dagar efter att han sl\u00e4ppts blev han p\u00e5k\u00f6rd av en polisbil och dog p\u00e5 sjukhuset. Han ber\u00e4ttade ocks\u00e5 att Wang Fei har sitter inl\u00e5st p\u00e5 Angkangs mentalsjukhus. N\u00e4r mor h\u00f6rde det sade hon: \u201dEtt mentalsjukhus? S\u00e5 trevligt. Jag skulle inte ha n\u00e5got emot att l\u00e4gga in mig sj\u00e4lv f\u00f6r litet behandling \u2026\u201d<\/p>\n

Jag h\u00f6r hur hon borstar h\u00e5ret. Hon har s\u00e5 mycket damm och sprej i det att det knastrar n\u00e4r borsten r\u00f6r sig genom det.<\/p>\n

Dammet och dimman d\u00e4rute g\u00f6r himlen gul. Alla de d\u00e4r bastanta femtio\u00e5riga husen, alla de d\u00e4r lagren av r\u00f6tt tegel, faller till marken ett efter ett. \u00c4ven min kropp demoleras och byggs upp igen. Sedan fundusk\u00f6rtlarna slutade uts\u00f6ndra enzymer har celler samlats i magen som om den var ett offentligt torg. Den sperma jag har kvar har flyttats till ryggm\u00e4rgen. Tapparna i n\u00e4thinnan har flyttats till en nyutvecklad del av frontalloben och omstrukturerat sig p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att jag nu ser v\u00e4rlden p\u00e5 samma s\u00e4tt som en fladdermus. Den on\u00f6diga tomtarmen har ocks\u00e5 hamnat p\u00e5 ett annat st\u00e4lle. Medan allt detta p\u00e5g\u00e5r inom mig f\u00f6rblir jag or\u00f6rlig p\u00e5 rygg i j\u00e4rns\u00e4ngen.<\/p>\n

Ig\u00e5r f\u00e4lldes korst\u00f6rnetr\u00e4det utanf\u00f6r huset med en schaktmaskin. Nu ligger det f\u00f6rmodligen bland skr\u00e4pet, t\u00e4ckt av gr\u00e5tt damm, eller s\u00e5 har kanske n\u00e5gon lastbil k\u00f6rt iv\u00e4g med det. N\u00e4r jag var liten var det d\u00e4r tr\u00e4det mitt trygga st\u00e4lle. Mor ska snart s\u00e4tta p\u00e5 sig sin gulr\u00f6da basebollkeps, plocka fram guldringen ur l\u00e5dan och s\u00e4tta den p\u00e5 fingret. Sedan kommer hon att l\u00e4gga h\u00f6gerhanden \u00f6ver ringen s\u00e5 att inga tjuvar som smyger omkring d\u00e4r ute ska f\u00e5 se den.<\/p>\n

Min kropp har blivit mycket mer effektiv. En typ av energiomvandling g\u00f6r att jag numera kan \u00f6verleva i en vecka p\u00e5 bara ett glas mj\u00f6lk. Huden har l\u00e4rt sig att absorbera lika mycket ultraviolett ljus fr\u00e5n en enda solstr\u00e5le som de flesta f\u00e5r i sig under en hel sommar. Mor blir d\u00e4remot stelare och br\u00e4ckligare f\u00f6r var dag som g\u00e5r. Hon verkar l\u00e5ngsamt g\u00e5 in i trans.<\/p>\n

Hon s\u00e4tter p\u00e5 tv:n. \u201dP\u00e5 S:t Mary\u2019s Hospital i Hongkong har man b\u00f6rjat behandla Parkinsons genom djupstimulans av thalamusk\u00f6rteln. Symptomen p\u00e5 Parkinsons inkluderar stelhet och sv\u00e5righeter att r\u00f6ra sig, uttrycksl\u00f6st ansikte \u2026\u201d Hon skruvar snabbt upp volymen. \u201dI proceduren ing\u00e5r att man skruvar fast en metallst\u00e4llning i huvudet och f\u00f6r in tunna n\u00e5lar i hj\u00e4rnan f\u00f6r att lokalisera thalamus. D\u00e4refter borrar man ett fingerstort h\u00e5l i skallbenet \u2026\u201d Hon skruvar omedelbart av volymen igen och muttrar: \u201dHm! Som om det skulle hj\u00e4lpa!\u201d<\/p>\n

\u201dHuizhen! Det \u00e4r jag, tant Pang! Kan du sl\u00e4ppa in mig?\u201d<\/p>\n

\u201dVilken hemsk sandstorm!\u201d s\u00e4ger mor och \u00f6ppnar d\u00f6rren.<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r inte sand, det \u00e4r damm fr\u00e5n rivningarna. Titta! Hela trapphuset \u00e4r fullt. De borde spruta vatten p\u00e5 marken f\u00f6r att h\u00e5lla det nere \u2026 Jo, jag kom f\u00f6rbi f\u00f6r att ber\u00e4tta att jag flyttar i eftermiddag. Jag kommer tillbaka och h\u00e4lsar p\u00e5 n\u00e4r jag f\u00e5r tid.\u201d<\/p>\n

\u201dJag vet fortfarande inte vart jag ska ta v\u00e4gen \u2026\u201d N\u00e4r mor \u00e4r klar i huvudet gl\u00f6mmer hon hur ofta hon brukar prata om att flytta till England eller USA.<\/p>\n

\u201dDu \u00e4r den sista som bor kvar h\u00e4r i huset. Du m\u00e5ste nog ta och skynda dig iv\u00e4g. Snart st\u00e4nger de av elen.\u201d<\/p>\n

Sparven trippar upp l\u00e4ngs sidan av br\u00f6stkorgen och kurar ihop sig i min armh\u00e5la f\u00f6r att f\u00e5 skydd fr\u00e5n det kalla draget. Den har tappat s\u00e5 m\u00e5nga fj\u00e4drar att den bara kan hoppa och skutta \u00f6ver min kropp. Mor har plockat upp den ett par g\u00e5nger och tagit den till f\u00f6nstret, men just n\u00e4r hon ska sl\u00e4nga ut den \u00e4ndrar hon sig alltid och s\u00e4ger: \u201dDu f\u00e5r v\u00e4nta tills min son vaknar, sedan kan ni flyga bort tillsammans \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dJag v\u00e5gar inte \u00f6ppna f\u00f6nstren\u201d, s\u00e4ger tant Pang. \u201dDet \u00e4r s\u00e5 dammigt d\u00e4rute. De jobbar \u00f6vertid f\u00f6r att projektet ska bli klart f\u00f6re millennieskiftet. De v\u00e4snas s\u00e5 att jag inte kan sova p\u00e5 n\u00e4tterna.\u201d<\/p>\n

\u201dDe kan riva hela klabbet och st\u00e4nga av elektriciteten hur mycket de vill, jag bryr mig inte! Jag har h\u00e4mtat min gamla kolkamin, s\u00e5 jag kan laga mat p\u00e5 den om det beh\u00f6vs. Jag t\u00e4nker inte vika mig f\u00f6r dem. Till och med en kanin bits om man tr\u00e4nger in den i ett h\u00f6rn.\u201d<\/p>\n

\u201dFast om man ska vara \u00e4rlig borde vi vara glada \u00f6ver att myndigheterna bygger nya l\u00e4genheter \u00e5t oss \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dTant Hao fr\u00e5n grannskapskommitt\u00e9n var h\u00e4r ig\u00e5r med herr Liu och f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6vertala mig att flytta. Men jag r\u00f6r mig inte ur fl\u00e4cken. Jag \u00e4r som sk\u00f6ldpaddan i sagan, den som sv\u00e4ljer en klump bly n\u00e4r de f\u00f6rs\u00f6ker flytta den ur dammen. Jag t\u00e4nker st\u00e5 fast.\u201d<\/p>\n

\u201dEn bodhisattva uppenbarade sig f\u00f6r mig ig\u00e5r. Den s\u00e5g precis ut som din Guanyinstatyett. Hur f\u00f6rklarar du det?\u201d<\/p>\n

\u201dGamle Yao s\u00e4ger att n\u00e4r man just har b\u00f6rjat med sina andliga \u00f6vningar \u00e4r gudarna som visar sig f\u00f6r en sm\u00e5 som riskorn, men ju l\u00e4ngre man h\u00e5ller p\u00e5 desto st\u00f6rre blir de. Om du s\u00e5g en bodhisattva som var lika stor som min statyett s\u00e5 \u00e4r du p\u00e5 god v\u00e4g att sj\u00e4lv bli en Buddha.\u201d<\/p>\n

\u201dJas\u00e5? D\u00e5 kommer jag snart att kunna flyga \u2026 Faluns himmel \u00e4r till och med \u00f6verl\u00e4gsen Buddhas rike. Ett land med evig v\u00e5r, gyllene berg och silverne b\u00e4ckar \u2026\u201d<\/p>\n

Har jag nu utforskat alla de 5370 bergen i Bergens och havens bok? P\u00e5 mina resor genom kroppen har jag uppt\u00e4ckt att alla de mirakel som beskrivs i verket ocks\u00e5 finns inom mig: bergstopparna och tr\u00e4sken, de dolda malm\u00e5drorna, tr\u00e4den som v\u00e4xer bland molnen och f\u00e5glarna med nio huvuden. Jag f\u00f6rst\u00e5r nu att f\u00f6r att n\u00e5 sj\u00e4len m\u00e5ste man resa bak\u00e5t. Men det \u00e4r bara de som sover som har tid att vandra den bakv\u00e4nda stigen. De som \u00e4r vakna m\u00e5ste blint rusa fram\u00e5t tills de d\u00f6r \u2026<\/p>\n

Skymningen faller. I m\u00f6rkret plockar mor bort pottan mellan mina ben och t\u00f6mmer den i toaletten. Hon tv\u00e4ttar mig s\u00e4llan nuf\u00f6rtiden. Sedan elektrikern Gouzi tillverkade specialb\u00e4ckenet har hon inte beh\u00f6vt tv\u00e4tta lakanen eller t\u00e4ckena heller.<\/p>\n

Hon har b\u00f6rjat \u00e4ta i m\u00f6rkret. Hon t\u00e4nder bara d\u00e5 och d\u00e5 f\u00f6r att l\u00e4sa en bok eller tidning. Jag misst\u00e4nker att de d\u00e4r tio banden av V\u00e4rldens mysterier som hon tyckte s\u00e5 mycket om och som brukade st\u00e5 uppe p\u00e5 byr\u00e5n nu \u00e4r dolda under ett berg av plastkassar. Fotot av far som spelar fiol h\u00e4nger f\u00f6rmodligen fortfarande p\u00e5 v\u00e4ggen ovanf\u00f6r dem. De f\u00f6rem\u00e5len bekr\u00e4ftar mina minnen. De kommer att \u00f6verleva inom mig oavsett om de fortfarande existerar eller ej, men allt annat kommer att glida bort.<\/p>\n

Sparven kvittrar mjukt. N\u00e4r den sover h\u00e5ller den sig fast vid mig med klorna och v\u00e4rmer min hud. Den borde leva i himlen och flyga s\u00e5 h\u00f6gt att folk skulle vara tvungna att titta upp f\u00f6r att se den.<\/p>\n

S\u00e4ngen skakar n\u00e4r p\u00e5lkranarna d\u00e4r ute k\u00f6r ner sina st\u00e5lbalkar i jorden. Det k\u00e4nns som om st\u00f6tarna sl\u00e5r i takt med mitt hj\u00e4rta. Jag kommer ih\u00e5g hur A Meis och Tian Yis hj\u00e4rtan slog. Alla andra \u00e4r s\u00e5 fj\u00e4rran. H\u00e5let d\u00e4r njuren brukade sitta b\u00f6rjar darra. Kanske \u00e4r mitt v\u00e4nstra urinr\u00f6r fullt av urin, eller s\u00e5 har n\u00e5gra droppar blod sipprat in i bl\u00e5san. Jag k\u00e4nner att n\u00e5got f\u00f6r\u00e4ndras. Organen verkar ha tagit emot en hemlig signal. Det k\u00e4nns som om de f\u00f6rbereder sig p\u00e5 n\u00e5got \u2013 d\u00f6den eller medvetandet. Mina tankar g\u00e5r till Wen Niao och den s\u00e4llhet jag k\u00e4nde den d\u00e4r eftermiddagen d\u00e5 hon \u00e4lskade med mig.<\/p>\n

Jag h\u00f6r personer i trappan. De \u00e4r varken flyttkarlar eller migrantarbetare. Fotstegen \u00e4r l\u00e4tta. De kommer upp till tredje v\u00e5ningen och stannar utanf\u00f6r v\u00e5r d\u00f6rr.<\/p>\n

\u201dDu bor h\u00e4r illegalt\u201d, skriker en r\u00f6st. \u201dAlla andra har flyttat ut. Det h\u00e4r \u00e4r sista g\u00e5ngen vi informerar dig. Huset rivs inom de n\u00e4rmaste tre dagarna. Om du inte flyttar ut nu f\u00e5r du sj\u00e4lv ta konsekvenserna.\u201d<\/p>\n

P\u00e5lkranarnas st\u00f6tar d\u00e4rute ekar i trapphuset.<\/p>\n

\u201dVilka \u00e4r ni? N\u00e5gra nya flyttgubbar som l\u00e5tsas komma fr\u00e5n myndigheterna? Jag har inte skrivit under rivningsavtalet. Ni har ingen r\u00e4tt att befalla mig att flytta.\u201d<\/p>\n

\u201dJag vet att du inte har skrivit p\u00e5 det. Vi kommer fr\u00e5n rivnings- och omlokaliseringskontoret. Det bor en envis gammal hyresg\u00e4st som du i vartenda hus och i slut\u00e4nden m\u00e5ste vi sl\u00e4pa ut er med v\u00e5ld. Om du v\u00e4grar att samarbeta kommer du inte bara att f\u00f6rverka din r\u00e4tt till kompensation, du kommer ocks\u00e5 att bryta mot lagen. S\u00e4kerhetsbyr\u00e5n har gett oss r\u00e4tt att riva huset. N\u00e4r det rivs om tre dagar kommer polisen att vara p\u00e5 plats f\u00f6r att kontrollera att allt g\u00e5r r\u00e4tt till.\u201d<\/p>\n

\u201dFy vad det stinker! Det \u00e4r ju som ett h\u00f6nshus h\u00e4rinne. Hur st\u00e5r hon ut med att bo h\u00e4r?\u201d<\/p>\n

\u201dNi aff\u00e4rsm\u00e4n \u00e4r i maskopi med myndigheterna och f\u00f6rtrycker oss vanliga medborgare. Men jag \u00e4r inte r\u00e4dd f\u00f6r er! Bygg era shoppinggallerior och era torg och er F\u00e5gelboarena, men k\u00f6r inte ut mig ur mitt lilla n\u00e4ste!\u201d<\/p>\n

\u201dDet h\u00e4r \u00e4r den sista varningen!\u201d De g\u00e5r utan att st\u00e4nga d\u00f6rren efter sig. Jag h\u00f6r schaktmaskinerna bullra i fj\u00e4rran och v\u00e4ggar rasa till marken.<\/p>\n

 <\/p>\n

P\u00e5 norra sidan av berget \u00e4r jorden r\u00f6d. D\u00e4r bor en f\u00e5gel med sex \u00f6gon. N\u00e4r den dyker upp kommer katastrofer att drabba landet…<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Stridsvagnarna och pansarfordonen som stod uppradade p\u00e5 norra sidan av torget b\u00f6rjade dundra fram mot oss. Efter dem f\u00f6ljde en enorm skara soldater med hj\u00e4lmar p\u00e5 sig. Mitt huvud skakade s\u00e5 att jag inte kunde se klart.<\/p>\n

Wang Fei, Tang Guoxian och jag satt l\u00e4ngst fram i folkhopen och s\u00e5g fordonen rada upp sig med ett hav av soldater i prydliga led bakom sig.<\/p>\n

Jag \u00e5ngrade att jag inte hade flyttat Mou Sens kropp. En stridsvagn hade redan krossat akutt\u00e4ltet.<\/p>\n

Hou Dejian och Zi Duo f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rhandla med trupperna. N\u00e4r de kom tillbaka sl\u00e4ppte folkmassan fram dem s\u00e5 att de kunde ta sig tillbaka till den \u00f6vre terrassen.<\/p>\n

Snart slogs studenternas h\u00f6gtalare p\u00e5. \u201dDet h\u00e4r \u00e4r Hou Dejian. Vi har just haft ett enskilt samtal med officerarna. De s\u00e4ger att om ni l\u00e4mnar torget nu s\u00e5 garanterar de att ingen ska komma till skada. Vi fyra ber er att ge er av. Ni kan inte f\u00f6ra er sj\u00e4lva bakom ljuset l\u00e4ngre. Om ni inte ger er av nu kommer ni inte levande h\u00e4rifr\u00e5n \u2026\u201d Trots att hans r\u00f6st inte var s\u00e4rskilt h\u00f6g kunde alla h\u00f6ra den. \u201dJag vet att ni som \u00e4r kvar h\u00e4r p\u00e5 torget inte \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r att d\u00f6. Men ni f\u00e5r inte offra er f\u00f6rg\u00e4ves p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet! Det \u00e4r fortfarande s\u00e5 mycket ni kan \u00e5stadkomma \u2026\u201d Hans hesa rop svaldes av natten.<\/p>\n

Pl\u00f6tsligt blev det m\u00f6rkt. Torget och himlen var becksvarta. Det enda ljuset kom fr\u00e5n eldarna i fj\u00e4rran.<\/p>\n

\u201dFan! Om jag hade vetat att de t\u00e4nkte g\u00f6ra s\u00e5 h\u00e4r skulle jag ha tagit med mig en ficklampa.\u201d<\/p>\n

\u201dDe j\u00e4vlarna! De v\u00e5gar inte sl\u00e5 till med ljuset t\u00e4nt!\u201d<\/p>\n

Folkmassan b\u00f6rjade bli uppretad. N\u00e5gra flickor skrek i panik.<\/p>\n

\u201dStudenter! Var sn\u00e4lla och sitt kvar! Spring inte runt!\u201d ropade gamle Fu i megafonen. \u201dVi vill inte att n\u00e5gon ska bli nertrampad.\u201d<\/p>\n

Jag reste mig och skrek: \u201dStudentv\u00e4ktare! Jag \u00e4r Dai Wei, er s\u00e4kerhetschef. Nu \u00e4r det dags. Stunden \u00e4r inne. Ni m\u00e5ste resa er, ta varandra i hand och skydda folket bakom er.\u201d<\/p>\n

I samma \u00f6gonblick v\u00e4llde tusentals soldater ut fr\u00e5n Folkets stora sal i v\u00e4ster och rusade mot oss. Wu Bin kom p\u00e5 f\u00f6tter, slet fram en bensinbomb ur jackan och skruvade av korken. \u201dOm n\u00e5gon v\u00e5gar komma n\u00e4ra mig s\u00e5 brinner vi upp tillsammans! Jag t\u00e4nker h\u00e4mnas Mou Sens d\u00f6d!\u201d Innan han ens hann str\u00e4cka sig efter t\u00e4ndaren var Tang Guoxian \u00f6ver honom och h\u00f6ll fast hans h\u00e4nder. Jag kunde k\u00e4nna lukten av bensinen som rann ut \u00f6ver marken.<\/p>\n

\u201dVar \u00e4r t\u00e4ndaren?\u201d sade jag och f\u00f6rs\u00f6kte slita flaskan ur handen p\u00e5 Wu Bin. Alla i n\u00e4rheten greps av panik och f\u00f6rs\u00f6kte backa in i hopen, bort fr\u00e5n bensinlukten.<\/p>\n

\u201dDai Wei?\u201d ropade en r\u00f6st i m\u00f6rkret. \u201dFinns det n\u00e5gon h\u00e4r som heter Dai Wei?\u201d<\/p>\n

En student gav mig ett brev och sade att det kom fr\u00e5n en person l\u00e4ngst bak i hopen. Papperet k\u00e4ndes glatt mellan fingrarna men det var f\u00f6r m\u00f6rkt f\u00f6r att l\u00e4sa s\u00e5 jag stoppade det i fickan.<\/p>\n

Tang Guoxian hade slitit t\u00e4ndaren och flaskan ur Wu Bins h\u00e4nder. N\u00e5gonstans i fj\u00e4rran t\u00e4ndes en eld. De r\u00f6da flammorna fick mitt blod att rinna snabbare.<\/p>\n

\u201dSl\u00e4ng bort walkie-talkien, Wang Fei\u201d, sade jag n\u00e4r jag s\u00e5g en r\u00f6d lampa glittra p\u00e5 metallh\u00f6ljet.<\/p>\n

\u201dJag anv\u00e4nder den inte. Och batterierna har tagit slut.\u201d<\/p>\n

Nu d\u00e5nade nationals\u00e5ngen ur h\u00f6gtalarna p\u00e5 monumentet igen. \u201dRes er, alla ni som v\u00e4grar bli slavar! L\u00e5t erat k\u00f6tt och blod bilda en ny kinesisk mur!\u201d Vi sj\u00f6ng med och slappnade av en aning. Det slog mig att de flesta som hade skjutits av Partiet sedan 1949 hade skrikit \u201dL\u00e4nge leve kommunistpartiet!\u201d n\u00e4r skotten avlossades. Jag undrade om ocks\u00e5 jag skulle d\u00f6 medan jag stod under flaggan och sj\u00f6ng nationals\u00e5ngen. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 A Mei och undrade om hon befann sig p\u00e5 torget och om brevet jag hade f\u00e5tt var fr\u00e5n henne. Jag hoppades att hon var i s\u00e4kerhet p\u00e5 n\u00e5got hotellrum.<\/p>\n

L\u00e5ngt borta h\u00f6rde vi Demokratigudinnan falla till marken. Alla skrek: \u201dNer med fascismen!\u201d R\u00f6da signalbloss flammade upp i skyn och pl\u00f6tsligt stod trupperna uppradade framf\u00f6r oss. Ett dussin soldater l\u00e5g p\u00e5 mage med maskingev\u00e4r riktade mot oss och med fingret p\u00e5 avtryckaren.<\/p>\n

Mynnings\u00f6ppningarna var svarta h\u00e5l. Jag visste att n\u00e4r de lystes upp skulle jag g\u00e5 samma \u00f6de till m\u00f6tes som Mou Sen. Det b\u00f6rjade bulta i blod\u00e5drorna. Alla st\u00e4llde sig i armkrok. V\u00e5ra kroppar sp\u00e4ndes n\u00e4r d\u00e5net fr\u00e5n stridsvagnarna n\u00e4rmade sig.<\/p>\n

\u201dEra liv \u00e4r v\u00e4rdefulla!\u201d ropade Hou Dejian i h\u00f6gtalaren. \u201dSl\u00f6sa inte bort dem i on\u00f6dan!\u201d<\/p>\n

Gamle Fu skrek: \u201dDet \u00e4r f\u00f6r m\u00f6rkt f\u00f6r handuppr\u00e4ckning. Vi f\u00e5r r\u00f6sta genom acklamation. De som tycker att vi ska stanna p\u00e5 torget ropar \u2019Stanna\u2019!\u201d<\/p>\n

\u201dStanna!\u201d Det starka vr\u00e5let fick det att l\u00e5ta som om vi var eniga.<\/p>\n

\u201dDe som tycker att vi ska ge oss av ropar \u201dG\u00e5!\u201d<\/p>\n

\u201dG\u00e5!\u201d Svaret var tystare, men r\u00f6sterna var fler.<\/p>\n

\u201dVarf\u00f6r skrek du stanna f\u00f6rst och g\u00e5 sedan?\u201d fr\u00e5gade Tang Guoxian Wang Fei som satt bredvid honom.<\/p>\n

\u201dJag var tvungen att skrika\u201d, sade Wang Fei. \u201dJag \u00e4r f\u00f6r arg f\u00f6r att vara tyst. De dj\u00e4vla svinen!\u201d<\/p>\n

Efter r\u00f6stningen sade gamle Fu: \u201dDet var fler som vill g\u00e5, s\u00e5 jag f\u00f6rklarar h\u00e4rmed att vi drar oss tillbaka fr\u00e5n torget! Alla m\u00e5ste t\u00e5ga ut genom syd\u00f6stra h\u00f6rnet \u2026\u201d<\/p>\n

Ljuset slogs p\u00e5 igen. En sekund senare \u00f6ppnade maskingev\u00e4ren eld och s\u00e4nde en kaskad av kulor in i h\u00f6gtalarna ovanf\u00f6r oss. Kulorna ven f\u00f6rbi v\u00e5ra huvuden, tr\u00e4ffade obelisken och fick stensk\u00e4rvor att regna ner \u00f6ver marken. Studenterna som stod hoptr\u00e4ngda p\u00e5 den \u00f6vre terrassen skrek. Nu n\u00e4r h\u00f6gtalarna var tysta tog soldaterna itu med sin uppgift. N\u00e5gra slog s\u00f6nder skydden, andra st\u00e4llde sig p\u00e5 kn\u00e4 och siktade p\u00e5 oss med gev\u00e4ren. Resten r\u00f6rde sig fram\u00e5t, runt den utspillda bensinen som Tang Guoxian just hade t\u00e4nt p\u00e5.<\/p>\n

Sedan gick en trupp soldater och bev\u00e4pnade poliser till angrepp med elbatonger. De slog och sparkade sig fram till \u00f6versta terrassen och b\u00f6rjade driva ner alla fr\u00e5n monumentet. Soldater med bajonetter f\u00f6ljde dem och stirrade hotfullt p\u00e5 studenterna som kl\u00e4ttrade ner till de l\u00e4gre avsatserna. Om n\u00e5gon kl\u00e4ttrade f\u00f6r l\u00e5ngsamt stack de honom eller henne med bajonetten. De slog studenterna som satt p\u00e5 trappstegen, n\u00e5gra s\u00e5 sv\u00e5rt att deras ansikten t\u00e4cktes av blod.<\/p>\n

\u201dDe tar sig upp f\u00f6r att gripa ledarna!\u201d skrek Wu Bing. \u201dFort! Vi m\u00e5ste skydda Bai Ling!\u201d Han och Tang Guoxian sprang uppf\u00f6r trappan. Wang Fei f\u00f6ljde dem, men utan glas\u00f6gon s\u00e5g han inget och han snubblade genast och f\u00f6ll. Jag skyndade fram och drog upp honom p\u00e5 f\u00f6tter. Men n\u00e4r jag reste mig blev jag nerslagen bakifr\u00e5n av en soldat \u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

Det f\u00f6rflutna v\u00e4ller f\u00f6rbi som vita v\u00e5gor i en vik.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det \u00e4r juldagens kv\u00e4ll. Tankarna maler frenetiskt, f\u00f6r just nu, p\u00e5 andra sidan jorden, ska Tian Yi gifta sig.<\/p>\n

Mor packade resv\u00e4skan och gav sig av igen i eftermiddags. En migrantarbetare har just kommit tillbaka med henne. Han hittade henne d\u00e4r hon l\u00e5g p\u00e5 marken och sov med resv\u00e4skan i famnen medan schaktmaskinerna och lastbilarna mullrade omkring henne.<\/p>\n

V\u00e4rmen \u00e4r avst\u00e4ngd. Huset \u00e4r som en tom soptunna ute i sn\u00f6n.<\/p>\n

Den enda varma fl\u00e4cken p\u00e5 min hud \u00e4r nu platsen precis \u00f6ver hj\u00e4rtat, d\u00e4r sparven sitter. Jag t\u00e4nker p\u00e5 det iskalla betongr\u00f6ret d\u00e4r jag g\u00f6mde mig med Lulu. Jag t\u00e4nker p\u00e5 far som tog sin fiol och spelade en psalm n\u00e4r han l\u00e5g p\u00e5 d\u00f6dsb\u00e4dden. Trots att tv\u00e5 av str\u00e4ngarna gnisslade litet spelade han med sj\u00e4l och hj\u00e4rta. De sista tv\u00e5 noterna verkade bli h\u00e4ngande mellan himmel och jord.<\/p>\n

Det \u00e4r morgon i Amerika nu. Kanske kommer klockor att ringa i kyrkan. Tian Yi kommer att vara kl\u00e4dd i en vit brudkl\u00e4nning och bli fotograferad omringad av blombuketter. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att hon kommer att ha n\u00e5gra blomblad i handen. En g\u00e5ng lovade jag att jag skulle ge henne ett hus och en tr\u00e4dg\u00e5rd med en solstol \u2026<\/p>\n

Jag undrar om n\u00e5gra av v\u00e5ra gamla klasskamrater kommer att n\u00e4rvara vid br\u00f6llopet. Ke Xi l\u00e4mnade Amerika f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan och har flyttat till Taiwan. Han har \u00f6ppnat tv\u00e5 sm\u00e5 restauranger som s\u00e4ljer kryddiga lammspett. Han Dan flyttade till Amerika n\u00e4r han kom ut fr\u00e5n f\u00e4ngelset och nu skriver han p\u00e5 en doktorsavhandling i samh\u00e4llsvetenskap. Shu Tong och Lin Lu \u00e4r i Boston, s\u00e5 de tre kommer f\u00f6rmodligen att vara med p\u00e5 br\u00f6llopet. Ingen har h\u00f6rt n\u00e5got fr\u00e5n Wu Bin och Sun Chunlin sedan de s\u00f6kte asyl i Frankrike. Kanske har de tr\u00e4ffat Tang Guoxian. Efter sin episka resa genom Sibirien fann han Gud, slog sig ner i Marseille och \u00e4r nu katolsk pr\u00e4st.<\/p>\n

Wang Feis \u00f6de \u00e4r raka motsatsen till mitt. Hans kropp \u00e4r vid liv men hans sj\u00e4l \u00e4r krossad. N\u00e4r de sl\u00e4pper ut honom fr\u00e5n Angkang kanske han kan b\u00f6rja spela basket igen. Kanske kommer han vid det laget inte l\u00e4ngre att kunna k\u00e4nna n\u00e5gon sm\u00e4rta.<\/p>\n

Str\u00e5lkastarna p\u00e5 ett f\u00f6rbipasserande fordon fyller den kalla l\u00e4genheten med ett sn\u00f6vitt ljus. De lyser f\u00f6rmodligen upp de halvd\u00f6da gatorna, telefonstolparna och bergen med cementblock p\u00e5 byggarbetsplatsen ocks\u00e5 och f\u00e5r \u00f6gonen p\u00e5 katten som sitter hopkrupen p\u00e5 st\u00e5lbalkarna att glittra som guld. Jag minns de ljusa fl\u00e4ckarna med osm\u00e4lt sn\u00f6 ute p\u00e5 g\u00e5rden i slutet av december. Man hittade dem oavsett var de hade g\u00f6mt sig. Flickor i tunna jackor stod och huttrade under korst\u00f6rnetr\u00e4det, stampade med f\u00f6tterna f\u00f6r att v\u00e4rma sig och gav ifr\u00e5n sig enstaka skrik som fick den kalla luften att darra.<\/p>\n

\u201dTitta vad jag hittade bland fjol\u00e5rsr\u00e4kningarna. Undrar vem som har skickat det. Det har en utl\u00e4ndsk adress p\u00e5 baksidan.\u201d Mor kommer in i rummet, sl\u00e4nger ett kuvert p\u00e5 h\u00f6gen vid fot\u00e4nden av s\u00e4ngen och g\u00e5r ut igen.<\/p>\n

Mitt hj\u00e4rta bultar. Kanske \u00e4r det fr\u00e5n A Mei. Jag t\u00e4nker p\u00e5 det blodfl\u00e4ckiga brevet i askl\u00e5dan och undrar vad som stod i det \u2026 P\u00e5 ett berg sjuttio li norrut v\u00e4xer r\u00f6da blommor som botar sorg och mardr\u00f6mmar \u2026 Jag vill resa till det berget. Men vad heter det och var ligger det?<\/p>\n

Ljudet av v\u00e4ggar och tegel som d\u00e5nande faller till marken kommer allt n\u00e4rmare \u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

Stridsvagnarna och pansarfordonen n\u00e4rmade sig i den tilltagande oredan. Marken sk\u00e4lvde s\u00e5 att huvudet skakade.<\/p>\n

De fortsatte fram\u00e5t och tvingade studenterna att retirera \u00f6ster om monumentet f\u00f6r att b\u00f6rja evakuera torget. De som var kvar vid monumentets fot skrek i panik och drog sig upp\u00e5t igen. Tusentals student stod fortfarande sammanpackade p\u00e5 den l\u00e4gre avsatsen. H\u00f6ga skrik h\u00f6rdes n\u00e4r folk slogs omkull eller trampades ner. N\u00e5gra studenter som kl\u00e4mdes fast mot r\u00e4ckena kl\u00e4ttrade \u00f6ver dem och hoppade ner.<\/p>\n

Jag s\u00e5g stridsvagnar k\u00f6ra fram och tillbaka \u00f6ver nylont\u00e4lten i norr och undrade om pojken som hade skrivit sitt testamente hade kommit undan. Jag hittade aldrig min ryggs\u00e4ck. Termosmuggen som Ge You hade tagit med sig \u00e5t mig fr\u00e5n Shenzhen var f\u00f6rmodligen platt vid det h\u00e4r laget. Tv\u00e5 utl\u00e4ndska journalister tog foton med blixt n\u00e4r fler studenter b\u00f6rjade marschera ut mot sydost. En grupp civilkl\u00e4dda poliser som hade kl\u00e4tt ut sig till reportrar slet kamerorna ur deras h\u00e4nder, vred upp armarna bakom ryggen p\u00e5 dem och sl\u00e4pade in dem i buskarna. Jag hade tappat en sko i flykten. Jag tog av mig den andra och sl\u00e4ngde den mot bataljonen med soldater bakom oss. De drev oss framf\u00f6r sig och slog oss i huvudet med gev\u00e4rsstockarna som om vi var en flock hundar.<\/p>\n

Vi fortsatte s\u00f6derut tv\u00e4rs \u00f6ver torget l\u00e4ngs en rad med bev\u00e4pnade poliser. En student l\u00e4ngst fram i raden b\u00f6rjade skrika slagord i en megafon. Oro spred sig i gruppen. En r\u00f6st ropade: \u201dJag g\u00e5r inte h\u00e4rifr\u00e5n! Jag vill d\u00f6 h\u00e4r p\u00e5 torget!\u201d En annan ropade: \u201dHj\u00e4lp mig! Jag kan inte g\u00e5!\u201d Soldaterna h\u00f6ll gev\u00e4ren h\u00f6jda, redo att g\u00e5 till angrepp om vi gjorde n\u00e5got dumt. Wang Fei s\u00e5g sig om och skrek: \u201dNer med fascismen!\u201d Han fick omedelbart en sm\u00e4ll i ansiktet. Stocken p\u00e5 gev\u00e4ret tr\u00e4ffade mig i axeln n\u00e4r den svepte f\u00f6rbi. En bev\u00e4pnad polis sparkade vildsint p\u00e5 en flicka som ropade: \u201dMamma! Hj\u00e4lp!\u201d<\/p>\n

Till sist hade vi tr\u00e4ngt oss ur omringningen. N\u00e4r vi gick d\u00e4rifr\u00e5n b\u00f6rjade vi sjung refr\u00e4ngen till Internationalen och v\u00e4nde oss om mot torget och gjorde segertecken. Ljudet av eldgivning och skrik verkade lysa upp himlen.<\/p>\n

En kille vecklade modigt ut en banderoll d\u00e4r det stod ALLA DIKTATORER SKA G\u00c5 UNDER! \u00c4ven jag k\u00e4nde r\u00e4dslan ge vika n\u00e4r vi avl\u00e4gsnade oss fr\u00e5n torget.<\/p>\n

Jag s\u00e5g mig om igen. Ungef\u00e4r trehundra studenter satt fortfarande kvar p\u00e5 s\u00f6dra delen av monumentet och v\u00e4grade att r\u00f6ra sig ur fl\u00e4cken. Soldaterna och poliserna runt om dem sparkade och slog dem. Jag kunde se Zhang Jie i hopen. Han reste sig och viftade med en flagga men blev snart nerklubbad av en gev\u00e4rsstock.<\/p>\n

Pl\u00f6tsligt d\u00f6k Xiao Li upp. Han s\u00e5g mindre ut. \u00d6gonen var r\u00f6da. Skjortan var s\u00f6nderriven vid axeln och huden under var uppskuren. Han var t\u00e4ckt av smuts och blod.<\/p>\n

Qiu Fa tog honom i armen och sade: \u201dVar har du varit?\u201d<\/p>\n

\u201dDe d\u00f6dade Mou Sen\u201d, svarade han matt. \u201dJag var alldeles bredvid honom n\u00e4r det h\u00e4nde. Vi var i nord\u00f6stra h\u00f6rnet \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dS\u00e5g du om det var n\u00e5gra studenter kvar i g\u00e5ngtunneln?\u201d Jag var l\u00e4ttad \u00f6ver att jag inte hade g\u00f6mt Tian Yi d\u00e4r nere.<\/p>\n

\u201dVi gick mot trupperna och ropade \u2019Folkets arm\u00e9 \u00e4lskar folket!\u2019 De b\u00f6rjade skjuta och Mou Sen tr\u00e4ffades av tv\u00e5 kulor \u2026 Hai Feng och jag hoppade p\u00e5 en buss tillsammans med n\u00e5gra andra studenter och k\u00f6rde den nerf\u00f6r Chang\u2019an-avenyn f\u00f6r att hejda trupperna. Men n\u00e4r bussen v\u00e4nde \u00f6ver\u00f6ste soldaterna oss med kulor. Killen som k\u00f6rde tr\u00e4ffades. Bussen var ett vrak. Hei Feng och jag hoppade av. En soldat tog Hai Feng i h\u00e5ret och sl\u00e4ngde ner honom p\u00e5 marken. Jag f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4 och h\u00f6ll upp h\u00e4nderna. Trupperna marscherade rakt f\u00f6rbi mig.\u201d Blicken blev glansig.<\/p>\n

\u201dEn dag kommer vi att f\u00e5 h\u00e4mnd. Det sv\u00e4r jag p\u00e5!\u201d Qiu Fa brukade vara oklanderligt prydlig men nu var det bara hans v\u00e4nstra \u00f6ra som var rent. Han hade tappat b\u00e4gge skorna under den hastiga evakueringen. F\u00f6tterna bl\u00f6dde.<\/p>\n

Xiao Li satte sig p\u00e5 huk och stirrade tomt p\u00e5 v\u00e4gen.<\/p>\n

Wang Fei tryckte p\u00e5 knapparna till walkie-talkien trots att han visste att batterierna var slut.<\/p>\n

Hou Dejian stapplade mot oss. En student gick p\u00e5 var sida om honom och st\u00f6ttade honom. Han s\u00e5g utmattad ut. Vi stod utspridda som splitter p\u00e5 den tomma breda v\u00e4gen s\u00f6der om torget.<\/p>\n

\u201dNer med fascismen! Ner med Li Peng!\u201d skrek n\u00e5gon i megafon.<\/p>\n

En pekingbo kom fram med en stor korg gymnastikskor och delade ut dem till studenterna som hade tappat sina. Jag kollade storlekarna. De var alla f\u00f6r sm\u00e5 f\u00f6r mig. Jag gick tillbaka till buskaget som n\u00e5gra av studenterna hade flytt genom och hittade en tygsko och en badsandal som var litet mer lagom. De fick duga.<\/p>\n

Bai Lings \u00f6gon var nu s\u00e5 svullna att de bara var tv\u00e5 smala springor. Wang Fei gick bredvid henne med h\u00e4nderna p\u00e5 hennes axlar.<\/p>\n

Vi b\u00f6rjade dela upp oss i grupper, efter universitet. Flaggor och banderoller kom fram igen och h\u00f6jdes i luften. M\u00e5nga av flickorna snyftade. Pojkarna tog dem i handen och ledde dem vidare. Mimi gr\u00e4t obeh\u00e4rskat. Yu Jin h\u00e4vde upp henne p\u00e5 ryggen och bar henne. Gamle Fu skrek i megafonen: \u201dVi kommer tillbaka! Himmelska fridens torg tillh\u00f6r folket!\u201d<\/p>\n

Vi vandrade v\u00e4sterut, f\u00f6rbi Qianmenporten, l\u00e4ngs s\u00f6dra utkanten av torget. Wu Bins \u00f6gon var blodr\u00f6da. Han hade bundit fast ett stulet patronb\u00e4lte vid \u00e4nden av en pinne och gick nu l\u00e4ngst fram i processionen och viftade med det. Store Chan haltade framf\u00f6r mig. Han hade sv\u00e5ra sk\u00e4rskador i f\u00f6tterna. Lille Chan bar gitarren \u00e5t honom, eftersom axelbandet hade g\u00e5tt av. Mimi gick sida vid sida med Bai Ling. Hennes ljusbl\u00e5 kl\u00e4nning var smutsig.<\/p>\n

\u201dF\u00f6rst tvingar de oss att k\u00f6pa statsobligationer och sedan anv\u00e4nder de pengarna till att k\u00f6pa kulor som de d\u00f6dar oss med!\u201d skrek store Chan. Det s\u00e5g ut som om han hade kravlat genom buskaget vid evakueringen. Den kort\u00e4rmade skjortan hade stora gr\u00f6na fl\u00e4ckar. Orden DRAKENS \u00c4TTLINGAR som Hou Dejian hade skrivit p\u00e5 hans rygg var kletiga av jord.<\/p>\n

\u201dDj\u00e4vla svin!\u201d skrek lille Chan och lyfte store Chans gitarr. \u201dJag ska \u00e5ka upp i bergen i Yunnan och komma tillbaka med en bondearm\u00e9 som ska driva ut de h\u00e4r dj\u00e4vla tyrannerna!\u201d<\/p>\n

\u201dVar f\u00f6rsiktiga!\u201d Dong Rong rusade fram till oss. \u201dArm\u00e9n avlossade en skottsalva mot de offentliga toaletterna h\u00e4r i n\u00e4rheten f\u00f6r en stund sedan, n\u00e4r de s\u00e5g n\u00e5gon ta foton med blixt fr\u00e5n taket.\u201d Han str\u00f6k h\u00e5ret bak\u00e5t. Han hade tappat solglas\u00f6gonen.<\/p>\n

\u201dSlaktare! Slaktare!\u201d skrek alla i k\u00f6r n\u00e4r en milit\u00e4rlastbil n\u00e4rmade sig.<\/p>\n

Vi gick l\u00e5ngsamt i l\u00f6sa klungor p\u00e5 ena sidan av v\u00e4gen. Efter en liten stund stannade vi till f\u00f6r att unders\u00f6ka en blodp\u00f6l p\u00e5 marken. Ett par gymnastikskor l\u00e5g i den kletiga v\u00e4tskan som delades mitt itu av ett tjockt hjulsp\u00e5r. De som bodde i n\u00e4rheten ber\u00e4ttade att stridsvagnar hade k\u00f6rt l\u00e4ngs v\u00e4gen och skjutit p\u00e5 m\u00e5f\u00e5 in i folkhopen och att en ung man hade tr\u00e4ffats. Blodet sprutade men soldaterna l\u00e4t ingen hj\u00e4lpa honom. Om den unge mannens fru inte hade fallit p\u00e5 kn\u00e4 och b\u00f6nfallit dem hade han d\u00f6tt d\u00e4r p\u00e5 gatan \u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

Str\u00e5lkastaljuset d\u00e4r ute g\u00f6r natten lika ljus som dagen. Arbetarna f\u00f6rs\u00f6ker demolera balkongen utanf\u00f6r l\u00e4genheten intill. Ett \u00f6ronbed\u00f6vande d\u00e5n av borrar och slag fr\u00e5n sl\u00e4ggor. Hela huset skakar och n\u00e5gra sekunder senare h\u00f6r jag balkongen rasa till marken. Armeringsr\u00f6ren av st\u00e5l som n\u00e5r \u00f6ver till v\u00e5r balkong b\u00f6js s\u00e5 kraftigt att metallramarna kring f\u00f6nstren vrids och glasrutorna splittras. Moln av damm v\u00e4ller in i mitt rum. \u201dDet d\u00e4r \u00e4r min balkong!\u201d skriker mor. \u201dNi har ingen r\u00e4tt att r\u00f6ra den!\u201d Hon hostar i \u00e4rmen, sliter \u00e5t sig ficklampan och \u00f6ppnar ytterd\u00f6rren. N\u00e4r hon kliver ut ropar arbetarna: \u201dIn med dig! Taket kommer att rasa! G\u00e5 omedelbart in i l\u00e4genheten!\u201d<\/p>\n

\u201dHur v\u00e5gar ni ta ner taket! Min son ligger fortfarande till s\u00e4ngs \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dVi l\u00e4mnar biten \u00f6ver er l\u00e4genhet\u201d, s\u00e4ger f\u00f6rmannen. \u201dG\u00e5 tillbaka in nu. Det \u00e4r inte s\u00e4kert h\u00e4r. Titta, hela trappavsatsen \u00e4r borta.\u201d<\/p>\n

Mor kommer inte att kunna h\u00e4mta n\u00e5gra fler av de d\u00e4r tillplattade kartongerna som h\u00e4ngde utanf\u00f6r d\u00f6rren och som hon brukade elda med.<\/p>\n

De b\u00f6rjar borra i vatten- och avloppsr\u00f6ren. Oljudet \u00e4r olidligt. Byggnaden skakar s\u00e5 h\u00e4ftigt att min kropp studsar. J\u00e4rns\u00e4ngen glider sakta \u00f6ver golvet. Det k\u00e4nns som om trumhinnorna ska explodera \u2026 F\u00f6r tio \u00e5r sedan lovade jag mor att jag skulle ta med henne till Amerika och uppfylla fars \u00f6nskan om att begravas i fri jord. Hon borde tillbringa dagarna ute i solen, sitta och sm\u00e5prata med sina pensionerade eller arbetsl\u00f6sa v\u00e4nner, dansa solfj\u00e4dersdanser med grannarna i parken \u2026 N\u00e4r solen skiner \u00e4r till och med dammet genomskinligt. Jag vill att ultraviolett ljus ska falla p\u00e5 mitt ansikte, p\u00e5 handflatorna och handryggarna, p\u00e5 kl\u00e4derna, p\u00e5 h\u00e5ret, p\u00e5 skorna. Jag bryr mig inte om ifall jag \u00e4r inne i en bur eller utanf\u00f6r, bara solskenet n\u00e5r mig. N\u00e4r solen \u00e4r framme bl\u00e5ser ljumma vindar. N\u00e5gra l\u00f6v faller fr\u00e5n tr\u00e4den. En ny dag b\u00f6rjar \u2026<\/p>\n

\u201dV\u00e5gar ni f\u00f6rv\u00e4gra en kinesisk medborgare hans r\u00e4ttigheter n\u00e4r fanan fladdrar?\u201d Jag f\u00f6rest\u00e4ller mig att hon har plockat fram den kinesiska flaggan som jag tog med mig till en av protestmarscherna och nu viftar med den. Hon m\u00e5ste ha satt fast den p\u00e5 en pinne f\u00f6r l\u00e4nge sedan och bara v\u00e4ntat p\u00e5 det h\u00e4r tillf\u00e4llet.<\/p>\n

\u201dL\u00e4gg ner flaggan och g\u00e5 tillbaka in! Du ockuperar statlig egendom. Och du har ingen r\u00e4tt att vifta med flaggan \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dFolket ska segra!\u201d skriker mor. \u201dNer med fascismen!\u201d<\/p>\n

 <\/p>\n

…I De \u00e4dlas land v\u00e4xter en planta som kallas xunhua. Den har ett mycket kort liv. Den gror p\u00e5 morgonen och d\u00f6r samma kv\u00e4ll…<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Gryningen n\u00e4rmade sig och luften fylldes av stanken fr\u00e5n br\u00e4nda bild\u00e4ck och khakiuniformer.<\/p>\n

En enorm konvoj med milit\u00e4rlasbilar k\u00f6rde f\u00f6rbi. De var fullpackade med soldater. En grupp p\u00e5 ungef\u00e4r trettio m\u00e4n i vita underkl\u00e4der gick f\u00f6rbi p\u00e5 andra sidan v\u00e4gen och gjorde segertecken mot oss. Tang Guoxian sade att de var poliser som hade tagit av sig uniformerna och v\u00e4grade att lyda myndigheternas order.<\/p>\n

Store Chan och lille Chan kn\u00f6t fast v\u00e5r universitetsflagga i n\u00e5gra kvistar och h\u00f6ll upp den, vilket fick v\u00e5r lilla grupp att se litet mindre el\u00e4ndig ut. Men vid det h\u00e4r laget var jag s\u00e5 utmattad att jag knappt kunde g\u00e5 och \u00e4n mindre uppb\u00e5da kraft att skrika slagord. En av restaurangerna vi passerade hade redan h\u00e4ngt upp en banderoll d\u00e4r det stod: SKYDDA BESLUTSAMT PARTIETS CENTRALKOMMITT\u00c9S STORA LEDARE. N\u00e4r Wu Bin fick syn p\u00e5 den plockade han \u00e5t sig cigarett\u00e4ndaren ur Tang Guoxians ficka och sprang iv\u00e4g och t\u00e4nde eld p\u00e5 den.<\/p>\n

Vi var ungef\u00e4r tv\u00e5 tusen som hade l\u00e4mnat torget men gruppen verkade krympa ju l\u00e4ngre vi gick, som n\u00e4r en b\u00e4ck rinner ut \u00f6ver torr mark. Yu Jin bar Mimis ryggs\u00e4ck. Mimi och Bai Ling gick hand i hand. Xiao Li sl\u00e4ntrade barfota efter Chen Di. Flaggorna vi hade tagit med oss fr\u00e5n torget var slitna och trasiga.<\/p>\n

Vi gick norrut och n\u00e5dde s\u00e5 sm\u00e5ningom fram till Liubukoukorsningen. Nu var vi tillbaka p\u00e5 Chang\u2019an-avenyn igen, efter att ha g\u00e5tt ett varv v\u00e4sterifr\u00e5n. Vi stod stilla och stirrade p\u00e5 Zhongnanhais r\u00f6da murar, medvetna om att ledarna som hade beordrat massakern kopplade av i sina lyxvillor bakom dem. Tusentals soldater stod triumferande p\u00e5 vakt utanf\u00f6r murarna med gev\u00e4ren i h\u00f6gsta hugg. En l\u00e5ng rad stridsvagnar och pansarfordon hade bildat en solid blockad som gjorde att det inte gick att se torget. Bakom dem sv\u00e4vade en gr\u00f6n sol \u00f6ver horisonten.<\/p>\n

Wang Fei slog p\u00e5 sin svarta megafon och skrek: \u201dFolket ska segra! Ner med fascismen!\u201d<\/p>\n

Tang Guoxian viftade med universitetsflaggan och alla skanderade Wang Feis slogan, snabbare och snabbare. Men s\u00e5 fort flickorna b\u00f6rjade skrika brast de ut i gr\u00e5t.<\/p>\n

Bai Ling l\u00e5nade Wang Feis megafon och ropade: \u201dSe inte p\u00e5 soldaterna! De f\u00f6rs\u00f6ker skr\u00e4mma oss. Strunta i dem!\u201d R\u00f6sten var hes. Hon fick anstr\u00e4nga sig s\u00e5 mycket f\u00f6r att f\u00e5 ur sig n\u00e5got att senorna p\u00e5 halsen buktade ut.<\/p>\n

En av stridsvagnarna l\u00e4mnade pl\u00f6tsligt blockade, d\u00e5nade fram mot oss och avfyrade en t\u00e5rgaskanister som exploderade med en sm\u00e4ll mitt i hopen. Ett moln av gul r\u00f6k slukade oss. Halsen br\u00e4nde och \u00f6gonen sved. Jag k\u00e4nde mig yr och kunde inte st\u00e5 rakt. Mimi svimmade. N\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte sl\u00e4pa bort henne till sidan av v\u00e4gen snubblade jag och f\u00f6ll.<\/p>\n

Medan vi fortfarande f\u00f6rs\u00f6kte kravla ut ur den stickande r\u00f6ken h\u00f6rde jag en annan stridvagn n\u00e4rma sig. Den stannade ett \u00f6gonblick mitt p\u00e5 v\u00e4gen och dundrade sedan vidare, runt oss. N\u00e4r den sv\u00e4ngde svepte det stora kanonr\u00f6ret \u00f6ver mitt huvud och slog omkull n\u00e5gra studenter bredvid mig. Jag reste mig och sprang upp p\u00e5 trottoaren. Ett pansarfordon n\u00e4rmade sig och avfyrade en skur av kulor. Alla f\u00f6rs\u00f6kte ta skydd. Jag h\u00f6rde Wang Fei skrika. Jag s\u00e5g mig om men den gula r\u00f6ken var fortfarande s\u00e5 tjock att jag inte kunde se klart. Jag v\u00e4ntade. Jag visste att stridsvagnen m\u00e5ste ha k\u00f6rt \u00f6ver flera personer. N\u00e4r r\u00f6ken lyfte s\u00e5g jag en scen som br\u00e4nde sig fast p\u00e5 n\u00e4thinnorna. Bland n\u00e5gra krossade cyklar p\u00e5 den bit av v\u00e4gen som stridsvagnen just hade passerat l\u00e5g en grupp tysta, tillplattade kroppar. Jag kunde se Bai Lings gulvita randiga t-tr\u00f6ja och r\u00f6da banderoll. De var dr\u00e4nkta i blod. Hennes ansikte var alldeles platt. En tofs svart h\u00e5r dolde den utdragna munnen. Ett \u00f6ga fl\u00f6t i en blodp\u00f6l bredvid henne. Wang Feis hopknycklade svarta megafon l\u00e5g p\u00e5 hennes br\u00f6st, bredvid en slinga \u00e5ngande tarmar. H\u00f6ger arm och hand var oskadda. Tv\u00e5 fingrar drog l\u00e5ngsamt ihop sig \u2013 beviset p\u00e5 att hon n\u00e5gra \u00f6gonblick tidigare hade varit en levande m\u00e4nniska.<\/p>\n

Wang Fei l\u00e5g intill henne. Han st\u00f6dde sig p\u00e5 armb\u00e5gen och drog i remmen f\u00f6r att f\u00e5 loss megafonen fr\u00e5n Bai Lings br\u00f6st. Benpiporna i benen l\u00e5g blottade som kn\u00e4ckta bambust\u00e4nger. De blodiga byxorna och delar av de krossade benen hade fastnat i stycken av Bai Lings kropp. Jag kastade en blick p\u00e5 stridvagnen, som nu hade stannat, och s\u00e5g att bitar av hans byxor och ben satt fast i larvf\u00f6tterna.<\/p>\n

Tang Guoxian och jag rusade fram till Wang Fei, lyfte honom och skrek: \u201dH\u00e4mta hj\u00e4lp!\u201d<\/p>\n

Medan n\u00e5gra av de som bodde i n\u00e4rheten skyndade fram till oss k\u00f6rde stridsvagnen bort med Wang Feis k\u00f6tt och l\u00e4mnade tv\u00e5 blodiga sp\u00e5r efter sig p\u00e5 v\u00e4gen.<\/p>\n

Tang Guoxian tog av sig skjortan, rev den i tv\u00e5 delar, drog av Wang Feis trasiga jeans och band tyget h\u00e5rt om de bl\u00f6dande l\u00e5ren. Dong Rong slet av sig jackan och lade den \u00f6ver Wang Feis br\u00f6st. Wang Fei hade svimmat. Vi drog upp honom p\u00e5 trottoaren. De darrande l\u00e4pparna styvnade. En r\u00f6d lampa blinkade p\u00e5 walkie-talkien som han fortfarande h\u00f6ll i handen. En r\u00f6st h\u00f6rdes i h\u00f6gtalaren: \u201dNer med fascismen! L\u00e4nge leve \u2026\u201d<\/p>\n

Sedan fick jag syn p\u00e5 Chen Di. Hans v\u00e4nstra fot hade krossats och han h\u00f6ll krampaktigt fast sig i metallstaketet vid v\u00e4gkanten. Fr\u00e5getecknen p\u00e5 hans t-tr\u00f6ja verkade skrika av \u00e5ngest. Bredvid honom l\u00e5g Qiu Fa or\u00f6rlig i en p\u00f6l av blod. N\u00e4r Yu Jin och gamle Fu f\u00f6rs\u00f6kte dra upp honom uppt\u00e4ckte de att han hade tr\u00e4ffats av en kula fr\u00e5n pansarfordonet. Det rann blod ur ett s\u00e5r i ryggen.<\/p>\n

Studenter omfamnade varandra och gr\u00e4t. Mimi stod p\u00e5 kn\u00e4 p\u00e5 v\u00e4gen och ylade av sorg. Gamle Fu slet av sitt r\u00f6da pannband och torkade t\u00e5rarna med det.<\/p>\n

Store Chans kropp var helt pulvriserad och var inte mycket mer \u00e4n ett blodigt sp\u00e5r av larvf\u00f6tter. N\u00e5gra vita t\u00e4nder l\u00e5g p\u00e5 marken d\u00e4r hans huvud hade varit. N\u00e4r lille Chan fick syn p\u00e5 kroppen sl\u00e4ppte han gitarren och sprang dit. Han halkade i en p\u00f6l mosat k\u00f6tt och ramlade omkull. Blod st\u00e4nkte upp i ansiktet. Han plockade upp store Chans v\u00e4nstra hand, som fortfarande var intakt, drog av bomullshandsken och stirrade p\u00e5 det digitala armbandsuret som satt fast runt handleden.<\/p>\n

Tang Guoxian skrek: \u201dHj\u00e4lp mig att lyfta Wang Fei!\u201d och jag ins\u00e5g pl\u00f6tsligt att vi kanske skulle kunna r\u00e4dda honom. Jag hj\u00e4lpte Tang Guoxian att l\u00e4gga honom p\u00e5 en skottk\u00e4rra av tr\u00e4 och sedan tog jag tag i handtagen och vi sprang s\u00e5 fort vi kunde.<\/p>\n

\u201dVar ligger n\u00e4rmaste sjukhus?\u201d skrek vi medan vi sprang. \u201dTa er till Fuxingsjukhuset!\u201d ropade n\u00e5gon. \u201dDet \u00e4r en massa s\u00e5rade d\u00e4r redan!\u201d<\/p>\n

Vi sprang vidare. Jag kunde inte riktigt se de ljusa och m\u00f6rka f\u00f6rem\u00e5len som blixtrade f\u00f6rbi. Jag var helt tom i huvudet. Det k\u00e4ndes som jag vadade genom kn\u00e4djupt vatten.<\/p>\n

Framme vid sjukhusentr\u00e9n st\u00e4llde jag mig framf\u00f6r skottk\u00e4rran f\u00f6r att dra upp Wang Fei p\u00e5 min rygg, men det var s\u00e5 mycket blod p\u00e5 marken att jag halkade omkull.<\/p>\n

Tang Guoxian och Wu Bin sl\u00e4pade in Wang Fei i entr\u00e9n och ropade p\u00e5 hj\u00e4lp.<\/p>\n

L\u00e4karen som kom fram till dem s\u00e5g ut som om han just hade tagit sig upp ur en flod av blod. Handskarna och ansiktsmasken var klarr\u00f6da. \u201dL\u00e4gg honom p\u00e5 den d\u00e4r b\u00e5ren och v\u00e4nta h\u00e4r!\u201d ropade han. \u201dDet \u00e4r redan fullt inne p\u00e5 avdelningarna.\u201d<\/p>\n

 <\/p>\n

Bulldozern brakar in i byggnaden som en stridsvagn och f\u00e5r v\u00e4ggarna att skaka och takbj\u00e4lkarna att darra och spricka. N\u00e4r den backar rister larvf\u00f6tterna \u00f6ver krossat glas och plankor. Bredvid den skyfflar en gr\u00e4vskopa upp trasigt tegel och metalldelar p\u00e5 ett lastbilsflak. Bulldozern rammar oss igen och v\u00e4ggarna sk\u00e4lver. Balkongen, som inte st\u00e5r ut l\u00e4ngre, sl\u00e4pper taget och faller till marken med ett brak. Den tar med sig delar av ytterv\u00e4ggen och sparvens n\u00e4ste. N\u00e4r tegelstenarna och cementen faller h\u00f6r jag hur bodhisattvastatyn g\u00e5r i bitar. Bensin\u00e5ngor fr\u00e5n maskinerna d\u00e4r ute v\u00e4ller in i rummet tillsammans med stanken fr\u00e5n trasiga avloppsr\u00f6r. En tung lastbil dundrar f\u00f6rbi i fj\u00e4rran.<\/p>\n

Mor ryter som en ilsken tigerhona: \u201dDet \u00e4r mitt hem! Fascister! Om ni kommer n\u00e4rmare s\u00e5 hoppar jag!\u201d<\/p>\n

\u201dHoppa d\u00e5, k\u00e4rring! D\u00e5 kan schaktmaskinen sopa upp dig och k\u00f6ra iv\u00e4g med dig. Det skulle bespara oss en hel del besv\u00e4r!\u201d Den h\u00e4r arbetarens r\u00f6st l\u00e5ter mycket bekant. Det \u00e4r l\u00f6sdrivaren. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 det. Mao Da sade att han arbetar p\u00e5 olika byggen nu. Jag undrar varf\u00f6r han inte har \u00e5kt tillbaka till Sichuan \u00e4n.<\/p>\n

\u201dTillbaka till arbetet. Solen \u00e4r n\u00e4stan uppe. Sl\u00f6sa inte tid p\u00e5 att br\u00e5ka med den d\u00e4r galningen. Ni tv\u00e5, g\u00e5 och st\u00e4ll upp trappan mot hennes ytterd\u00f6rr s\u00e5 att hon kan kl\u00e4ttra ut om hon vill.\u201d<\/p>\n

\u201dVad betyder \u2019fascist\u2019?\u201d<\/p>\n

\u201d\u00c4r du dum? Fa-shi-si \u2013 det betyder \u2019straffa dig med d\u00f6den\u2019.\u201d L\u00f6sdrivaren har fortfarande kvar sin sichuandialekt.<\/p>\n

En kall, dammig vind sveper med sig h\u00f6gen med recept och l\u00e4karjournaler fr\u00e5n byr\u00e5n och bl\u00e5ser ner kalendern fr\u00e5n v\u00e4ggen. Jag h\u00f6r sidorna prassla n\u00e4r de virvlar genom luften.<\/p>\n

\u201dVar f\u00f6rsiktig. Det bl\u00e5ser ordentligt\u201d, ropar n\u00e5gon d\u00e4rnerifr\u00e5n. \u201dSt\u00e5 inte vid d\u00f6rren. Det finns ingen trappavsats kvar. Om du har n\u00e5got att s\u00e4ga s\u00e5 kan du kl\u00e4ttra ut i morgon och tala med byggherren fr\u00e5n Hongkong.\u201d<\/p>\n

\u201dJag hoppar inte!\u201d ropar mor till bulldozerns str\u00e5lkastare. \u201dJag vill leva!\u201d<\/p>\n

\u201dStraffa-dig-med d\u00f6den, gamla k\u00e4rring! Om du inte flyttar ut s\u00e5 f\u00e5r ingen av oss n\u00e5gon bonus \u2026\u201d<\/p>\n

Den inglasade balkongen och de flesta ytterv\u00e4ggarna och f\u00f6nstren har rasat. Alla l\u00e4genheter till h\u00f6ger och v\u00e4nster om v\u00e5r har rivits, tillsammans med trapphuset och trappavsatsen bakom oss. V\u00e5r l\u00e4genhet \u00e4r nu inte mer \u00e4n en dragig korridor. Ett f\u00e5geln\u00e4ste som h\u00e4nger i ett tr\u00e4d. Jag k\u00e4nner hur det svajar i vinden.<\/p>\n

 <\/p>\n

G\u00f6ken gr\u00e4t t\u00e5rar av blod och v\u00e4rlden f\u00e4rgades r\u00f6d…<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Sjukhuskorridoren s\u00e5g ut som ett slakthus. \u00d6verallt var d\u00e4r m\u00f6rkt, koagulerat blod, f\u00e4rska r\u00f6da blodst\u00e4nk, en stank av blod, lera och urin. Folk gr\u00e4t och svor. L\u00e4kare och sjuksk\u00f6terskor sprang fram och tillbaka och skrek ut anvisningar. Ett drygt dussin or\u00f6rliga kroppar l\u00e5g p\u00e5 det bloddr\u00e4nkta golvet. Jag kunde inte se om de levde eller var d\u00f6da.<\/p>\n

Till sist tog de Wang Fei till en avdelning. Vi fick inte f\u00f6lja med. Ett annat offer f\u00f6rdes in. De var tvungna att l\u00e5ta honom ligga i entr\u00e9n, f\u00f6r det fanns inte plats i korridoren l\u00e4ngre. En sk\u00f6terska gick ut till honom, satte sig p\u00e5 huk och lyste med en ficklampa p\u00e5 kulh\u00e5let under hans haka. Det var ett mycket litet h\u00e5l med bara n\u00e5gra f\u00e5 st\u00e4nk av blod, men n\u00e4r hon tog pulsen p\u00e5 honom hade den stannat. Hon v\u00e4nde p\u00e5 hans huvud. Nacken var ett stort h\u00e5l.<\/p>\n

En av lokalborna gick fram och tittade. \u201dHan m\u00e5ste ha tr\u00e4ffats av en exploderande kula. De g\u00f6r bara ett litet h\u00e5l n\u00e4r de g\u00e5r in men exploderar p\u00e5 v\u00e4g ut och ger stora s\u00e5r, som det h\u00e4r. De har varit f\u00f6rbjudna internationellt i \u00e5rtionden. De dj\u00e4vlarna!\u201d<\/p>\n

\u201dVi har slut p\u00e5 blod!\u201d skrek en sk\u00f6terska. Ett tjugotal personer i n\u00e4rheten skyndade mot henne med utstr\u00e4ckta armar. Alla ville ge blod.<\/p>\n

\u201dJag \u00e4r O positiv\u201d, sade jag.<\/p>\n

\u201dNi som vet vilken blodgrupp ni har kan st\u00e4lla er d\u00e4r borta\u201d, sade hon.<\/p>\n

\u201dHur kunde de g\u00f6ra s\u00e5 h\u00e4r? De \u00e4r galna! Galna!\u201d En ung l\u00e4kare rusade ut fr\u00e5n en av avdelningarna, satte sig p\u00e5 marken och gr\u00e4t i \u00e4rmen. En kvinna som stod utanf\u00f6r d\u00f6rren f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4 bredvid honom och skrek: \u201dHj\u00e4lp honom, sn\u00e4lla! Han \u00e4r min bror! Jag ber dig!\u201d<\/p>\n

N\u00e4r Wu Bin och jag hade gett blod knuffade jag till Tang Guoxian som stod lutad mot v\u00e4ggen som om han var i trans. \u201dVi m\u00e5ste r\u00e4kna kropparna och g\u00f6ra en namnlista\u201d, sade jag. En soldat l\u00e5g p\u00e5 golvet bredvid honom. Han blundade och jag antog att han var d\u00f6d.<\/p>\n

\u201dJa, vi m\u00e5ste g\u00f6ra det nu, innan de k\u00f6r iv\u00e4g med kropparna\u201d, sade Wu Bin. \u201dVi delar p\u00e5 oss. Jag kollar om det finns n\u00e5gra d\u00f6da d\u00e4r ute.\u201d Han kavlade upp \u00e4rmarna och gick iv\u00e4g f\u00f6r att hitta penna och papper.<\/p>\n

\u201dDu kollar b\u00e5rhuset, operationssalarna och avdelningarna p\u00e5 \u00f6vre v\u00e5ningen\u201d, sade jag. \u201dJag stannar h\u00e4r p\u00e5 akutmottagningen.\u201d Jag stirrade p\u00e5 den blodiga korridoren. Det k\u00e4ndes som om jag skulle kv\u00e4vas, jag kunde inte andas. En s\u00e5rad man l\u00e5g p\u00e5 en b\u00e4nk och viftade med ena armen. Jag gick bort till honom.<\/p>\n

Han hade \u00f6gonen \u00f6ppna men han hade f\u00f6rlorat ett halvt ben och br\u00f6stet var omlindat med bandage. Jag fr\u00e5gade vilket universitet han tillh\u00f6rde och var hans f\u00f6r\u00e4ldrar bodde.<\/p>\n

\u201dBer\u00e4tta inte f\u00f6r mamma, sn\u00e4lla. Jag \u2013 jag f\u00f6ddes p\u00e5 det h\u00e4r sjukhuset. Jag heter Tao. Jag g\u00e5r p\u00e5 gymnasiet.\u201d<\/p>\n

\u201dVar \u00e4r du skadad?\u201d Bandaget runt hans br\u00f6st s\u00e5g ut att sitta mycket h\u00e5rt. V\u00e4nsterbenet, som var kapat vid kn\u00e4t, var ocks\u00e5 inlindat i bandage.<\/p>\n

\u201dMitt ben krossades och jag fick tv\u00e5 kulor i \u2026 br\u00f6stet. L\u00e4karen s\u00e4ger att jag \u2026 kommer att bli bra. Men jag vet \u2026 att jag inte \u00f6verlever.\u201d Han ansikte var mindre \u00e4n min brors. Han hade inte kommit ur m\u00e5lbrottet \u00e4n. Jag h\u00f6ll p\u00e5 att s\u00e4ga \u00e5t honom att han inte borde ha gett sig ut p\u00e5 gatorna, men hann hejda mig i sista stund.<\/p>\n

Jag trevade i fickorna efter en bit papper att skriva upp hans adress p\u00e5 och till sist hittade jag n\u00e5got. Det var brevet jag hade f\u00e5tt p\u00e5 torget. Det hade kommit s\u00e5 mycket blod p\u00e5 det att jag inte kunde se vad det stod.<\/p>\n

En \u00e4ldre kvinnlig l\u00e4kare ropade: \u201dOm ni \u00e4r h\u00e4r med personer som \u00e4r lindrigt skadade s\u00e5 ta med dem hem nu p\u00e5 en g\u00e5ng! Arm\u00e9n kommer hit snart f\u00f6r att gripa de skadade!\u201d<\/p>\n

\u201dJag g\u00e5r p\u00e5 Pekings universitet\u201d, sade jag. \u201dJag vill skriva upp namnen p\u00e5 de s\u00e5rade och d\u00f6da. F\u00e5r jag l\u00e5na en penna?\u201d<\/p>\n

\u201dTitta, vi har skrivit upp deras namn och arbetsplatser h\u00e4r\u201d, sade hon. \u201dDe \u00e4r studenter, arbetare \u2013 till och med statstj\u00e4nstem\u00e4n. Alla m\u00f6jliga sorters m\u00e4nniskor.\u201d Jag tittade p\u00e5 papperen som satt uppsatta p\u00e5 v\u00e4ggen i korridoren och ins\u00e5g att de var listor \u00f6ver de d\u00f6da. Alla namn hade ett nummer. Det sista var 281. Mannen bredvid mig sade: \u201dDet var en timme ungef\u00e4r n\u00e4r vi inte hade tid att skriva upp namnen. Det \u00e4r b\u00e4st att du g\u00e5r till b\u00e5rhuset och de andra rummen i k\u00e4llaren f\u00f6r att dubbelkolla. Folk d\u00f6r s\u00e5 fort att vi inte hinner med.\u201d<\/p>\n

Jag fick syn p\u00e5 Tang Guoxian i andra \u00e4nden av korridoren. Han lutade huvudet mot v\u00e4ggen och gr\u00e4t hejdl\u00f6st. Musklerna p\u00e5 hans rygg darrade och ryckte. En kvinna som s\u00e5g ut att vara knappt fyrtio kom fram till listan. N\u00e4r hon s\u00e5g namnet p\u00e5 en person hon k\u00e4nde fl\u00e4mtade hon till och svimmade. Vid hennes f\u00f6tter satt ett litet barn och gr\u00e4t p\u00e5 det blodiga golvet. Lamporna ovanf\u00f6r oss verkade skaka.<\/p>\n

Ytterligare en skadad f\u00f6rdes in av en man i sextio\u00e5rs\u00e5ldern. Alla flyttade p\u00e5 sig f\u00f6r att sl\u00e4ppa f\u00f6rbi dem. \u201dHon \u00e4r skjuten i kn\u00e4t\u201d, sade den gamle som h\u00f6ll den blodiga flickan i famnen. \u201dHon m\u00e5ste opereras omedelbart!\u201d<\/p>\n

\u201dF\u00e5r jag en ficklampa!\u201d sade en doktor och tr\u00e4ngde sig f\u00f6rbi mig.<\/p>\n

Jag l\u00e5nade en penna och gick tillbaka f\u00f6r att prata med pojken Tao. Nu l\u00e5g han p\u00e5 golvet. Jag satte mig p\u00e5 kn\u00e4 och s\u00e5g p\u00e5 honom. De blanka \u00f6gonen stirrade p\u00e5 lysr\u00f6ren i korridortaket. En sk\u00f6terska satt p\u00e5 huk bredvid honom och skrev n\u00e5got p\u00e5 ett papper.<\/p>\n

\u201d\u00c4r han d\u00f6d?\u201d fr\u00e5gade jag. Hj\u00e4rtat bultade.<\/p>\n

\u201dPupillerna \u00e4r fullt utvidgade\u201d, sade hon och fortsatte att anteckna utan att se p\u00e5 mig. \u201dHj\u00e4lp mig att b\u00e4ra ut honom!\u201d<\/p>\n

En v\u00e5g av illam\u00e5ende v\u00e4llde \u00f6ver mig. Jag ville skrika. Musklerna p\u00e5 insidan av munnen ryckte. Jag ville k\u00f6ra ner handen i strupen och slita ur mig magen.<\/p>\n

Sk\u00f6terskan drog av sig masken och sade: \u201dKom igen nu. Ta huvudet.\u201d<\/p>\n

Jag var tvungen att s\u00e4tta h\u00e4nderna under pojkens nacke. Det k\u00e4ndes som om han hade kallsvettats innan han dog, f\u00f6r baksidan av huvudet var v\u00e5t.<\/p>\n

Sk\u00f6terskan tog honom i benen och vi bar ut honom till cykelskjulet p\u00e5 g\u00e5rden. D\u00e4r l\u00e5g redan ett tjugotal lik. De vita bandagen \u00f6ver deras ansikten, armar, ben och br\u00f6st var fl\u00e4ckiga av r\u00f6tt eller svart blod. N\u00e5gra av liken saknade skor.<\/p>\n

\u201dL\u00e4gg honom h\u00e4r. Fort!\u201d Sk\u00f6terskan h\u00f6ll p\u00e5 att ramla omkull. Hon var utmattad. Vi lade Taos kropp p\u00e5 marken. Kroppen bredvid honom hade en studentlegitimation p\u00e5 br\u00f6stet. Det syntes p\u00e5 omslaget att den kom fr\u00e5n Pekings universitet. Jag plockade upp det och tittade p\u00e5 det. CAO MING \u2026 Jag v\u00e4nde bort blicken. Allt jag s\u00e5g var blod. Den sorts blod som aldrig g\u00e5r att torka bort. Jag reste mig, sprang bort till muren och kr\u00e4ktes.<\/p>\n

 <\/p>\n

Mor g\u00e5r fram till kanten av rummet f\u00f6r att ta en titt p\u00e5 balkongen som ligger i en h\u00f6g p\u00e5 marken. Hennes skugga svajar inf\u00f6r mina \u00f6gon. En h\u00f6g sm\u00e4ll fr\u00e5n bulldozern d\u00e4r nere skr\u00e4mmer henne och f\u00e5r henne att backa in i rummet. Hon griper tag i s\u00e4ngens metallram, s\u00e4tter sig p\u00e5 huk och drar gr\u00e5tande fram l\u00e5dan med fars aska och l\u00e5dan som hon har k\u00f6pt till min. Sedan g\u00e5r hon bort till rumskanten igen, kastar ut l\u00e5dorna i str\u00e5lkastarskenet och sjunger, s\u00e5 h\u00f6gt och v\u00e4lklingande hon kan: \u201dNi \u00e4r \u00e4ntligen befriade! Fort, fly h\u00e4rifr\u00e5n \u2026\u201d N\u00e4r hon faller p\u00e5 kn\u00e4 skriker sparven. Det l\u00e5ter som om den har ramlat ner fr\u00e5n s\u00e4ngen och brutit en vinge.<\/p>\n

En arbetare som h\u00e5ller p\u00e5 att sl\u00e5 ut en v\u00e4gg i l\u00e4genheten intill kliver \u00f6ver en bruten bj\u00e4lke och tittar in i rummet. \u201dF\u00f6r helvete! Fascisten har blivit galen. H\u00e4mta f\u00f6rmannen! Om hon tar livet av sig f\u00e5r vi ingen l\u00f6n!\u201d<\/p>\n

Tv\u00e5 eller tre av dem slinker in i rummet och lyser med ficklamporna \u00f6ver golvet. \u201dTitta \u2013 nu har hon ocks\u00e5 blivit en gr\u00f6nsak! Skicka henne till sjukhuset och ta med den som ligger p\u00e5 s\u00e4ngen n\u00e4r ni \u00e4nd\u00e5 h\u00e5ller p\u00e5.\u201d<\/p>\n

\u201dJag t\u00e4nker l\u00e4mna in en petition! Jag t\u00e4nker g\u00e5 med i en protestmarsch\u201d, mumlar hon. \u201dNer med korruptionen!\u201d<\/p>\n

\u201dPeta inte p\u00e5 henne med den d\u00e4r k\u00e4ppen. Om du g\u00f6r illa henne m\u00e5ste du betala skadest\u00e5nd \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dTitta, det kommer vitt skum ur munnen p\u00e5 henne.\u201d<\/p>\n

\u201dNer med \u2026 Ner med \u2026 Ner \u2026 Ner \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dVar litet f\u00f6rnuftig nu, tant. Byggherrarna har st\u00f6d av myndigheterna. Du gr\u00e4ver din egen grav om du h\u00e5ller p\u00e5 s\u00e5 h\u00e4r \u2026\u201d<\/p>\n

\u201dHon som \u00e4r styrelseordf\u00f6rande \u2013 Zhang Lulu, tror jag hon heter \u2013 bodde visst h\u00e4r i omr\u00e5det n\u00e4r hon var liten\u201d, s\u00e4ger l\u00f6sdrivaren. \u201dDet \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r de fick k\u00f6pa en s\u00e5 dj\u00e4vligt stor bit mark h\u00e4r. Hon utnyttjade sina kontakter.\u201d<\/p>\n

S\u00e5 det \u00e4r Lulu som ska bygga gallerian \u2026 Mina tankar g\u00e5r tillbaka till de vindlande gr\u00e4nderna d\u00e4r vi brukade vandra runt tillsammans. De gamla tr\u00e4den, solljuset \u2026<\/p>\n

\u201dJag vill till torget. Jag vill hungerstrejka \u2026 \u201d s\u00e4ger mor.<\/p>\n

 <\/p>\n

Du \u00e4r lika modig som en ensam dv\u00e4rgpapegoja med r\u00f6d n\u00e4bb som flyger iv\u00e4g ensam, t\u00e4tt tryckt mot vinden…<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag satte mig p\u00e5 trottoaren utanf\u00f6r sjukhuset. P\u00e5 andra sidan gatan fanns en restaurang med skylten LULUS CAF\u00c9. Lulu hade sagt att hennes restaurang l\u00e5g mitt emot Fuxingsjukhuset.\u00a0 D\u00f6rren var l\u00e5st. Skrivtecknen i hennes namn s\u00e5g ut som remsor av r\u00e5 bacon. N\u00e4r jag tittade ner s\u00e5g jag att jag hade blod mellan t\u00e5rna. Jag fick kv\u00e4ljningar och hulkade.<\/p>\n

\u201dOm det \u00e4r n\u00e5gon stake i er f\u00f6ljer ni med mig till torget och hj\u00e4lper mig att r\u00e4dda fler\u201d, ropade en medel\u00e5lders man. Jag reste mig och gick bort till honom. En grupp studenter fr\u00e5n andra provinser stapplade fram till oss, tilltufsade och utmattade. N\u00e5gra hade tappat skorna och virat tygremsor runt f\u00f6tterna.<\/p>\n

\u201dVar kommer ni ifr\u00e5n?\u201d fr\u00e5gade jag.<\/p>\n

\u201dVi var i den sista gruppen studenter som stannade p\u00e5 monumentet. Det p\u00e5g\u00e5r en massaker d\u00e4r borta. G\u00e5 inte dit.\u201d<\/p>\n

Det slog mig pl\u00f6tsligt att jag borde ta mig tillbaka till Liubukoukorsningen och se om n\u00e5gon d\u00e4r beh\u00f6vde hj\u00e4lp. Jag gav mig iv\u00e4g, men n\u00e4r jag n\u00e4stan var framme hejdades jag av en grupp inv\u00e5nare som sade: \u201dDu kan inte forts\u00e4tta dit\u00e5t. Fly s\u00e5 snabbt du bara kan. De har avfyrat en r\u00f6kbomb till. De vill inte att folk ska se kropparna.\u201d<\/p>\n

\u201dBestar!\u201d sade en gammal man i l\u00e5ng bomullsskjorta. \u201dDe m\u00e5ste vara drogade. De skjuter alla de ser. Och de ler brett n\u00e4r de g\u00f6r det.\u201d<\/p>\n

En gr\u00e5tande kvinna kom ut p\u00e5 gatan i bara tofflorna. \u201dSoldaterna stormade in p\u00e5 g\u00e5rden. De sade att det l\u00e5g en v\u00e5ldsam brottsling p\u00e5 taket och s\u00e5 sk\u00f6t de. Fangfang var bara tio. Han blev livr\u00e4dd. Han hade aldrig sett n\u00e5got liknande. Han f\u00f6rs\u00f6kte fly ut p\u00e5 bakg\u00e5rden, men s\u00e5 fort han sprang mejade de ner honom. Hur kan de skjuta mot ett barn? Hans farfar \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rtvivlad att han inte kan tala l\u00e4ngre.\u201d<\/p>\n

\u201dDu har inga skor p\u00e5 dig, unge man. Dina f\u00f6tter bl\u00f6der. Du borde g\u00e5 till sjukhuset och f\u00e5 dem omlagda.\u201d<\/p>\n

Jag tittade ner. F\u00f6tterna var indr\u00e4nkta i blod, precis som de hade varit n\u00e4r jag kom ur min moders liv.<\/p>\n

L\u00e5ngt bortanf\u00f6r deras huvuden kunde jag se Bai Lings tillplattade kropp. K\u00f6ttet och benen hade h\u00f6jt sig en aning \u00f6ver asfalten, som om de v\u00e4grade att l\u00e5ta sig krossas.<\/p>\n

Jag t\u00e4nkte p\u00e5 A Mei och undrade var hon var. Jag ville hitta henne \u2026 Jag f\u00f6rest\u00e4llde mig hennes fuktiga \u00f6gon och hur hon brukade se sig om och le mot mig innan hon naken f\u00f6rsvann in i badrummet \u2026 Sedan h\u00f6rde jag hur stridsvagnarna b\u00f6rjade r\u00f6ra p\u00e5 sig igen. Alla omkring mig flydde. En kvinna skrek: \u201dDet d\u00e4r \u00e4r stridsvagn nummer 107! Skriv ner det!\u201d<\/p>\n

Jag stannade d\u00e4r jag var. De andra f\u00f6rsvann.<\/p>\n

N\u00e4r jag klev ut p\u00e5 Chang\u2019an-avenyn kunde jag se den l\u00e5nga gr\u00f6na muren av soldater igen. Allt var gr\u00f6nt: soldaterna, stridsvagnarna, byggnaderna p\u00e5 b\u00e4gge sidor om v\u00e4gen. Himlen var gr\u00f6n och solen \u00e4nnu gr\u00f6nare \u2026 Och sedan s\u00e5g jag henne. A Mei, kl\u00e4dd i en l\u00e5ng vit kl\u00e4nning och med det nytv\u00e4ttade h\u00e5ret mjukt vilande mot axlarna. Varf\u00f6r stod hon d\u00e4r mitt i skottlinjen? Jag drog upp det blodiga brevet ur fickan, viftade med det och sprang mot henne \u2026 Jag mindes hur vi hade varit ute och promenerat en dag och hur irriterad jag hade blivit \u00f6ver att hon gick s\u00e5 l\u00e5ngsamt. Jag hade b\u00f6rjat h\u00e4rma henne och det gjorde henne s\u00e5 sur att hon knuffade ner mig fr\u00e5n trottoaren \u2026 Sedan h\u00f6rde jag ett skott och s\u00e5g svarta prickar. Hon f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4.<\/p>\n

Var hon tr\u00e4ffad? I samma stund som tanken slog mig exploderade mitt huvud. En st\u00f6t av sm\u00e4rta fick skelettet att skaka. Jag var tr\u00e4ffad. Jag skulle d\u00f6. Varmt, klibbigt blod rann \u00f6ver ansiktet. Jag str\u00e4ckte upp handen mot huvudet men kunde inte hitta det \u2026<\/p>\n

A Mei lever fortfarande inom mig. N\u00e4r min ande frig\u00f6r sig fr\u00e5n kroppen m\u00e5ste jag l\u00e4mna henne \u2026 Men det \u00e4r inte viktigt l\u00e4ngre. Jag \u00e4r \u00e4ntligen redo att bryta mig ur min sarkofag av k\u00f6tt och l\u00e5ta min sj\u00e4l m\u00f6ta ljuset \u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

Det finns ett slags f\u00e5gel som bara en vinge och ett \u00f6ga. F\u00f6r att kunna flyga m\u00e5ste den samarbeta med en kamrat…<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag k\u00e4nner hur en slinga gryningsljus nuddar vid \u00f6gonlocken. Min kropp \u00e4r som ett f\u00e5gelbo som har fallit till marken. Allt som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r en br\u00f6stkorg som h\u00e5ller upp den grova huds\u00e4ck som l\u00e5ter mina inre organ beh\u00e5lla den lilla fukt de fortfarande har kvar.<\/p>\n

Sparven har gnuggat loss sin sista fj\u00e4der. Den kryper runt som en snigel utan skal och f\u00f6rs\u00f6ker ta sig tillbaka till st\u00e4llet den f\u00f6ll fr\u00e5n kv\u00e4llen innan. F\u00f6r ett \u00f6gonblick stannar den till och den \u00e5terst\u00e5ende vingen skrapar mot min mage som en klo. Sedan kravlar den upp till kudden, glider ner l\u00e4ngs halsen och s\u00e4tter sig p\u00e5 huk p\u00e5 br\u00f6stet. L\u00e5ngsamt f\u00f6rvandlas den till en dv\u00e4rgpapegoja med r\u00f6d n\u00e4bb, m\u00f6rkbruna vingar och gyllene br\u00f6st. Den kvittrar h\u00f6gt, som om den just har uppt\u00e4ckt n\u00e5got. Det b\u00f6rjar klia p\u00e5 magen d\u00e4r den nyss krafsade. Kanske b\u00f6rjar nervsystemet fungera igen \u2026 Jag \u00e4r inte s\u00e4ker p\u00e5 om \u00f6gonen \u00e4r \u00f6ppna eller ej. Allt jag ser \u00e4r sk\u00e4rvor av ljus, som glittret p\u00e5 vattnet n\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6sa upp m\u00e5nens spegelbild ur en sj\u00f6.<\/p>\n

Jag ser ett torg. En platt yta av krossat tegel, trasiga cementplattor, sand, damm och jord. Mitt p\u00e5 torget st\u00e5r inte n\u00e5got monument, bara min j\u00e4rns\u00e4ng och jag inuti denna byggnad som mest liknar ett n\u00e4stan upp\u00e4tet p\u00e4ron. P\u00e5 marken nedanf\u00f6r ligger grodan i sin glasburk. Det sk\u00f6ra vita skelettet har en \u00f6verjordisk aura och ber\u00e4ttar s\u00e5 mycket mer \u00e4n huden och k\u00f6ttet n\u00e5gonsin kunde.<\/p>\n

 <\/p>\n

Genom det gapande h\u00e5let d\u00e4r den inglasade balkongen brukade sitta ser du hur det f\u00e4llda korst\u00f6rnetr\u00e4det sakta reser sig igen. Det \u00e4r ett tydligt tecken p\u00e5 att du fr\u00e5n och med nu m\u00e5ste ta livet p\u00e5 allvar.<\/p>\n

Du str\u00e4cker dig efter en kudde och stoppar in den under axlarna, s\u00e5 att huvudet h\u00f6js litet och blodet i skallen rinner ner i hj\u00e4rtat igen och g\u00f6r tankarna klarare. Din mor brukade st\u00f6tta upp dig p\u00e5 det viset ibland.<\/p>\n

Silverklara morgnar \u00e4r alltid fulla av nya f\u00f6resatser. Men idag \u00e4r det den f\u00f6rsta dagen p\u00e5 ett nytt \u00e5rtusende och gryningen \u00e4r mer m\u00e4ttad av dem \u00e4n n\u00e5gonsin.<\/p>\n

Trots att vinterfrosten inte har kommit k\u00e4nns den svala luften mycket kall mot kinderna.<\/p>\n

En lukt av urin dr\u00f6jer fortfarande kvar i rummet. Den sipprar ur dina porer n\u00e4r solljuset faller p\u00e5 huden.<\/p>\n

Du tittar ut. Morgonluften stiger inte ur marken som den gjorde ig\u00e5r. Ist\u00e4llet faller den fr\u00e5n himlen ner \u00f6ver tr\u00e4dtopparna, r\u00f6r sig sakta genom l\u00f6ven, tr\u00e4nger sig f\u00f6rbi det blodfl\u00e4ckade brevet i dess grenar, absorberar fukt medan den sjunker.<\/p>\n

Innan sparven kom hade du n\u00e4stan slutat t\u00e4nka p\u00e5 flykt. Men s\u00e5, f\u00f6rra vintern, kom den flygande och landade framf\u00f6r dig, eller r\u00e4ttare sagt p\u00e5 f\u00f6nsterbr\u00e4det till den inglasade balkongen utanf\u00f6r sovrummet. Du visste att de smutsiga rutorna var t\u00e4ckta av d\u00f6da myror och damm och luktade lika surt som gardinerna. Men sparven l\u00e4t sig inte skr\u00e4mmas. Den hoppade in p\u00e5 balkongen, burrade upp fj\u00e4drarna och gav ifr\u00e5n sig en s\u00f6t doft av bark. Sedan fl\u00f6g den in i sovrummet, landade p\u00e5 ditt br\u00f6st och blev kvar d\u00e4r som ett kallt \u00e4gg.<\/p>\n

Ditt blod blir varmare. Musklerna i \u00f6gonh\u00e5lorna darrar. Snart kommer \u00f6gonen att t\u00e5ras. Saliv droppar p\u00e5 den mjuka gommen l\u00e4ngst bak i munnen. En reflex s\u00e4tts ig\u00e5ng och gommen h\u00f6jer sig, t\u00e4pper till passagen mot n\u00e4san och l\u00e5ter saliven rinna ner i strupen. Strupmusklerna, som har legat i dvala s\u00e5 l\u00e4nge, drar ihop sig och f\u00f6r ner saliven i magen. En bioelektrisk signal flyger som en gnista fr\u00e5n neuronerna i din motorkortex, genom ryggraden och ut i en muskelfiber l\u00e4ngst ut i fingret.<\/p>\n

Du kommer inte l\u00e4ngre att vara tvungen att f\u00f6rlita dig p\u00e5 minnen f\u00f6r att ta dig igenom dagarna. Det h\u00e4r \u00e4r inte ett kort \u00f6gonblick av liv innan d\u00f6den. Det h\u00e4r \u00e4r en ny b\u00f6rjan.<\/p>\n

Men n\u00e4r du har kl\u00e4ttrat upp ur din grav av k\u00f6tt, vart ska du d\u00e5 ta v\u00e4gen?<\/p>\n

 <\/p>\n\n\n\n
\"\"<\/td>\n\"\"<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

\u00a0Appendix:<\/h2>\n

Motamorphoses, Alienation and the Return of Human Essence<\/h2>\n

-On the Philosophical Implications of Ma Jian\u2019s Novel Beijing Coma<\/h3>\n

 <\/p>\n

By Fu Zheng Ming<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Twenty five years have passed away since the massacre on the June Fourth 1989 in Beijing. The history provides inspiration for many stories. However, the dictatorial suppression by the Chinese authorities is still alive. The Chinese writer Ma Jian\u2019s novel Beijing Coma (2009) is an epic novel focusing on the June Fourth Tragedy. Today it draws more attention to its meanings in both history and reality and its literary values. In my opinion, it is a novel with philosophical implications.<\/p>\n

 <\/p>\n

A Book about the Metamorphosis in China<\/p>\n

 <\/p>\n

The narrator and hero is Dai Wei, a student activist, one of the organizers of the 1989 protests for freedom. He spends ten years in a coma after he was shot in the head during the government crackdown in Tiananmen Square. It is an irony that after ten years in a coma, Dai Wei awakes and finds that the darkest page of Chinese history has disappeared completely from the national memory, but he remains live with vivid and articulate memories of the events and still seeks love in his recollection of past times.<\/p>\n

 <\/p>\n

In his essay \u201cCircling the Square\u201d(The New York Times, July 13, 2008), Jess Row tries to explain the meaning of the novel\u2019s original title \u201cRou Tu\u201d: \u201cThe Chinese character \u2018rou,\u2019 meaning \u2018flesh\u2019 or \u2018meat,\u2019 is a three-sided figure with two sets of diagonal slashes inside, meant to resemble a flayed carcass. It\u2019s an instantly memorable, if unpalatable, image, and the same is true of the Chinese title of Ma Jian\u2019s new novel. \u2018Rou Tu\u2019 (\u2018tu\u2019means \u2018earth\u2019 or \u2018land\u2019) translates, awkwardly, as \u2018Meat Earth\u2019 or perhaps \u2018Land of Flesh.\u2019\u201d<\/p>\n

 <\/p>\n

In my opinion, here the character \u2018rou\u2019means \u2018body\u2019 from the dualist conceptions of \u2018rou\u2019 (body) and \u2018ling\u2019 (mind). In different meditation traditions, body-mind is a compound of body and mind, and the mind\u2013body problem in philosophy can be viewed as a paradox. The original title \u201cRou Tu\u201d should be translated \u201cThe Earth of the Human Body\u201d.<\/p>\n

 <\/p>\n

First I look this novel as a new Metamorphosis because the Metamorphosis (perhaps by Franz Kafka) is among Dai Wei\u2019s favorite-books. The author does not mention it is Ovid\u2019s or Franz Kafka\u2019s, but he mentions more than one time Kafka and his \u201cCastle\u201d. Dai Wei feels that Kafka gives him a lesson on how to see the true face of himself and the society, inspiring him to understand that the distortion of human nature is due to this system.<\/p>\n

 <\/p>\n

Shanhaijing (i.e, The Legends of Mountains and Seas), a Chinese classic text and a compilation of early geography and myth, is the most attractive book for Dai Wei. In the book, whose shadow falls heavily over large sections of the novel, Dai Wei finds so many transformations: from human beings to different animals. He has many dreams about transformations, dreaming of himself becoming a fish or a frog imprisoned in the prison of its own body.<\/p>\n

 <\/p>\n

In my eyes, Shanhaijing is oriental Ovidian Metamorphoses, which include both active and passive transformations. The legend of Jingwei filling up the sea in the book is a story dealing with positive transformation. A girl unfortunately drowned in the sea. After her death she transformed into a bird named Jingwei in order to exact revenge upon the sea by bringing small twigs from the mountains in an effort to fill it up. Jingwei mentioned in Beijing Coma can be regarded as a symbol for the victims of the June Fourth Massacre and an everlasting tragic thirst. The story of a monster having been changed into a stone in Shanhaijing mentioned in Beijing Coma can be regarded as a passive transformation.<\/p>\n

 <\/p>\n

In my opinion, \u201cRou Tu\u201d, the original Chinese title of the novel, should be explained from the perspective of Chinese philosophy or Buddhist philosophy. According to the theory of the Wu Xing or the Five Elements(Wood, Fire, Earth , Metal and Water) as the basic elements of cosmos, including the small cosmos of human body, the title suggests that the Five Elements of the human being have transformed or reduced into the only one(Earth) without the most spiritual elements: Fire and Water. The organ of heart is seen to have correspondences to fire and its function is to think. The English title, Beijing Coma, in the Chinese eyes, suggests that the human being has transformed into a kind of plant, because the word coma is changed into Chinese Zhiwuren or plant-human. The English title is better because it can symbolize that Beijing, China\u2019s heart, is in a coma. Therefore, the novel can be regarded as a book about the Metamorphosis in China.<\/p>\n

 <\/p>\n

A Book about Alienation in China Today<\/p>\n

 <\/p>\n

The passive transformation is a kind of alienation, the separation of things that naturally belong together, or antagonism between those who are properly in harmony. In the novel and his interviews, Ma Jian has never mentioned theories of alienation, but I think that it is a masterpiece dealing with a topic of alienation. The meaning of the text is richer than the author’s creative intention.<\/p>\n

 <\/p>\n

According to the Young Marx’s theory of alienation, the laborers are alienated from the fruits of their labor as a result of having to sell their labor to the capitalists. They are also alienated from their human essence, becoming machines in the mechanical system of production.<\/p>\n

 <\/p>\n

At the turn of the early 1980s, the Chinese philosophers Gao Ertai and Wang Ruoshui talked about socialist alienation. The discussions had inspired a generation of Chinese people to think, though they could not touch the essence of the society.<\/p>\n

 <\/p>\n

We must know that the social alienation under dictatorship and totalitarian leadership is much heavier. In a volume of Bloom’s Literary Themes, Shakespeare\u2019s Hamlet is described as the \u201csupreme literary portrait\u201d of alienation. Kafka\u2019s The Metamorphosis can be regarded as a powerful prophecy of the alienation brought on by the Totalitarianism-social structure.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ma Jian\u2019s Beijing Coma, with its ironic drama, its vast panoply of characters, its emotional generosity, and its allegiance to China\u2019s reality, highlights the alienation of Chinese people and the widespread and growing social alienation. In some aspects, the author\u2019s descriptions and the ideas on alienation expressed by Gao Ertai and Wang Ruoshui and others can be elucidated by each other, but the former has a depth of thought, which could not be achieved or expressed by China’s intellectuals at the turn of the early 1980s.<\/p>\n

 <\/p>\n

Corruption and degeneration were the major factors that led to the protest in1989. After the June Fourth Massacre, the alienation due to the corruption and degeneration safeguarded by guns has never been so pervasive as today. The socialist utopia has been replaced by moneytheism, the belief in the only supreme god of wealth. The absolute political power above law becomes the most powerful and the easiest means to rob money. The critical situation of alienation of production itself is difficult to be endured by the labors. In Beijing Coma, some 1989 protests have become predators as developing business men. Dai Wei\u2019s mother once followed the Party, but sadly she is so poverty that she has to sell one of his kidneys to pay for his medical expenses. At the end of the novel, the author describes the forced house demolition, the most extreme form of alienation, bloodier than the enclosure movement of the sheep eating people in the period of the primitive accumulation of capital. Thus it can be seen that the huge social wealth produced by Chinese people has been, in most part, alienated to those in power.<\/p>\n

 <\/p>\n

Under the totalitarianism as a totally dehumanizing system, the alienation of human\u2019s essence is also more brutal and more violent than under the capitalist system.<\/p>\n

 <\/p>\n

The time span of the novel is to cover a period of ten years following 1989, but the narrative sometimes goes back to the first days of the Republic and the years of the Cultural Revolution. The novel shows us that the heavy alienations had already occurred in 1949 When the Communist Party seized power. Due to his family\u2019s background and his own experiences Dai Wei is finally able to find out precisely what \u201cJiefang\u201d (to liberate or liberation) is and asks himself: \u201cWhom have been liberated? My mother had become a poor woman after her house was searched, due to my father, who had been liberated as a rightist. My grandparents had been made to death by the Communist Party. If someone says that people living in countryside had been liberated, I would say that all the peasants I had seen were so poor that they did not know where the next meal came.\u201d<\/p>\n

 <\/p>\n

Here the word Jiefang should be replaced by the word brand, as used by Western critics. In China, those who have been branded are not only the Rightists and other black elements but also the Chinese peasants. In his lecture on literature at the Library of Congress of USA (May 24, 2013), Gao Ertai mentions the Chinese writer Mo Yan, pointing out: As a peasant writer, he has told many stories of the (Chinese) peasants, but he has never touched their identities as serfs with one word.<\/p>\n

 <\/p>\n

As for the alienation of humanity before and during the Cultural Revolution in which Dai Wei\u2019s father participated, we can find the more terrible nightmare in the novel: in the villages some people had been buried alive and some people had been killed and eaten because of the class hatred or hungry. The great writer Lu Xun in his story “A Madman’s Diary” attacks on the cannibalism of traditional Chinese culture. To a great extent, the cannibalism in the story is symbolic, but the self-cannibalism under Mao\u2019s time and in Beijing Coma was and is a living practice. Human beings have been alienated to their own food.<\/p>\n

 <\/p>\n

Beijing Coma is not mainly a novel about the peasants, but it tells us that the so-called Jiefang, or the liberation of Chinese people including the peasants is not a real liberation. The word has lost its original meaning. Ma Jian uses rhetorical irony to expose the different forms of alienation including the alienation of the Chinese language. The root reason is the alienation of the so-called proletarian regime itself.<\/p>\n

 <\/p>\n

The different forms of alienation embody clearly in Dai Wei\u2019s father, the important artistic figure in the novel. It had just happened under this dictatorship that the violist, who returned to his country from abroad and took part in the Communist Party during the early days of the republic, had alienated into a non-artist, and even into a non-human. The author describes Father\u2019s mental experiences vividly: \u201cI suddenly find that while playing violin, I am like a machine without emotions and my life of art has died after returning to my country.\u201d Dai Wei finds: \u201cSix years later after returning the country, my father was no longer a violist and became a person without identity, \u2026 like a rabbit in a laboratory,\u2026lived as animal\u2026.\u201dThis figure shows us that nearly all the party members are only the \u201cobedient tools of the party, \u201c in other words, they have been alienated into things. This kind of alienation is both the claim of the Party and the wish of the members. In spite of this, many of them are branded as the enemies of the Party.<\/p>\n

 <\/p>\n

The Chinese language has also alienated into non-language. Dai Wei\u2019s father dared not to take notes under Mao\u2019s time, in my opinion, because of both the alienation of the Chinese language by turning it away from its use as a poetical and peaceful medium of exchange to non-language, i.e. the lies and the language of violence, and the danger of speaking and writing the truth. In the years of the relative improvements after Mao\u2019s death in 1976, he started to take notes about his life when the Rightists dared to write letters.<\/p>\n

 <\/p>\n

The good years, however, were only a flash in the pan. Dai Wei meets the same trouble. He recognizes: \u201cSince writing my self-criticism in the public security bureau, I have no longer affinity to the Chinese characters and very rarely take notes\u201d.<\/p>\n

 <\/p>\n

In his work “Yihua xianxiang jinguan (The Latest Spectacle of the Phenomena of Alienation, 1979), Gao Ertai points out that the socialist alienation was the inevitable outcome of the “absolutization of class struggle”. This struggle \u201chas been extended not only to every family but also to each individual’s inner heart and forces each one to became one\u2019s own enemy, fighting against oneself and insulting oneself.\u201d<\/p>\n

The students of 1989 had not the consciousness of class struggle and intention of overthrowing the Party, but the Party branded them as its enemies and continued changed the language into the means to force people to insult themselves.<\/p>\n

 <\/p>\n

Therefore, such literature and poetry as Gao Ertai\u2019s works and Ma Jian\u2019s Novels are attempts to clarify the confusion of the Chinese language and bring it back to poetical language.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hamlet says that the world is a prison and Denmark is one of the worst dungeons. In the totalitarian societies, nearly all the lands have been transformed into gulag archipelago or labor camps. Thus it can be seen that the bureaucratic terms cover up always the truth and poetic terms can capture the essence of the society. Dai Wei\u2019s father is imprisoned twenty-two years in a labor camp. Dai Wei can’t speak or move in many years, but he is kept under constant surveillance by the police. His mother as a member of the “heretical organization” was arrested in the Falun Gong crackdowns and sent to a detention center, where her arm was broken by police wielding electric batons. At last she finds: “China is a huge prison. Whether we’re in the jail or in our homes, each one of us is a prisoner.”<\/p>\n

 <\/p>\n

Talking about China\u2019s growth of economy, Ma Jian deeply points out: \u201cThe so-called society of harmony is piled up by the bricks of political terror, and gotten at the costs of freedom thought and morality. This garden of Eden is, in fact, a Five-Star prison\u2026\u201dThere are several metaphors in this description. Ma Jian is versed in capturing the reality with metaphors: China\u2019s society, from the basis to superstructure, has totally dehumanized those who live in it.<\/p>\n

 <\/p>\n

If we want to understand the phenomena of alienation in the early days of the Republic, the first thing we have to know is that in developing theory of class struggle, Marx failed to recognize that the dictatorship of the proletariat must be short-lived because of the evil human nature. In other words, the power thirst of the so called leaders of the proletariat must immediately lead to the alienation of the dictatorship of the proletariat from its majority rule to Stalin’s or Mao\u2019s one-man the dictatorship, i.e. the dictatorship of Totalitarianism. The Communist Party has already been alienated into a totalitarian party.<\/p>\n

 <\/p>\n

So when we return the problem of alienation of human essence, we can find an unexpected irony: Even if those in power have the power above law or the Midas touch, they have transformed themselves into non-human beings, as the Chinese saying goes, into \u201cbloody beasts in human dress\u201d. In Beijing Coma, we see such ugly faces and their caricatures. The author, however, does not describe the alienated people as evil people. Dai Wei recognizes that they aren’t evil, they’re just the products of an evil system – corruption breeds corruption.<\/p>\n

 <\/p>\n

Therefore, in the land of corruption, Dai Wei is in a dilemma after awakening from his coma. The author gives a psychological description of the protagonist: \u201cI really want to awaken and rise from the dead sleep and go into the unconscious crowd in the world? Even if my body is alive in the comatose society, my brain is apathetic, and I must get to lose a half of myself…\u201d Well\u2026at least he still keep the last hope in his heart: to study Shanhaijing, and \u201ctravel again along that mountains and rivers in order to write a book about geography, plants and animals in modern China\u2026.\u201d<\/p>\n

 <\/p>\n

I think this is an important passage of the novel in understanding it. The protagonist\u2019s last hope is a refraction of the author\u2019s creative intention: to write a book of Metamorphosis with Chinese colors in modern China. The intention has partly been fulfilled. Beijing Coma can be regarded as a new Metamorphosis with tragic irony and Kafkaesque humor.<\/p>\n

 <\/p>\n

However, looking from the perspective of philosophy, it is a book trying to describe the total alienation of China\u2019s society. We see a dark comedy in the novel\u2019s description about Hong Kong\u2019s return to China in 1997 and some people\u2019s attitude of snubbing \u201cthe Basic Law\u201d. In fact, the author issues a warning to Hong Kong\u2019s people: If no resist ever happened then the land of freedom would face the danger of being alienated.<\/p>\n

 <\/p>\n

Memory and the Returning of Humanity<\/p>\n

 <\/p>\n

Hong Kong\u2019s people keep always the memory of the June Fourth. Memory is a topic of great importance that has influenced the novel\u2019s theme, plot, characterization, and imagery.<\/p>\n

 <\/p>\n

With poetic license the author writes some lines or epigrams about memories scattered in the novel, for example, \u201cMemories are some overlapping alleys\u201d. \u201cMemories flash as an electric torch.\u201d \u201cYou let memories fly away along the ray to run after and kill the shorts that have already withdrawn.\u201d<\/p>\n

 <\/p>\n

Dai Wei wants to find the dark tree in the maze valleys mentioned in Shanhaijing, because its flowers are brilliant and one bearing such a flower shall not loss his or her way. At the same time, Dai Wei is surprise when he hears for the first time that there is not death sentence in some countries. This is an ironic contrast to the June Fourth Massacre.<\/p>\n

The similar voice of conscience is faint in China today. Thousands of horses all struck dumb but one! In a preface Ma Jian argues that it is not Dai Wei but many Chinese people who are truly comatose. This opinion has also been suggested in the novel. In an episode, people discover that the hero\u2019s years in a fasting, vegetative state have given his urine magical healing properties. According to the great Chinese doctor Li Shizhen\u2019s book Bencao Gangmu (Compendiu of Materia Medica), healthy children’s urine is a kind of medicine for some disease. Dai Wei\u2019s urine is named \u201cA Decoction of Returning Vitality\u201d. An advertisement in an evening paper reads: \u201cA Comatose\u2019s urine can cure terminal illness and a cancer patient is unexpectedly rescued\u201d.<\/p>\n

 <\/p>\n

Thus it can be seen that the story of Dai Wei selling his urine suggests an irony that arouses people to wake up: this comatose is a healthy person with his spiritual integrity and many people in China, especially those official businessmen, are patients, and even heavy patients attacked by, with the Buddhist term, the tree poisons (of ignorance, attachment, and aversion). In other words, in the sense of symbolism which perhaps has not been realized by the author himself, they are alienated people and they are also searching for their returning of humanity.<\/p>\n

 <\/p>\n

However, just like the steamed bun soaked in the blood of an executed revolutionary, named Xia Yu in Lu Xun\u2019s story \u201cMedicine\u201d (Yao, 1919), Dai Wei\u2019s urine cannot cure the cancer of the political system and the coma of the people\u2019s souls. The returning of humanity requires the reform of the system itself and spiritual food. Dai Wei is an artistic figure pushing the reform forward and searching for spiritual maturity. China needs thousands of such people.<\/p>\n

 <\/p>\n

Money worship can neither bring money to the majority nor satisfy their need of spirituality. In fact, due to the two kinds of alienation in Marx\u2019s theory mentioned above, Falun Gong and other civil believes have been widely accepted in China since the 1990s. Dai Wei\u2019s mother converted to Falun Gong from communism out of both an instinct for physical training and the need of spiritual enlightenment. The author writes about the mental experience and vision of Falun Gong practitioners: \u201cSome feel that their souls leave the prison that is the human body, and some feel that with the Dhama body, which is transformed into by the high energy materials, they ride on red-crowned cranes and fly up.\u201d<\/p>\n

 <\/p>\n

This is an active transformation and a dream difficult to be realized. For Taoists and Buddhists, to become immortal or Buddha represents the highest stage of the spiritual development of man. Looking from the perspective of Chinese philosophy mentioned above, human body cannot be merely the earth of body. The whole human body must have fire, wood, water, metal and earth.<\/p>\n

 <\/p>\n

The German poet and philosopher Schiller is recognized as the \u201cfather\u201d of the concept of alienation. In his Aesthetic Letters, Schiller regards human nature as divided between body (sensual matter) and mind (rational, moral, ideal form). For him, only art or aesthetic education has the capacity to reconcile both these opposing aspects of human nature, in other words, to help us to liberate human beings from alienation and seek the return of human essence.<\/p>\n

 <\/p>\n

The totals social beings are only those who can think freely and have memory of history. Human spirituality requires first the freedom of religion. The first phase of aesthetic education is also memory because the Muses are the daughters of Memory. And then we have to fight against the censorship of controlling thought and get the freedoms of the creation and appreciation.<\/p>\n

 <\/p>\n

At the end of novel, the author uses crossed montage to link up the most shocking pictures: it is not only the \u201cearth of human body\u201d but also both the bodies and minds of Dai Wei and his mother, one mad, one mute, to withstand the bulldozers rolling toward the building for forced house demolition, like the Tank Man who confronts a column of tanks on the June Fourth Massacre. With its beauty of tragedy, the novel calls Chinese people to find the way of returning their humanity.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ma Jian\u2019s Beijing Coma and other books have been banned in China. The author once said: In fact, books are the human\u2019s only Noah’s Ark standing up to money worship and all the problems. The metaphor is in line with Schiller\u2019s spirit of freedom.<\/p>\n

 <\/p>\n

Beijing Coma let its readers to see that nearly all the ways of returning humanity in China have been blocked up\uff0cbut cannot be blocked totally up. Therefore, the alienated Chinese people have still slim hopes of returning their human essence.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

This article is written in both Chinese and English. The quotations of the novel are translated from the Chinese by Fu Zheng Ming.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Author:\u00a0\u00a0 Fu Zhengming, Chinese scholar and translator living in Sweden, was born in Shaoyang city in Hunan province in 1948 and graduated from the Chinese Department of Beijing University with a Degree of Master of Arts.\u00a0 Fu has written and published a number of books such as On the Ruins in Poland – Szymborska ‘s Art of Poetry and the Cultural Traditions (Beijing, 1998), Dark Poet Huang Xiang and His Colorful World ( New York, 2003), Comment on a Century of the Nobel Prize In Literature (Taipei, 2004), The Odyssey of the Tibetan Poets (Taipei, 2006)\uff0cThe Structure of World Literature (Taipei, 2013) and A Parachute Jump from Dreams The Poetic World of Tomas Transtr\u00f6mer (Taipei, 2013). In the area of translation, Fu\u2019s numerous works include The Art of Greek Comedy (Catherine Lever, E-C, Beijing, 1988), A New Translation of English Lyrics(Taipei, Commercial Press, 2012).<\/p>\n

 <\/p>\n

Contact information:<\/p>\n

Fu Zheng Ming<\/p>\n

Tallv. 12 LGH 1202,<\/p>\n

854 66 Sundsvall<\/p>\n

Sweden<\/p>\n

 <\/p>\n

Tel:\u00a0 46-(0)60-554134<\/p>\n

E-mail:\u00a0\u00a0zhengmingfu@gmail.com<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

China: 25 Years after Tiananmen Massacre … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_bbp_topic_count":0,"_bbp_reply_count":0,"_bbp_total_topic_count":0,"_bbp_total_reply_count":0,"_bbp_voice_count":0,"_bbp_anonymous_reply_count":0,"_bbp_topic_count_hidden":0,"_bbp_reply_count_hidden":0,"_bbp_forum_subforum_count":0,"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[34,95],"tags":[148,94,101],"views":4278,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1311"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1311"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1311\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1312,"href":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1311\/revisions\/1312"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1311"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1311"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.chinesepen.org\/english\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1311"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}